Stöd till kommunal tillsyn enligt LSO

1 jan 2025 trädde lagen (2024:1082) om hotell- och pensionatsrörelser i kraft vilket innebär att det inte längre är tillståndspliktigt att bedriva hotell- eller pensionatsrörelse.

Verksamhetsutövare ska dock anmäla till polismyndigheten innan verksamheten påbörjas, och polisen ska föra ett register över anmälda verksamheter. Det är därmed fortsatt möjligt att inhämta information till registret enligt 4 § MSBFS 2021:8.

Myndigheten avser att uppdatera bilagan till MSBFS 2021:8 så att fjärde punkten avser anmälningspliktiga verksamheter enligt lagen (2024:1082) om hotell- och pensionatsrörelser. Observera att bilagan anger byggnader där riskerna vid brand generellt är stora, och där kommunen därför ska ha en planering för tillsynen.

Utöver detta ska kommunen utifrån sin kunskap om lokala förhållanden identifiera och ha en planering för tillsynen av även andra byggnader. Planeringen av kommunens tillsyn ska utgå från riskerna vid brand, och de torde inte förändras med lagändringen. Lagändringen behöver därför inte innebära någon förändring i behovet av tillsyn för de faktiska objekten.

Punktlistan i allmänna råd till 2 § MSBFS 2021:8 är kriterier för vilka verksamheter som ska omfattas av planeringen av tillsyn då behovet av kontroll från samhället är högre, den anger inte att kravnivån för brandskyddet ska vara högre. De som är upptagna i bilagan är de verksamheter där vi på ett objektivt sätt kan motivera att behovet av kontroll är högre då riskerna vid brand generellt sett är stora. De som räddningstjänsterna själva ska identifiera är där de på lokal nivå kan motivera att verksamheterna bör omfattas av planeringen utifrån lokala kunskaper.

Se även sidan 42 i handboken Kommunal tillsyn enligt LSO

Kommunen har möjlighet att bedöma vilken åtgärd som är mest lämplig för att säkerställa att ett objekt når upp till ett skäligt brandskydd, tillsyn eller information till den enskilde. Det kan finnas byggnader där det av integritetsskäl är olämpligt att göra tillsyn, som till exempel i enskilda bostäder. Om en annan åtgärd än tillsyn genomförs för objekt som finns i bilagan till MSBFS 2021:8 ska skälen för detta vara dokumenterade enligt 5 § i samma föreskrift.

Ansvaret för brandskyddet ligger oförändrat på ägare eller nyttjanderättshavare även när tillsyn utförts. Räddningstjänsten har varken skyldighet eller befogenhet att ta över detta ansvar, utan har en stödjande eller kontrollerande roll.

För att tydliggöra detta vid tillsyn kan det vara bra att inledningsvis klargöra ansvarsfördelningen, där räddningstjänsten fungerar som en tillsynsmyndighet enligt LSO (Lagen om skydd mot olyckor), och att det yttersta ansvaret för ett skäligt brandskydd vilar på verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren.

Frister används för att säkerställa likvärdighet, rättssäkerhet och kontinuitet i arbetet.

Syftet med tillsynen är att kontrollera och följa upp att brandskyddet är skäligt, inte att räddningstjänsten ska ansvara för skyddet i praktiken.

Valet av vilka objekt som finns med i bilagan till MSBFS 2021:8 bygger till största del på objektiva kriterier. Några sådana objektiva kriterier har inte varit möjliga att definiera beträffande industrier; varken antal anställda eller lokalyta ger något bra mått på industrins risker. Därför krävs en lokal kännedom för att kunna bedöma vilka industrier som bör ingå i kommunens tillsynsplanering enligt 3 §.

Historiskt sett har större industrier alltid varit tillsynsobjekt och myndigheten har ingen intention att tillsyn av industrier ska upphöra.

Kommunen ska göra en bedömning i det enskilda fallet med vilket intervall som tillsyn behöver utföras. Att det skiljer sig mellan liknande objekt i landet blir naturligt med hänsyn till lokala förutsättningar och hur kommunen får insikt i verksamheten i övrigt. Det handlar också om vad kommunen gör i övrigt gör för förebyggande insatser som påverkar behovet av kontroll.

Fristen kan sägas motsvara behovet av kontroll från samhället. Om samtliga fastigheter i området har liknade verksamhet, riskbild och förutsättningar kan en gemensam frist tillämpas för det området. På samma sätt kan de ingå i samma tillsynsobjekt om de har samma ägare och verksamhet.

Samhällsviktig verksamhet är en funktion som inte alltid är knuten till en byggnad eller anläggning för att funktionen ska kunna upprätthållas, vilket gör det svårt vid identifiering. Det är också viktigt att komma ihåg att Räddningstjänsten inte ska säkerställa ett robust brandskydd. Det är fortfarande samhällets minimikrav som är vägledande även vid samhällsviktig verksamhet. Om kommunen vill främja ett robust brandskydd utifrån ett kontinuitetsperspektiv är information och rådgivning ett bättre verktyg. Behovet av kontroll kan dock vara stort vid denna typ av verksamhet.

Det finns ingen förutbestämd prioritering mellan dessa kategorier av objekt.

Det är naturligt att det skiljer sig åt. Avsikten med den 3§ är att utifrån lokala förhållanden identifiera de objekt i kommunen där det är viktigt med en regelbunden kontroll av brandskyddet, eftersom konsekvenserna vid brand kan bli stora. Det är omöjligt för myndigheten att på nationell nivå identifiera alla de objekten. Vid framtagandet av objekt i bilagan var det viktigt att de skulle vara möjliga att identifiera via register samt att det skulle finnas tydliga riskkriterier för den typen av byggnad eller anläggning.

Kommunen ska, utifrån sina förutsättningar, etablera rutiner för att identifiera de byggnader och anläggningar där tillsyn behöver genomföras.

Hur räddningstjänsten inhämtar information om vilka uppdateringar som krävs i förteckningen kan variera. I vissa fall kan det vara ändamålsenligt att löpande ta emot information från andra kommunala förvaltningar eller motsvarande, så att förteckningen kan hållas aktuell. I andra fall kan kommunen behöva jämföra sin förteckning med externa datakällor för att säkerställa att den är komplett och korrekt.

I handboken Kommunal tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (MSB1994) i tabell 1 redovisas olika informationskällor som kommunen kan använda för att inhämta uppgifter om byggnader, anläggningar och verksamheter som enligt bilagan till MSBFS 2021:8 bör omfattas av tillsyn.

Det är inte specificerat hur förteckningen ska utformas eller exakt vad den ska innehålla, behovet av information kan variera per kommun. Förteckningen bör dock innehålla vilket/ vilka kriterier eller skäl som avgör att objektet ska ingå i tillsynsplaneringen. För att uppfylla övriga krav i föreskriften så ska kommunen ha en dokumenterad fristbedömning för varje objekt som omfattas av föreskriften, därav bör fristbedömning ingå i förteckningen.

Det är lämpligt att förteckningen även innehåller den information som krävs för att kommunen ska kunna planera tillsyn på objektsnivå. Det kan vara till exempel adress, fastighetsbeteckning, kontaktperson osv.

Det finns fler olika lösningar på det. En lösning kan vara att en annan kommun göra tillsynen över räddningstjänstens lokaler. Observera att de då behöver delegation för detta. Eller kan en annan nämnd i kommunen står som beslutsfattare, men sedan ta stöd av sakkunniga på räddningstjänsten för uppgiften. Ett alternativ är att utföra tillsynen enligt samma procedur som vanligt, men att juridiskt göra det i form av rådgivning men utan möjlighet att ställa krav. Det är inget som hindrar att verksamheten hanterar råden i den interna organisationen, beroende på vilket gehör man har för åtgärder hos fastighetsägaren.

Kommuner och regioner (eller enskilda på uppdrag av dessa) ska ansöka eller anmäla verksamheten till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). På IVO:s webbplats hittar finns kontaktuppgifter för att begära utdrag ur verksamhetsregistret. Räddningstjänsten kan även ta kontakt med socialnämnden i kommunen för att få stöd i bedömningen om vilka vårdinrättningar som ska ingå i objektsförteckningen utifrån att det finns ett hjälpbehov vid utrymning.

Ja, eftersom det uppfyller kriteriet angivet i bilagan ska de ingå i förteckningen. Kommunen har möjligheten att motivera varför det bedöms att tillsyn inte behöver genomföras regelbundet. Notera att bedömningen behöver göras i varje enskilt fall. Utgångspunkten för bedömningen ska vara om det finns ett behov av kontroll från samhället eller inte. Om kommunen bedömer att tillsyn inte behöver genomföras regelbundet behöver det finnas uppföljning kring att förutsättningarna inte förändras.

Servicebostäder är bostäder som omfattas av LSS 9 kap 9 pkt. Den verksamhet som avses i sista stycket i punkt i bilagan till MSBFS 2021:8 är hemtjänst i ordinär bostad, vilket också förtydligas i konsekvensbeskrivningen till föreskriften.

Det är verksamhet som enligt skollagen (2010:800) ingår i skolväsendet, undantaget kommunal vuxenutbildning, som omfattas av bilagan.

Dagmammor, daghem i lägenheter och liknande ingår inte i skolväsendet och omfattas alltså inte av bilagan. De objekten har undantagits i bilagan eftersom de inte ansetts varit rimliga att ha med utifrån en nationell nivå, med utgångspunkt om möjligheten att ställa krav i ordinära boenden.

Det finns däremot inget som hindrar räddningstjänsten från att genomföra tillsyn i dessa verksamheter om de anser att behovet finns. Som vid alla bedömningar av skäligt brandskydd behöver tillsynsförrättaren utgå från de faktiska omständigheterna. Se sjustegsmodellen i tillsynshandboken för stöd. Exempelvis kan finnas fall där det vanliga bostadsbrandskyddet är tillräckligt, men också fall där det föreligger särskilda omständigheter enligt LSO. Det kan även finnas fall där verksamheten skiljer sig avsevärt från en vanlig bostad och kräver åtgärder enligt plan- och bygglagen.

Syftet med samrådet är att utreda vilka åtgärder som är möjliga att genomföra på ett övergripande plan. För kulturhistoriskt skyddade byggnader kan det till exempel vara att få svar på vad i byggnaden som är skyddat, och därmed vilka åtgärder för brandskyddet som är möjliga att genomföra. Samrådet syftar inte till att utreda hur en åtgärd skulle kunna utföras i detalj utan för att ta reda på vad som är skyddsvärt i just den byggnaden. Vilka åtgärder som är möjliga är kopplade till vad som är skyddsvärt, det kan tex vara fasaden som är skyddsvärt och då påverkar det vilken åtgärd som är möjlig att kravställa.

Det finns inget krav på att samrådet ska vara skriftligt. I många fall kan en inledande muntlig kontakt tydliggöra vad som är väsentligt och på så sätt korta handläggningstiden. Det kan underlätta och snabba på samrådstiden om ni specificerar frågor istället för att skicka hela underlaget. Ex. vad omfattas av kulturminneslagen i byggnaden? Skulle det vara möjligt att få bygglov för ingrepp i fasad eller innertak?

Tanken är inte att samrådet ska leda till att frågan utreds i detalj utan svara på vilka åtgärder som är möjliga att genomföra för den givna bristen, och att det inte uppenbart står i strid med andra lagstiftningar.

Det är möjligt att en utredning av en sakkunnig behövs men det bör i så fall komma senare och bör rimligtvis inte bekostas av räddningstjänsten.

12 § MSBFS 2021:8 anger att samråd ska genomföras vid behov, och i allmänna råden anges RAÄ som part för de byggnader som är skyddade som statliga byggnadsminnen. Vid behov anses vara inför beslut som kan stå i strid med andra lagstiftningar och därmed kan påverka det skyddsvärda i byggnaden. En bra dialog med förvaltaren eller fastighetsägaren är viktig. De har kunskap både om det skyddsvärda och vilka åtgärder de föredrar, tekniska åtgärder eller ändrad användning, för att nå ett skäligt brandskydd. Det bästa är om det går att hitta en lösning som underlättar för verksamheten, som ger ett tillräckligt gott brandskydd och som samtidigt bevarar kulturarvet.

Det finns inget generellt behov av samråd tidigt i en process, vilket kanske är det som RAÄ ställer sig tveksamma till. Om man vill ställa krav på tekniska åtgärder som påverkar det skyddsvärda ska samråd ske med RAÄ, där även fastighetsägaren kan vara involverad.

Om ett objekt finns med i bilagan till MSBFS 2021:8 eller inte är i sig ingen grund till att ställa ytterligare krav på brandskyddet. Syftet med bilagan är att peka ut byggnader och anläggningar där behovet av kontroll är högre.

När det vid tillsyn kommer till att förelägga om förbättringar av brandskyddet gäller det normala kravet på att beslut måste motiveras utifrån skälighet och i förekommande fall särskilda omständigheter.

Att identifiera brister i denna typ av objekt skiljer sig inte så mycket från andra typer av objekt. För skälighetsbedömningen i det enskilda fallet rekommenderar myndigheten den sjustegsmodell som beskrivs i handboken Kommunal tillsyn enligt LSO. Genom att definiera vad som är skyddsvärt, troliga scenarion som kan leda till brand, vilket tekniskt och organisatoriskt brandskydd som finns i byggnaden kan det på ett metodiskt sätt definieras om befintligt brandskydd är skäligt, eller om det finns skäl som motiverar krav på förbättring av brandskyddet. I många fall är det byggnadstekniska brandskyddet sämre än jämfört med dagens byggregler, men det är i sig inte en särskild omständighet som möjliggör krav på bättre brandskydd. Ofta får organisatoriska lösningar större betydelse i denna typ av objekt än i andra.

Den stora skillnaden mellan denna typ av objekt och andra är att om tillsynsmyndigheten avser att ställa krav på åtgärder måste de ha samråd med kulturvårdande myndigheter för att nå samsyn om vilka åtgärder som går att vidta utifrån objektets särskilda värden. Kravet på varsamhet och bevarande väger lika tungt som kravet på brandskydd och ingen åtgärd får vidtas innan denna avvägning är gjord.

På myndighetens webbplats finns en samling av rättsfall, där några behandlar kulturbyggnader. Det pågår för övrigt ett arbete med att uppdatera boken Brandskydd i kulturbyggnader från 1997 tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Statens Fastighetsverk.

Det pågår forskning och utredning kring inträffade bränder i byggnader med träfasad för att höja kunskapsnivån om hur dessa kan förebyggas. Utifrån nuvarande kunskapsläge är det inte säkerställt vad som orsakat den omfattande brandspridningen i dessa fall. En byggnad anses ha ett skäligt brandskydd om den uppfyller Boverkets byggregler.

För mer information om fasadbeklädnad se Boverkets Kunskapsbank

Med detta sagt kan det konstateras att räddningstjänsten har möjlighet att göra en händelsebaserad tillsyn och utfärda nödvändiga och väl motiverade förelägganden vid objekt utöver dem som specificeras i bilagan till MSBFS 2021:8.

Utöver byggreglerna finns ett behov av att förhålla sig till annan relevant lagstiftning vid tillsyn, exempelvis miljöbalken och Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS). AFS gäller retroaktivt och kan därför ställa krav även på befintliga byggnader, till exempel avseende arbetsplatsens utformning eller krav på utrustning såsom brandsläckare. Här är det viktigt att beakta gränsdragningen mellan de olika regelverken, och säkerställa att bedömningar och åtgärdsförslag håller sig inom respektive regelverks ansvarsområde.

Avsikten med punktlistan i §10 är att definiera vad som kan vara relevant att bedöma vid tillsyn, men med det sagt behöver det inte vara relevant i varje enskilt fall. Det är upp till handläggaren att bedöma vad som är ska kontrolleras vid tillsynen, utifrån den kunskap tillsynsförrättaren skaffat sig om objektet, enligt §9.

Ex. om det är en friliggande byggnad med minst 8 meter till annan byggnad behöver inte skyddet mot brandspridning till annan byggnad kontrolleras vid tillsynen. Men även inom varje punkt finns det skäl att fundera på vad som är tillämpbart för kontroll, baserat på vilken annan insikt eller kunskap som finns om byggnaden eller anläggningen.
För att göra mer betydelsefulla kontroller under tillsynen kan ni på förhand fundera över vad som är viktigt att kontrollera under en tillsyn för att säkerställa en bra helhet. Det gör tillsynen både mer effektiv men även mer likriktad. Ex. ta fram en grund för tillsyn på förskola, som sedan anpassas beroende på det specifika objektet. Både kunskap från tidigare tillsyner, utformning av lokalen och befintligt brandskydd.

Myndigheten har inga synpunkter på hur räddningstjänsterna benämner sina dokument, så länge de kommunicerar det förvaltningslagen kräver. Huvudregeln är att allt material som är av betydelse för beslutet ska skickas till den eller de som är part/-er i ärendet.

Tillsynshandboken presenterar ett sätt på vilket vi anser att räddningstjänsten kan bedriva sin tillsynsverksamhet enligt LSO som också uppfyller förvaltningslagen. Det är dock upp till varje kommun att bestämma hur de ska bedriva sin verksamhet. Myndigheten rekommenderar att kommunen involverar sin jurist i den processen. Mer information om kommunikation finns på sidan 74 i tillsynshandboken.

Generellt sett kan sägas att en tjänsteanteckning är ett dokument medan kommunicering avser den förvaltningsrättsliga åtgärden att låta parten i ärendet yttra sig över underlaget. Vid kommuniceringen skickas normalt en kommuniceringshandling med, där det framgår att parten ges tillfälle att yttra sig över handlingarna och hur lång tid denne har på sig att göra det.

Generellt är tjänsteanteckning och kommunicering inte samma dokument. Tjänsteanteckningen kan dock utgöra kommuniceringen, om det framgår tydligt i rubrik och text att det rör både tjänsteanteckning och kommunicering. Av handlingen måste det tydligt framgå hur lång tid parten har på sig att inkomma med synpunkter på underlaget och att om några synpunkter inte inkommer kan räddningstjänsten ändå fatta beslut i ärendet.

Det är kommunen som bedömer var gränsen går för kostnadstäckning av tillsynen. Tillsynen är inte avslutad förrän de förelagda åtgärderna är vidtagna. För att tillsynen ska bli effektiv och ge resultat ska tillsynsförrättaren kontrollera att de åtgärder som förelagts har blivit genomförda.

Det är dock viktigt att hålla isär tillsynsärendet och överklagandet i detta avseende eftersom det inte är tillåtet att ta ut någon avgift för åtgärder kopplade till hanteringen av överklagandet. Om överklagandet avslås i högre instans kan man dock återigen ta betalt för återstående arbete för att säkerställa att rättelse erhållits.

Det ska inte finnas några ekonomiska hinder för den enskilde att överklaga. Arbetet som behöver ske på grund av en överklagan kan inte anses ingå i tillsynen, utan bör vara av mer administrativ karaktär.

För frågor avseende vägledning av taxor hänvisas till Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Lösningen är att förelägga om att få uppgifterna som behövs, med vite om det krävs. Skulle räddningstjänsten fortfarande inte få dem kan ni besluta att förbjuda verksamheten till dess att ni fått in de upplysningar och handlingar ni behöver. Polisen kan ni bara använda er av om det krävs för att få fysiskt tillträde, så det är inte ett verktyg för att få in upplysningar och handlingar.

Det beror på. Det viktiga är att kravet är så pass tydligt att det inte finns någon risk för att parten missförstår vad som förväntas av dem. Ibland är det tillräckligt att definiera ett funktionskrav för att parten ska förstå vad som ska uppnås, som till exempel vid avskiljande förmåga. Ibland krävs det mer detaljer för att parterna ska förstå omfattningen och djupet i åtgärden, exempelvis vid krav på personalens kunskapsnivå eller kompetens.