Från övning till verklighet – ny syn på svensk räddningstjänst

Resan gav nya perspektiv på allt från organisation och resurser till ledarskap och mental förberedelse. Framför allt blev den en väckarklocka kring hur Sverige skulle klara ett långvarigt krigsläge. Mötet med ett land i krig blev en påminnelse om hur annorlunda verkligheten ser ut när det som annars övas på plötsligt är vardag.

– Ibland känns det som att vi är ett blankt blad när det kommer till räddningstjänst i krig. Tack och lov har vi ingen erfarenhet av det, men det innebär också att vi har väldigt mycket att lära, säger Pierre.

En av de starkaste reflektionerna efter besöket handlar om de organisatoriska skillnaderna mellan den ukrainska och svenska räddningstjänsten. I Ukraina mötte gruppen en nationell räddningstjänst formad av år av konflikt. En räddningstjänst som byggt upp både resurser och kapacitet för att kunna verka under extrema förhållanden.

– De är mycket mer slagkraftiga och bättre förberedda än vi är för att hantera uppgifter under krig, både sett till personalantal och resurser. När det kommer till en krigssituation är vi alldeles för få som det är idag, säger Pierre.

Pierre återkommer flera gånger till skillnaden mellan att bygga beredskap på anställd personal och att förlita sig på frivilliga resurser.

– I Sverige bygger mycket på frivillighet. Hundförare är frivilliga och många stödfunktioner likaså. I Ukraina är de anställda. Deras ekipage är anställda. Vi har ingen robust stomme.

Stark sammanhållning inom räddningstjänsten - en nyckel till framgång

Under resan betonade de ukrainska kollegorna gång på gång vikten av sammanhållning. Enighet inom räddningstjänsten beskrevs som helt avgörande för att kunna fungera under de påfrestningar som ett krig innebär. Här ser Pierre en tydlig utmaning för Sverige.

– Min känsla är att räddningstjänsten i Sverige är för spretig idag. Vi behöver hitta till samma enighet som i Ukraina.

Trots kritiken är budskapet inte präglat av uppgivenhet. Tvärtom ser han möjligheter att bygga något bättre.

– Jag hoppas det här fina fröet som Projekt Nyman är planteras och växer och gror till något vackert.

Med alla lärdomar och trots de farhågor och tunga intryck som resan innebar återkommer Pierre till en sak: tron på människorna och engagemanget inom svensk räddningstjänst.

– Det fina med räddningstjänsten i Sverige är att all personal alltid kavlar upp armarna och gör jobbet. Det tycker jag är väldigt talande för vilken vilja vi har som jobbar inom räddningstjänsten och det civila försvaret – att alla vill göra så gott vi kan. Det är en bra grund att fortsätta bygga vidare på.

Starka möten och ovärderliga lärdomar

Det starkaste minnet från resan handlar dock inte om räddningsinsatser eller teknik. I en ukrainsk stad samlades invånare varje morgon för en tyst minut till minne av de som dödats i kriget. En fredagsmorgon såg han en kvinna i 40-årsåldern lägga färska blommor vid ett minnesporträtt.

När han visade henne en bild han tagit och frågade om det var okej att behålla den, förstod han att personen på bilden var hennes man.

– Plötsligt började hennes tårar rinna. Vi omfamnade varandra och grät båda två.

Efteråt återvände kvinnan till sin familj medan han själv gick tillbaka till gruppen. När kvinnan och hennes familj noterade att den svenska gruppen bar räddningstjänstkläder fick gruppen en tacksam nick.

När Pierre ser tillbaka på resan känner han framför allt tacksamhet.

– Jag är oerhört tacksam för att jag vågade ta chansen och att min familj lät mig åka. Det har varit fruktansvärt lärorikt.

Kunskapen som gruppen tagit med sig hem kan bli viktig för framtiden. Om erfarenheterna bidrar till att Sverige står bättre rustat den dag det verkligen behövs, är resans värde svårt att överskatta.

– Om vi får använda den kunskap vi fått till oss så vi kan jobba på ett bättre och säkrare sätt i Sverige om det värsta händer, så är resan betald för länge sedan, avslutar Pierre.