Rättsliga regler vid höjd beredskap

I Sveriges grundlag, regeringsformen, framgår att den offentliga makten ska utövas under lagarna. Detta är den så kallade legalitetsprincipen och den gäller alltid, även i kris och krig. Legalitetsprincipen innebär att vi inte tillämpar konstitutionell nödrätt eller undantagstillstånd i Sverige. Det betyder också att staten inte får åsidosätta grundlag i nödsituationer. Vi ska istället ha ett system med god författningsberedskap. Med god författningsberedskap minskar behovet av nya, snabbt beslutade lagar. Beslut som behöver fattas under kris och krig kan därmed grundas på i förväg framtagna regler.

För att stärka Sveriges försvarsförmåga kan beredskapen i hela eller i delar av landet höjas. Detta regleras i lagen (1992:1403) och förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap. Innebörden av att beredskapen höjs är att vissa lagar och förordningar blir tillämpliga. Även vissa specifika bestämmelser i lagar och förordningar som gäller i fredstid kan innehålla särskilda regler som börjar gälla vid höjd beredskap. I och med att vissa lagar och regler blir tillämpliga så ska totalförsvaret kunna lösa sina uppgifter med resultatet att Sveriges försvarsförmåga stärks.

Höjd beredskap är en samlingsterm för de två beredskapsnivåerna skärpt beredskap och högsta beredskap samt ett instrument för att ställa om samhället från ordinarie verksamhet till totalförsvar.

[Lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap]

[Förordning (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap]

Krig och krigsfara kräver att samhället ställer om. Det kan till exempel krävas effektivare beslutsfattande inom det offentliga, omdisponering av personella och materiella resurser eller behov av nyttjande av privata resurser. Krig kan också kräva ingrepp i enskilda medborgares fri- och rättigheter.

För att möjliggöra att samhället ställer om för krig på ett legalt sätt och för att stärka Sveriges försvarsförmåga, kan beredskapen höjas. Det är regeringen som under vissa förutsättningar får fatta beslut om att höja beredskapen. Ett beslut om höjd beredskap (skärpt eller högsta beredskap) får fattas om

• Sverige är i krigsfara
• om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Om Sverige är i krig är det automatiskt, utan särskilt beslut från regeringen, högsta beredskap. Syftet är att ansträngningarna att försvara landet i ett krigsläge ska komma igång även om regeringen av någon anledning är förhindrad att fatta beslut om en beredskapshöjning.

Krig och krigsfara är inte tydligt definierat i lagstiftningen eftersom det är mycket svårt att exakt förutse i vilka situationer som beredskapen kan behöva höjas. Krigsfara kan beskrivas som att ett fientligt angrepp mot landet är överhängande. Medan krig kan behöva definieras med hjälp av regler inom den internationella humanitära rätten.

Regeringen kan besluta om skärpt eller högsta beredskap även när det inte är krigsfara, utan också om det råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sverige eller om Sverige har varit i krig eller krigsfara. Utomordentliga förhållanden beskrivs som kraftiga påfrestningar exempelvis på grund av krig vi inte deltar i. Krig på andra platser än i Sverige kan innebära ett ansträngt försörjningsläge, att viktiga samhällsfunktioner är utslagna eller att det anländer ett ovanligt stort antal flyktingar till Sverige. Som allierad i Nato är det inte svårt att tänka sig ett scenario där Sverige inte är direkt föremål för krigshandlingar, men där vi som en del i en allians behöver ställa om samhället för att möta ett anfall mot en annan Natoallierad.

Ett beslut om skärpt eller högsta beredskap får avse en viss del av landet eller en viss verksamhet.

Det är regeringen som gör bedömningen om omständigheterna kräver de juridiska verktyg som möjliggörs under höjd beredskap och om läget i landet gör att det finns ett behov av att höja beredskapen. Det handlar alltså om ett politiskt beslut som regeringen fattar under så kallat konstitutionellt ansvar.

I samband med ett beslut om höjd beredskap får regeringen även fatta beslut om vilka fullmaktslagar som ska sättas i tillämpning.

Om förhållandena ändras och förutsättningarna för höjd beredskap inte längre föreligger är regeringen skyldig att fatta beslut om att höjd beredskap inte längre ska gälla. Det finns en viss flexibilitet i bestämmelsen om regeringens beslut om höjd beredskap som möjliggör att höjd beredskap fortsatt kan gälla en tid efter att ett krig avslutats. Detta kan vara nödvändigt under en övergångsperiod.

[Lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap]

Det är regeringen som bestämmer hur beslutet om höjd beredskap (skärpt eller högsta beredskap) ska tillkännages. Detta har regeringen föreskrivit om i förordningen om totalförsvar och höjd beredskap. Beslut om skärpt eller högsta beredskap ska tillkännages på samma sätt som annan lagstiftning. Utöver detta ska beslutet tillkännages via TV och radio.

Om det råder högsta beredskap i hela landet, kan regeringen besluta att detta även ska tillkännages genom beredskapslarm. Beredskapslarm är ingen beredskapsnivå, utan enbart ett sätt att meddela att högsta beredskap råder i hela landet.

[Förordning (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap]

[Lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar]

Skärpt och högsta beredskap är de två beredskapsnivåer som finns i Sverige. Ofta brukar man tala om höjd beredskap. Höjd beredskap har ingen självständig innebörd, utan är en samlingsterm av beslut om skärpt eller högsta beredskap. I lagstiftning där bestämmelser om höjd beredskap finns, ska man tolka bestämmelsen som att den gäller under både skärpt och högsta beredskap. I annat fall anges det specifikt att en bestämmelse gäller vid skärpt eller högsta beredskap.

Om det är krig i Sverige råder automatiskt högsta beredskap. Syftet är att försvarsförmågan ska kunna stärkas och ansträngningarna som det innebär att försvara landet inte ska hindras av att regeringen av någon anledning är förhindrad att fatta beslut om en beredskapshöjning. Någon motsvarande automatisk mekanism för beslut finns inte när det gäller skärpt beredskap. Skärpt beredskap kräver alltid ett beslut av regeringen.

Både skärpt och högsta beredskap tillkännages i svensk författningssamling samt i TV och radio. Om det däremot råder högsta beredskap i hela landet, får regeringen besluta att detta ska tillkännages genom beredskapslarm. Skärpt beredskap får inte tillkännages på det sättet.