Krig och fred i svensk rätt
Krig, krigsfara och fred har olika rättslig betydelse. Här beskrivs begreppen och vilka regler som blir tillämpliga i olika situationer.
Krig och väpnad konflikt
I svensk rätt saknas en definition av krig. Enligt 15 kap. 14 § regeringsformen får dock regeringen förklara att Sverige är i krig om Sverige utsätts för ett väpnat angrepp. Om regeringen vill förklara krig av andra skäl än ett väpnat angrepp krävs riksdagens medgivande. Krig är ett tillstånd som tillåter regering, riksdag och myndigheter att agera på ett visst sätt. Om Sverige är i krig råder automatiskt högsta beredskap, utan särskilt beslut från regeringen.
Regeringen kan även i övrigt behöva ta ställning till vilken situation som råder i landet och om ett beslut om höjd beredskap av andra skäl är nödvändigt.
Om ett län skulle bli avskuret från kontakt med regeringen och riksdagen, har länsstyrelsen i det länet möjlighet att själv konstatera att det råder krig och får därmed rätt att agera med liknande mandat som regeringen har i krig, se 13 § lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
I folkrätten (internationell humanitär rätt) finns en definition av det som kallas väpnad konflikt. En väpnad konflikt kan vara nationell eller internationell. Om en konflikt anses nå upp till de krav som krävs på intensitet och organisation med mera, ska folkrättens regler i Genèvekonventionerna, de så kallade krigets lagar, tillämpas på konflikten.
Regeringsformen
Lag (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara med mera.
Läs mer om folkrätten och krigets lagar
Krigsfara
Det saknas en legal definition av vad krigsfara innebär. Det är således regeringen som själva bedömer när de anser att Sverige är i sådan fara för krig att ett beslut om höjd beredskap behövs.
Fred
Tillståndet fred – i förhållande till att det tidigare varit krig – saknar en legal definition i svensk rätt. Det finns inte heller någon aktör som har mandat att besluta om att det råder fred. Innebörden av fred skulle dock kunna beskrivas som ett tillstånd i samhället som innebär att krig inte råder.
Däremot kan regeringen besluta att höjd beredskap inte ska gälla, det vill säga att det varken råder krig, krigsfara i Sverige eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. I praktiken bör ett sådant beslut innebära att fred därmed anses råda, det vill säga att Sverige är i ett normaltillstånd, att fullmaktslagarna upphör att gälla och att ordinarie, fredstida, lagstiftning återigen ska tillämpas i sin helhet.
I några av fullmaktslagarna anges att de upphör efter beslut från regeringen, men i övrigt är det endast underförstått att de upphör att gälla samtidigt som höjd beredskap inte längre råder.