Trotyl är kraftigare än dynamit. Avståndstabellernas värden för riskgrupp 1.1 bygger på effekten av trotyl. Därför kan man anse sig vara "på den säkra sidan" om man tillämpar avstånden vid förvaring av dynamit.

Skillnaden är dock inte så stor och de här avstånden brukar tillämpas generellt vid förvaring av olika sprängämnen i riskgrupp 1.1. Svartkrut i riskgrupp 1.1 är emellertid betydligt svagare och för detta finns därför en egen tabell i handboken. Kom ihåg att avstånden i tabellen baseras på effekten av trotyl på ett öppet fält utan några hinder.

Om det finns någon form av naturligt skydd, t ex berg eller tät skog så kan avståndet minskas (se handboken).

Hantering av explosiva varor: Handbok till MSB:s föreskrifter MSBFS 2019:1 förvaring av explosiva varor

Riskgrupp 1.3 eller 1.4, samhanteringsgrupp G eller C. I transportförpackning kan klassificeringen 1.4S förekomma.

Man måste vara 18 år för att få köpa nödraketer hos en återförsäljare. Däremot måste även en minderårig få använda pyroteknisk nödutrustning i en nödsituation.

Användning av pyroteknisk nödutrustning, livräddningsutrustning och brandsläckningsutrustning är därför tillåten i nödsituationer även för den som är under 18 år. Bestämmelsen finns i MSBFS 2025:2, 3 kap. 4 §.

MSBFS 2025:2 föreskrifter och allmänna råd om hantering av explosiva varor

Innerförpackningar för explosiva ämnen, blandningar och föremål ska vara märkta enligt EU-förordning nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen).

Märkning av explosiva varor

Ja, t.ex. fuktad pikrinsyra om den torkar under lagringen.

Endast om den görs inom ett inhägnat område eller inne i en butikslokal. Så fort den går ut på allmän väg är det en transport av farligt gods utom anläggning.

I första hand polisen. Myndigheten för civilt försvar kan guida.

Riskgrupp 1.1., samhanteringsgrupp D, Begärlighetsgrad A

Ett sprängkort är ett utbildningsbevis och inget tillstånd att hantera sprängämnen. För att få ett sprängkort krävs både en teoretisk utbildning och minst ett års praktik inom sprängarbete. I vissa fall kan någon form av kontroller ha gjorts av arbetsgivaren under praktiktiden men det finns inga regler som kräver det.

4-8 m3 med de största (75 g).

Mottagaren av de explosiva varorna.

Det härstammar från ett EU-direktiv och det är kontrollaspekten man är ute efter.

Att myndigheterna ska veta var i samhället explosiva varor kan finnas.

Det är polisen. Lossning av explosiv vara omfattas av bestämmelserna för transport av farligt gods.

Överföringstillståndet är generellt, det innebär endast en tillåtelse att förflytta sina explosiva varor vilket inte behöver specificeras.

Nej, Myndigheten för civilt försvar tar bara över tillståndsprövning för annan hantering som sker i anslutning till tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning. Se LBE 18 § punkt 1 och 2.

Finns ingen tidsgräns angiven i regelverket vilket kan vara ett problem då det har förekommit aktörer som försökt utnyttja detta.

Det måste framgå tydligt att det bara rör sig om en tillfällig mellanlagring i väntan på vidare transport och det ska gå att se att det finns en slutdestination för godset för att det ska kunna betraktas som transport.

Sprängkistan i sig är byggd med tillräckligt tjockt material, men låset uppfyller ofta inte kraven i föreskrifterna för explosiva varor i begärlighetsgrad B.

Begärlighetsgrad B ska ha ett lås med skyddsnivå lägst motsvarande SS 3492. Är kravet på låset uppfyllt kan sprängkistan accepteras som förråd till explosiva varor i begärlighetsgrad B.

För stenspräckare, både patroner och tändare, gäller kraven för förvaring av explosiva varor i begärlighetsgrad B enligt MSBFS 2025:2, 9 kap.

Leverantören om man köper ett färdigt förråd. Om en sökande vill bygga ett eget förråd ligger bevisbördan hos denne.

Kravet på bokföring gäller sprängämnen, sprängkapslar eller detonerande stubin. Innehavet i varje enskilt förråd ska bokföras.

Den som hanterar identitetsmärkta explosiva varor för civilt bruk (sprängämnen, tändmedel, krut) ska dessutom föra register över varorna enligt bestämmelserna i 7 kap. MSBFS 2025:2. Detta registerhållningskrav gäller verksamhetens samlade innehav, inte innehållet i varje enskilt förråd.

Alltid, från minsta mängd.

Det är tillståndsmyndigheten (kommunen eller Myndigheten för civilt försvar) som tar beslutet om godkännande efter att ha gjort en prövning av föreståndarens lämplighet. Tillståndsmyndigheten ska enligt 14 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor inhämta ett yttrande från Polismyndigheten gällande föreståndarens lämplighet innan beslut om godkännande tas.

Det finns en samrådsskyldighet vid handläggning av tillståndsärenden i 14 a § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. Myndigheten för civilt försvar och berörd kommun ska samråda med varandra samt med eventuella andra berörda myndigheter och polisen innan tillstånd meddelas om det inte finns omständigheter som gör det onödigt.

Tillståndsmyndigheten bestämmer själv om samråd ska genomföras eller inte.

Om det råder osäkerhet i bedömningen av en föreståndare kan kommunen samråda med Myndigheten för civilt försvar eller polisen.

Det ska kommunen göra.

Nej, det är verksamhetsutövaren som ska vara representerad.

Verksamhetsutövaren kan dock representeras av föreståndaren.

Det finns inga direkta krav på att ha genomgått fyrverkerigrossisternas utbildning, men det kan vara ett kvitto på kompetens.

Sökanden måste kunna presentera någon form av bevis på sin kompetens.

Vid tveksamheter finns alltid möjlighet till samråd med Myndigheten för civilt försvar eller fråga någon annan kommun.

En bedömning av föreståndarens lämplighet ska alltid göras. Däremot behöver ingen lämplighetsprövning och godkännande av personer som deltagare göras om försäljningen endast omfattar fyrverkerier av begärlighetsgrad C.

Lagstiftarens intention är att myndigheterna ska ha en jämförelsevis större kontroll över hanteringen av explosiva varor och de personer som ska utföra detta. Anledningen är att man bedömer detta som nödvändigt för att kunna uppfylla lagens syften.

En privatperson som ska spränga åt sig själv behöver inte något sprängkort. Personen behöver dock bevisa på annat sätt att han eller hon har lämplig kompetens att hantera sprängämnen för att beviljas tillstånd till användning, förvaring och överföring av sprängämnena. Ett sprängkort är då ett bra bevis på att man har de kunskaper som behövs. Sprängkortet är däremot inte ett krav enligt några regler, det är ett bevis på en lämplig utbildning.

Vid sprängarbeten ska en sprängarbas utses. Sprängarbasen ska ha dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning (motsvarande kraven för sprängkort) och minst ett års praktik från sprängarbeten (AFS 2023:13 7 §). Det är alltså inte tvunget att ha ett sprängkort om man på annat sätt kan visa att man har den teoretiska kunskapen. De allra flesta skaffar förstås sprängkortet som är en bra och allmänt accepterad dokumentation av kunskaperna.

Det krävs tillstånd för förvaring av mer än 10 st. Tillståndsplikten gäller alltså för 11 st eller fler.

Privat industri med tillverkning av explosiva varor hamnar hos Myndigheten för civilt försvar, både tillstånd och tillsyn. Detta gäller oavsett åt vem företaget levererar.

Underhåll av produkter åt Försvarsmakten hamnar hos Myndigheten för civilt försvar.

Eventuell hantering av brandfarlig vara vid dessa företag prövas hos kommunen.

Ett civilt företag som tillverkar åt Försvarsmakten är civilt.

Om förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda, exempelvis att föreståndare saknas.

Om någon bestämmelse i lagstiftningen eller villkor i tillståndet i något väsentligt avseende inte följs, dvs. om verksamheten missköter eller åsidosätter sina åtaganden på ett väsentligt sätt.

Exempel på detta kan vara om man har större förvaring än tillståndet gäller för och inte gör något åt det eller om det finns personer som arbetar med hantering av explosiva varor som inte är godkända som deltagare.

Riskgruppen måste alltid anges vid förvaring eftersom den avgör vilka avstånd som krävs till skyddsvärda objekt och för vissa artiklar även begärlighetsgraden. Begärlighetsgraden avgör sedan kraven på förrådets inbrottsskydd.

Ja, om man redan har tillstånd till användning eller överlåtelse. En verksamhet som har sitt säte i en kommun och tillstånd till användning av explosiva varor där men har ett förråd på en fast plats i en annan kommun behöver söka tillstånd till förvaringen i den andra kommunen.

Nej, det finns inte något sådant krav i lagen.

Ja, om det är identitetsmärkta explosiva varor för civilt bruk (gäller sprängämnen, tändmedel och krut) som överlåts måste säljaren notera köparens och eventuell transportörs namn och adress samt varornas identitetsnummer. Reglerna för detta finns i 7 kap. MSBFS 2025:2.

För alla överlåtelser av explosiva varor av något slag gäller att säljaren måste kontrollera att köparen får ta emot varorna, d v s att de tillstånd som eventuellt krävs finns, innan de överlåts. Denna regel finns i 15 § LBE.

Det är polisen som ger tillstånd enligt ordningslagen, för arrangemang som t.ex. fyrverkerier och för sprängning inom detaljplanelagt område.