Övergripande processer: Kommunens arbete med krisberedskap

Kommunfullmäktige beslutar om inriktning och styrning av kommunens arbete med krisberedskap för mandatperioden. Fullmäktige beslutar också om kommunens budget som kan innehålla åtgärder för att öka krisberedskapsförmågan.

Det är fullmäktige som beslutar om krisledningsnämndens reglemente och väljer ledamöter och ersättare till krisledningsnämnden. Om krisledningsnämnden trätt i funktion och fattat beslut ska dessa beslut anmälas till nästa sammanträde med fullmäktige. Fullmäktige beslutar själv om omfattningen och formerna för denna redovisning. Detta kan exempelvis regleras i fullmäktiges arbetsordning. Fullmäktige kan också besluta om att krisledningsnämndens verksamhet ska upphöra.

Kommunstyrelsen leder och samordnar kommunens verksamheter och bereder ärenden som kommunfullmäktige ska besluta om. Kommunstyrelsen har det övergripande ansvaret för att kommunfullmäktiges beslut verkställs i verksamheten. Till sin hjälp har kommunstyrelsen en förvaltning som leds av kommundirektören.

Kommunstyrelsen ska i en instruktion fastställa kommundirektörens uppgifter (7 kap. 2 § kommunallagen). I denna instruktion bör styrelsen ta ställning till vilken roll som kommundirektören ska ha avseende kommunens arbete med krisberedskap.

Utifrån ansvarsprincipen har kommunens nämnder och verksamheter samma ansvar och uppgifter vid samhällsstörningar som till vardags. Kommunstyrelsen kan besluta om att krisledningsnämndens verksamhet ska upphöra.

Krisledningsnämnden är en obligatorisk nämnd som ska finnas i en kommun för att fullgöra uppgifter och fatta beslut under extraordinära händelser i fredstid enligt LEH. En extraordinär händelse kan dock även hanteras av ordinarie organisation utifrån förvaltningens och tjänstepersonernas ordinarie ansvar och uppgifter. Berör händelsen flera verksamheter kan kommunens övergripande krisledningsorganisation aktiveras för att hantera händelsen. Om den extraordinära händelsen uppfyller kriterierna enligt LEH kan krisledningsnämnden aktiveras.

Om två eller flera kommuner har en gemensam nämnd och krisledningsnämnden ska kunna ta över beslutanderätt från denna nämnd är det viktigt att de har reglerat detta i förhand mellan berörda kommuner.

Några exempel på när krisledningsnämnden trätt i funktion är vid coronapandemin (2020), flyktingsituationen 2015, influensan (pandemi) 2009, omfattande avbrott eller störningar i dricksvattenförsörjningen, strömavbrott och extremoväder såsom kraftigt regn, snöfall, stormar, översvämning eller omfattande bränder.

När nämnden kan träda i funktion

Ordföranden i krisledningsnämnden bedömer när en extraordinär händelse medför att nämnden ska träda i funktion, vid ordförandens frånvaro kan vice ordförande träda in i dennas ställe.

Inför beslut att aktivera krisledningsnämnden ska ordföranden bedöma om händelsen:

• avviker från det normala
• innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner
• kräver skyndsamma insatser av en kommun.

Vid samhällsstörningar som till exempel större vattenläckor eller väderrelaterade händelser kan ordföranden kalla in krisledningsnämnden för att informera om händelseutvecklingen. Kommunen bör ha rutiner för hur förvaltningen ska informera krisledningsnämndens ordförande för att denna ska kunna avgöra om nämnden ska träda i funktion.

Sammanträde med nämnden

Med ”att nämnden träder i funktion” avses att nämnden sammanträder fysiskt eller på det sätt som kommunfullmäktige har beslutat. Om kommunfullmäktige har medgett det kan nämnden sammanträda på distans under förutsättning att rättsliga och tekniska krav uppfylls.

Krisledningsnämnden kan fatta beslut om att ta över hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i den utsträckning som behövs för att hantera den extraordinära händelsen. I nämndens beslut bör det framgå från vilket datum och klockslag nämnden tar över ansvaret för verksamheten. Krisledningsnämnden får inte ta över kommunfullmäktiges beslutanderätt eller deras delegering till nämnderna utan kan endast ta över verksamhetsområden från andra nämnder. Krisledningsnämnden kan inte heller ta över verksamhetsområden från ett kommunalägt bolag, gemensamma nämnder eller kommunalförbund, om inte detta framgår av det berörda organets reglemente, avtal eller motsvarande.

Ordföranden, eller vice ordföranden, får i en akut situation fatta brådskande beslut som inte kan vänta till dess att krisledningsnämnden hunnit samlas. Så snart nämnden hinner sammanträda upphör denna speciella befogenhet och ordförandes beslut ska snarast anmälas till nämnden.

Krisledningsnämndens verksamhet upphör när kriterierna för den extraordinära händelsen enligt LEH inte längre är uppfyllda. Även kommunstyrelsen eller -fullmäktige får besluta att nämndens verksamhet ska upphöra om den inte längre behövs. Verksamhetsansvaret övergår då till ordinarie nämnd. Det bör framgå i beslutet vilket datum och klockslag som krisledningsnämnden återlämnat verksamhetsområdet till den ordinarie nämnden.

Det är viktigt att krisledningsnämnden utvärderar sin hantering av en extraordinär händelse, både med avseende på kommunens verksamhetsansvar, krisledningsnämndens ansvar och det geografiska områdesansvaret på lokal nivå.

Om krisledningsnämnden trätt i funktion och fattat beslut ska dessa beslut anmälas till nästa sammanträde med kommunfullmäktige.

Processen för kommunens arbete med RSA kan anpassas beroende på kommunens förutsättningar och behov. Om utgångspunkten är de grundläggande kraven för kommunens arbete kan RSA-processen se ut så här:

• Definiera syfte för analysen
• Ange ambition
• Inriktning för arbetet

Syfte

• Samhällsviktig verksamhet inom kommunen och dess geografiska område

Identifiera samhällsviktig verksamhet

• Kritiska beroenden
• Risker
• Sårbarheter

Åtgärdsförslag

• Relaterat till analysens innehåll
• Värdera åtgärderna och för in i styrande dokument

Myndigheten för civilt försvar har samlat stöd för kommunens RSA-arbete på sin webbplats. Där finns både metodstöd och erfarenheter från andra aktörers arbete med RSA. Myndigheten har även tagit fram stödmaterial i form av Riskkatalogen som beskriver ett antal riskområden som kommunen kan använda i arbetet med RSA.

Länsstyrelsen kan stödja kommunen i RSA-arbetet för att identifiera och värdera den lokala och regionala riskbilden. Även de sektorsansvariga myndigheterna ger stöd inom respektive ansvarsområde.

Stöd i risk- och sårbarhetsanalys

Riskkatalogen

Kommunen behöver göra en sekretessbedömning av sin RSA. Denna görs främst utifrån 18 kap. 13 § offentlighets och sekretesslagen (OSL). Sekretessen gäller endast om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga eller hantera fredstida kriser skulle motverkas om uppgiften röjs.

Även andra sekretessbestämmelser i OSL kan bli tillämpliga på uppgifter i risk- och sårbarhetsanalyser, till exempel den så kallade totalförsvarssekretessen enligt 15 kap. 2 §.

Intresset av att förhindra att vissa uppgifter röjs anses ibland väga tyngre än intresset av allmänhetens insyn i offentlig verksamhet. Tystnadsplikten som följer av 18 kap. 13 § OSL har därför företräde framför meddelarfriheten som stadgas i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

För att kommunen ska kunna hantera kriser krävs planering för att både kunna upprätthålla sitt verksamhetsansvar och för att kunna leda hanteringen av händelsen. Kommunen behöver också planera för att ta sitt geografiska områdesansvar på lokal nivå och delta i regional samverkan.

Planeringen behöver omfatta kommunens verksamhetsansvar och syftar till att kommunen på ett effektivt sätt ska kunna hantera extraordinära händelser. Utgångspunkten för planeringen är att kommunen bör ha en helhetssyn på sin organisation och bland annat involvera kommunens hel- och delägda bolag i arbetet. Även privata entreprenörers eventuella roll vid extraordinära händelser bör tas hänsyn till i planeringsarbetet.

Det finns även nationella arbeten såsom Styrel, som är en planeringsprocess under vilken statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, privata aktörer och elnätsföretag samarbetar för att ta fram underlag för att kunna prioritera samhällsviktiga elanvändare vid en manuell förbrukningsfrånkoppling (MFK).

Vissa kommunala verksamheter kan även omfattas av en sektorsspecifik reglering inom krisberedskapsområdet. För elproducenter gäller till exempel elberedskapslagen (1997:288) och förordningen (2011:931) om planering för prioritering av samhällsviktiga elanvändare. För kommunala stadsnät gäller Post- och telestyrelsens föreskrifter om krav på driftsäkerhet (PTSFS 2015:2).

Kommunen ska utifrån risk- och sårbarhetsanalysen för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser. Planen ska fastställas senast den 31 december under mandatperiodens första år.

Planen ska bland annat beskriva

• hur kommunen ska organisera sig under extraordinära händelser
• hur kommunens organisation för krisledning ska bedriva samverkan och ledning i syfte att uppnå inriktning och samordning
• vilka lokaler med nödvändig teknisk utrustning för samverkan och ledning som disponeras vid extraordinära händelser.

I planen behöver beslutsmandat för den politiska nivån och tjänstemannanivån vid samhällsstörningar framgå. Behov av stödresurser i form av stab behöver också beskrivas i planen.

Vid hantering av extraordinära händelser ökar kraven på snabbhet och tydlighet eftersom flera beslut kan behöva fattas, ibland med otillräckliga beslutsunderlag. I planen kan därför en inriktning för arbetet och aktörernas roll även behöva beskrivas.

Utöver att ha en plan för att hantera extraordinära händelser bör kommunen till exempel planera för

• personella och materiella resurser som kommunen behöver för att hantera extraordinära händelser (till exempel resursinventera, identifiera möjliga förstärkningsresurser samt planera för att ta emot förstärkningsresurser)
• specifika funktioner (till exempel krisstöd, nödvattenförsörjning, trygghetspunkt)
• specifika händelser (till exempel värmebölja, skogsbrand eller oljeutsläpp)
• att upprätthålla kontinuiteten i kommunens samhällsviktiga verksamheter, till exempel genom att upprätta kontinuitetsplaner.

I följande avsnitt beskrivs några av de stöd som kommunen kan använda i sitt planeringsarbete.

Kommunen behöver inventera i den egna organisationen vilka resurser som finns eller som är tillgängliga via avtal. Därefter behöver kommunen identifiera behov av förstärkningsresurser.

Erfarenheterna från ett antal händelser i närtid, såsom skogsbränderna 2014 och 2018, har bland annat visat att det är viktigt att på ett effektivt sätt kunna efterfråga och ta emot förstärkningsresurser. Kommunen behöver därför veta vem som har mandat att efterfråga förstärkningsresurser och vem som har mandat att ta ställning till andras förfrågningar om kommunen kan bistå med förstärkningsresurser.

Inom EU-samarbetet kan Sverige få tillgång till förstärkningsresurser och kommunen kan ta hänsyn till det i sin planering. Myndigheten för civilt försvar har tagit fram en vägledning i att ta emot internationellt stöd som i tillämpliga delar kan användas vid kommunens planering. Skriften kan i valda delar även tillämpas för kommunens förhållanden.

FörstärkningsresurserVägledning i att ta emot internationellt stöd

Frivilliga kan stötta vid samhällsstörningar och vara ett bra stöd för kommunen när de egna resurserna inte räcker till. Ett vanligt sätt att organisera frivilliga är genom en Frivillig resursgrupp (FRG), vilket är en struktur för att samla frivilliga på lokal nivå. Kommunen är huvudman för FRG, men de frivilliga som ingår utbildas av Civilförsvarsförbundet.

Det är inte ett krav på en kommun att den ska inrätta en FRG. Kommunen kan välja att teckna avtal med frivilliga, till exempel från de frivilliga försvarsorganisationerna (FFO) eller andra civilsamhällesorganisationer.

En förutsättning för att frivilliga ska kunna förstärka organisationen på ett effektivt sätt är att kommunen planerar för hur frivilliga kan komma att ingå som en naturlig del i organisationen, till exempel vid övningar eller vidareutbildning i beredskap. Länsstyrelsen kan samordna arbetet och tillsammans med kommunerna se över behov av frivilligresurser inom länet.

Frivilliga

Krisstöd innebär oftast att erbjuda medmänskligt, praktiskt, psykologiskt och socialt stöd i ett akut skede av en händelse. Detta som en del i att förebygga psykisk ohälsa som kan uppstå på sikt och för att förebygga fler kriser och negativa sociala effekter i efterloppet efter händelsen. Det finns dock inte någon specifik reglering eller någon uttalad skyldighet för kommunen att erbjuda krisstöd. Men kommunen har enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) ett generellt ansvar att ge visst stöd och hjälp till människor som vistas i kommunen och detta kan även omfatta krisstöd.

I en del kommuner fokuserar krisstödet på större händelser, medan andra kommuner använder krisstödet mer frekvent, till exempel vid trafikolyckor eller vid våldsamma händelser. Genom att kommunen erbjuder krisstöd vid allvarliga händelser kan det bidra till att drabbade känner tillit till samhällets förmåga.

Funktionen för krisstöd benämns oftast POSOM i kommunen, vilket står för psykisk och socialt omhändertagande. Kommunen bestämmer dock själv vilket begrepp de vill använda. Exempel på uppgifter för kommunens krisstöd är att i det akuta skedet:

• stödja individer och familjer som vistas i kommunen
• vid behov upprätta stödcentrum eller annan typ av krisstödsverksamhet
• samverka med övriga aktörer som berörs av händelsen.

En krisstödsorganisation kan se olika ut men består ofta av en ledningsgrupp och stödpersoner. Ledningsgruppen leds ofta av en tjänsteperson medan stödpersonerna både kan vara anställda medarbetare i kommunen eller frivilliga som förstärker organisationen.

Kommunen bör se till att det finns rutiner för larmning av krisstöd under dygnets alla timmar.

Krisstöd vid allvarlig händelse, socialstyrelsen.seWebbkurs – Samordning av kommunalt krisstöd

Information till allmänheten är en uppgift som kommunen behöver planera för i förväg. Planeringen bör omfatta kommunens verksamhetsansvar, samordning av information till allmänheten inom det geografiska områdesansvaret på lokal nivå och deltagande i samverkan på regional nivå.

Kriskommunikation ska vara en integrerad del i hanteringen av händelsen. Genom förberedelser kan hanteringen flyta på smidigare, till exempel att kommunen utifrån befolkningsdemografin kan förutse resursbehov för kommunikation såsom information på andra språk. Planeringen bör även omfatta hur kriskommunikation ska hanteras om ordinarie kanaler inte fungerar eller räcker till.

Rutiner för kriskommunikation samordnas med fördel inom länet eller mellan olika kommuner.

Guide till riskkommunikationKriskommunikation för ökad effekt vid hantering av samhällsstörningar – en vägledning om att integrera kommunikation i samverkan och ledning

Kontinuitetshantering handlar om att planera för att kunna upprätthålla verksamheten på en tolerabel nivå, oavsett händelse, till exempel när elen försvinner, vid it-störningar eller när leveranserna uteblir. Med kontinuitetshantering kan kommunens verksamheter snabbare återhämta sig från och minska kon- sekvenserna av en inträffad händelse. Detta innebär kortare avbrottstider i verksamheten och förhindrar att personella, ekonomiska, funktionella och informationsrelaterade värden går förlorade. Exempel på aktiviteter inom kontinuitetshantering:

• kartlägga viktiga verksamheter och processer
• identifiera beroenden av resurser
• bestämma vad som är acceptabla avbrottstider
• genomföra åtgärder som minskar risken för avbrott
• skapa planer för att hantera de störningar som ändå kan uppstå.

Kontinuitetshantering

För att samhällets resurser och den förmåga vi har byggt upp ska skapa de effekter vi önskar behöver den verksamhet som bedrivs under en samhällsstörning ha en inriktning och ske samordnat. Som stöd till detta finns det aktörsgemensamma ramverket för samverkan och ledning ”Gemensamma grunder”. Ramverket består av fyra nivåer och ett antal utgångspunkter. Syftet är att det ska vara en basplatta för en gemensam förståelse, främja ett effektivt och samordnat agerande samt ge tydligt stöd till operativa åtgärder.

Ramverket ”Gemensamma grunder” är ett stöd för aktörerna att bli bättre på att åstadkomma inriktning och samordning i olika former av samverkan.

Läs mer om samverkan och ledning

Aktörsgemensam hantering initieras när behov uppstår. Ett exempel är när flera aktörer berörs av störningen och det kan finnas behov av att åstadkomma samordning av åtgärder, resurser och kriskommunikation. Samtliga aktörer kan påkalla behovet av en aktörsgemensam hantering, till exempel via en inriktnings- och samordningskontakt (ISK), tjänsteperson i beredskap (TiB) eller liknande. Det är viktigt med ett proaktivt förhållningssätt, vilket innebär att det är bättre att påkalla behovet en gång för mycket än en gång för lite. Efter berörda aktörers bedömning av behovet och händelsens karaktär kallar värden till möte.

Samverkanskonferenser är ett av verktygen i det aktörsgemensamma arbetet. I dialog och samverkan bidrar alla med sina perspektiv och kunskaper för att skapa en bättre helhetsbild tillsammans. I processen får varje aktör också möjlighet att ta ansvar för helheten. En av förutsättningarna för samverkan är förmågan att både dela och tillgodogöra sig information.

Genom att stå värd för en inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) får kommunen förutsättningar att verka för inriktning och samordning utifrån sitt geografiska områdesansvar I en ISF kan aktörerna komma överens om aktörsgemensamma inriktningar som varje aktör sedan omsätter i sin egen verksamhet. Att tillämpa arbetsformen ISF underlättar samarbete eftersom den är gemensam för alla aktörer.

När en samhällsstörning hanteras har olika aktörer olika roller och ansvar utifrån sina ansvarsområden. De har normalt inte mandat att bestämma över varandra. Därför behöver samverkan ske mellan organisationerna och de behöver träffa överenskommelser med varandra om inriktning och samordning. Detta görs på lokal nivå i en gemensam funktion som kommunen som geografiskt områdesansvarig står värd för, en lokal ISF. Varje aktör behöver sedan omsätta de överenskomna inriktningarna i sin egen organisation.

En ISF är en tillfälligt sammansatt aktörsgemensam funktion för att sluta överenskommelser om inriktning och samordning. Målet är att komma till en överenskommelse om hur samhällsstörningen ska hanteras och hur resurser ska fördelas. I praktiken ska ISF- möten bidra till att aktörer kommer överens om hur en samhällsstörning ska hanteras. Det är därför viktigt att de som kallas till en ISF har, eller vid behov kan skaffa, mandat från sin organisation att göra överenskommelser.

Prioritering av åtgärder och resurser underlättas av att aktörerna tar fram en samlad lägesbild. Lägesbilden är en viktig förutsättning för aktörsgemensam inriktning och samordning. Överenskommelser kan även gälla ansvarsfördelning eller inriktning på det fortsatta arbetet för att åstadkomma en effektivare hantering av en samhällsstörning.

En ISF behöver ha en stödfunktion, ett så kallat ISF-stöd, som samlar in och samman ställer lägesbilder, gör analyser, tar fram underlag och förbereder mötena tillsammans med ordföranden. Kommunen är ansvarig för att ISF-stödet kan bemannas och utformas på olika sätt utifrån händelsens omfattning. Stödet kan bestå av allt från en enskild person till flera personer från olika aktörer.

En samverkansperson kan tas emot av eller skickas från en organisation till en annan. Syftet är att underlätta samverkan, vara organisationens ögon och öron på plats eller tillföra särskilda expertkunskaper. Det är viktigt att det är klart redan i förväg vilket mandat personen har att företräda sin organisation samt vad syftet är med att vara samverkansperson.

De som ska kunna skickas som samverkanspersoner bör i förväg ha fått utbildning och gärna övning samt ha en arbetsbeskrivning, exempelvis i form av ett befattningskort, och arbetsvillkoren behöver vara utredda.

När en samverkansperson skickas är det viktigt att klargöra vart den ska ta sig, vem den rapporterar till i sin egen och den besökande organisationen, hur arbetsmiljön ordnas samt att det är rätt person med rätt mandat som skickas i förhållande till behovet av samverkan.

En lägesbild är ett urval av information som sammanställs i form av beskrivningar och bedömningar av läget för att ge överblick, förståelse och underlag till beslut och åtgärder. Samlade lägesbilder används i aktörsgemensamma sammanhang. En samlad lägesbild består av information från flera aktörer eller information från flera aktörers lägesbilder.

Den ska skapa överblick och en sammanvägd bedömning som bidrar till inriktning och samordning för ett antal aktörer. En samlad lägesbild ersätter inte de aktörsspecifika lägesbilderna utan är istället kompletterande. Den samlade lägesbildens effekt ur detta perspektiv är en förståelse för helheten som underlättar det aktörsgemensamma arbetet.

Skapandet av lägesbilder är en kontinuerlig arbetsprocess som kan resultera i muntligt kommunicerade lägesbilder, skriftliga lägesbilder eller lägesbilder som visualiseras via teknikstöd. En lägesbild kan bestå av en mängd olika typer av information som presenteras detaljerat eller översiktligt sammanställt. Lägesbildens upplösningsgrad är helt beroende på dess syfte, målgrupp och användningssammanhang. Arbetet kan delas in i tre övergripande delar: inramning av arbetet, skapande av lägesbilden och användande av den färdiga lägesbilden.

Kommunen ska ha förmågan att ta emot och dela information med berörda krisberedskapsaktörer med stöd av den teknik och
metodik som tillämpas nationellt och regionalt för samverkan och ledning vid samhällsstörningar via systemet Rakel.

Rakel är ett digitalt radiokommunikationssystem som används av aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar. Med Rakel kan medarbetare inom samhällsviktig verksamhet kommunicera säkert och effektivt i vardag, kris och höjd beredskap.

Läs mer om Rakel

Vid samhällsstörningar är kommunikation en förutsättning. Kommunen har ett formellt ansvar för att verka för samordning av information till allmänheten vid fredstida kriser. Detta förutsätter utvecklade och förberedda arbetssätt för kommunen, på egen hand såväl som tillsammans med samverkande aktörer. Kommunikation är också ett medel för att nå uppsatta mål, att få med befolkningen på vad som är det långsiktiga målet, att bidra därtill och att förhålla sig på ett visst sätt.

Kommunikationen ska vara en integrerad del i ledningsarbetet och bör följas upp för att säkerställa att avsedd effekt uppnås. Samlade lägesbilder bör på ett tydligt sätt inkludera de kommunikativa aspekterna. Alla kommuner inklusive räddningstjänstförbund behöver ha rutiner för att varna och informera allmänheten vid allvarliga olyckor samt upplysa allmänheten om hur detta sker.

På mcf.se finns grundläggande utbildningspaket med presentationer och filmer. Här finns exempelvis presentationer om krisberedskapssystemet och gemensamma grunder för samverkan och ledning.

Myndigheten för civilt försvar har tagit fram en vägledning som stöd till kommunen att arbeta systematiskt med utbildningar och övningar. Den beskriver hur en utbildnings- och övningsplan kan tas fram. Därmed kan kommunen skapa en inriktning för sin utbildnings- och övningsverksamhet.

Myndighetens koncept ”Öva enkelt!” innehåller både seminarie- och funktionsövningar med färdiga scenarier som kan anpassas till den egna verksamheten. Stödet är självinstruerande och består av olika komponenter, såsom användarinstruktion, övningsbestämmelser, scenarier, momentbeskrivningar med uppföljningsfrågor, utvärderingsenkät med mera.

Alla utbildningarUtbildning och övningÖva enkelt!

Alla genomförda övningar ska utvärderas för att ta reda på styrkor och brister vid övningen. Utvärderingen är en central del av erfarenhetshanteringen vid en övning. Genom att på ett systematiskt sätt ta reda på hur det gick i övningen, och varför det blev så, utvecklas förmågan att hantera olika händelser. Men utvärderingen hjälper även till att utveckla verksamheten och praktisk handling.

”Utvärdera mera!” är ett webbverktyg för att stödja utvärderingsarbetet – både före, under och efter övningen. Stödet innehåller både vägledande texter och interaktiva delar med frågor.

Att utvärdera övningar och ta hand om erfarenheterna

Kommunen ska hålla länsstyrelsen informerad om vilka åtgärder som vidtagits med förberedelser för och verksamhet under extraordinära händelser i fredstid och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget. När det gäller rapportering i det mer förberedande arbetet ska kommuner vart fjärde år rapportera resultatet av sitt arbete med risk- och sårbarhetsanalyser till länsstyrelsen i sitt län. Kommunen ska även varje år följa upp och rapportera sin generella krisberedskap till länsstyrelsen i sitt län.

Länsstyrelsen ansvarar för att följa upp kommunens arbete med LEH.

Vid en extraordinär händelse i fredstid ska kommunen ge länsstyrelsen lägesrapporter och information om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder. Länsstyrelsen ansvarar för att en samlad regional lägesbild sammanställs vid krissituationer och ska kunna hålla regeringen informerad vid sådana situationer.

Kommunen ska ha förmåga att ge länsstyrelsen en samlad rapport om läget i kommunen (lägesbild) vid en extraordinär händelse. Här avses förmågan att sammanställa och rapportera en samlad lägesbild.

Kommunen bör efter en inträffad samhällsstörning utvärdera sin hantering, både med avseende på kommunens verksamhetsansvar och det geografiska områdesansvaret. Underlaget kan användas i arbetet med risk- och sårbarhetsanalysen.

Av kommunens plan för extraordinära händelser behöver det framgå behov av och tillgång till beslutsstöd för hantering av händelser, vad som finns inom den egna
organisationen, samverkande aktörer eller vad som tillhandahålls av myndigheter som till exempel Myndigheten för civilt försvar.

Myndigheten tillhandahåller följande beslutsstödsystem:

• WIS – webbaserat informationssystem för att underlätta för aktörer att dela information och lägesbilder före, under och efter samhällsstörningar.
• RiB – räddningstjänstens beslutsstöd. Kopplar ihop databaser som tillsammans ger omfattande information om hur
  en olycka kan hanteras, hur det förebyggande arbetet kan planeras, vilka riskerna är när olyckan inträffat och var resurserna finns.

Utöver de ovan nämnda beslutsstödsystemen tillhandahåller MSB geodata och GIS-tjänster som kan användas i arbetet med lägesbild och beslutsstöd i de system kommunen arbetar i. GIS står för geografiska informationssystem och är ett datorbaserat system för analys, bearbetning och visualisering. Om det finns en GIS-funktion i kommunen kan den vara ett bra stöd i arbetet.

Läs mer om att integrera GIS i krishantering