Miljö- och hälsoskydd: Beskrivning, ansvar och roller

Den nämnd som kommunfullmäktige utser ansvarar för tillsyn och kontroll enligt MB och vissa angränsande områden samt för livsmedelskontroll med tillhörande lagstiftning. Tillsyn och kontroll innebär att se till att lagstiftning efterlevs samt att miljö- och hälsoskyddsintressen tas tillvara både för kommunens egen verksamhet och inom det geografiska området.

Utöver arbetet med MB och livsmedelskontroll ansvarar även kommunen för tillsyn över försäljning av läkemedel i detaljhandeln samt tobaks- och serveringstillstånd, men dessa områden kommer inte att beskrivas i det här kapitlet.

Kommunen ska regelbundet göra tillsyn och kontroll över exempelvis industrier, lantbruk, restauranger, livsmedelsaffärer, små avlopp, avloppsreningsverk med 200–2 000 personekvivalenter, frisör- och tatueringssalonger och skolbespisningar med mera. Genom tillsyn och kontroll upptäcks avvikelser och iakttagelser samt behov av åtgärder som är av betydelse för miljön och människors hälsa.

Vid krissituationer är det viktigt att kontinuerligt lämna upplysningar till allmänheten för att förebygga skador och smitta. Vem som har ansvaret för information till allmänheten beror på vilka frågor det gäller och i vilket skede en händelse är. Informationsansvaret för miljö- och hälsoskyddsfrågor samt livsmedel har nämnden med ansvar för miljö- och hälsoskydd och livsmedel i kommunen. Den kommunala räddningstjänsten har informationsansvar vid olyckor och där det finns en överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön, exempelvis vid bränder, explosioner, olje- och kemikalieolyckor, översvämningar, ras och skred enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO).

Livsmedelskontroll

Kommunen utför kontroll inom livsmedelslagstiftningen och kallas då för kontrollmyndighet och gör regelbundna kontroller av bland annat:

• livsmedelsanläggningar i leden efter primärproduktionen, till exempel livsmedelsbutiker, restauranger, skolkök, förskolor, vård och omsorg, importörer samt grossister
• dricksvattenanläggningar som omfattas av Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter.

Kontrollmyndigheten tar även emot exempelvis klagomål och rapporter om matförgiftningar, även kallat händelsestyrd tillsyn. Kontrollmyndigheten kan då behöva göra ett extra besök hos verksamheten för att säkerställa
att lagstiftningen efterlevs.

Kontrollmyndigheten har tillgång till nätverket RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed) som är EU:s system för snabb varning om livs-medel som utgör eller kan antas utgöra en risk för människors hälsa. Kommunen ansvarar för inrapportering via it-verktyget iRASFF vid upptäckt av ett osäkert livsmedel eller foder.

RASFF – Rapid Alert System for Food and Feed, slv.se

Kontrollmyndigheten har även en central roll vid tillämpning av livsmedelslagen och livsmedelsförordningen vid livsmedels- eller dricksvattenburna smittor. Kontrollmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor.
Om regionens smittskyddsläkare underrättar kommunen om smittspridning eller misstänkt smitta genom livsmedel är kommunen skyldig att omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och se till att den stoppas. Kontrollmyndigheten ska också genomföra epidemiologiska utredningar av livsmedelsutbrott i samarbete med smittskyddsläkaren, länsstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.

Hälsoskyddstillsyn

Miljö- och hälsoskydd ska bedriva tillsyn enligt MB på verksamheter som kan medföra risk för olägenhet för människors hälsa och som kan orsaka en störning som kan påverka hälsan.

Exempel på verksamheter som kommunen utövar tillsyn på är:

• skolor och förskolor
• idrottsanläggningar, bassängbad och badplatser
• lokaler för hygienisk behandling (t.ex. massage och tatuering)
• solarier (enligt strålskyddslagen)
• lokaler för vård och omsorg
• hotell, vandrarhem och campingplatser.

Miljö- och hälsoskydd handlägger även klago-mål på bland annat på störningar i inomhusmiljön i bostäder, skolor och förskolor. Exempel på störningar kan vara buller, fukt i bostaden, bristande ventilation och hög eller låg inomhustemperatur. Störningen kan även röra skällande hundar eller vedeldning i bostadsområden.

Miljö- och hälsoskydd ansvarar enligt MB även för att förebygga objektsburen smitta (sjukdomar som sprids mellan objekt eller mellan sällskapsdjur och människor) samt för att vidta åtgärder för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning. De ska utan dröjsmål underrätta regionens smittskyddsläkare om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor.

Miljö- och hälsoskydd kan bidra med sin kunskap om inomhusmiljö till exempel när flyktingströmmar behöver tas emot och tillfälligt inkvarteras i lämpliga lokaler som till exempel idrottshallar eller om människor tillfälligt behöver evakueras från ett översvämmat område.

Miljöskyddstillsyn

Tillsyn inom miljöskyddsområdet innebär kontroll av att miljöfarliga verksamheter efterlever MB samt, förordningar och föreskrifter för att skydda miljön och människors hälsa.

Med miljöfarlig verksamhet avses

• utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten
• användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan med-föra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten
• användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan med-föra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke joniserande strålning eller annat liknande.

Miljö- och hälsoskydd har tillsynsansvar på C- och U-anläggningar. Tillsynen på B-anläggningar kan överlåtas från länsstyrelsen
till kommunen. Vid olyckor eller utsläpp från anläggningar med miljöfarlig verksamhet behöver miljö- och hälsoskydd samverka med den kommunala räddningstjänsten.

Miljö- och hälsoskydd har även ett tillsyns-ansvar enligt lag (2014:799) om sprängämnes-prekursorer för att begränsa allmänhetens tillgång till dessa produkter. Kommunen ska kontrollera att distributörer kräver att tillstånd uppvisas i samband med en försäljning av produkterna till enskilda personer och att märkning av produkterna har skett på rätt sätt.

Miljö- och hälsoskydd är också skyldiga att utföra mätningar av bakgrundsstrålningen vid kommunens referenspunkter var sjunde månad enligt LSO. Med kunskap om den normala bakgrundsnivån kan små ökningar av strålnivån identifieras i samband med utsläpp av radioaktiva ämnen.

Anläggningar under kommunal tillsyn kan bidra till betydande negativ miljöpåverkan och risk för människors hälsa. Det är därför viktigt att kommunen gör planerad tillsyn för att upptäcka eventuella avvikelser och iakttagelser innan de kan ge upphov till skada.

Miljö- och hälsoskydd utför även händelsestyrd kontroll för utredning av klagomål gällande exempelvis nedskräpning, bristande gödselhantering och oljeutsläpp.

Olyckor med risk för utsläpp till miljön

Den kommunala räddningstjänsten ansvarar för räddningsinsatser vid olyckor, och bistår polisen vid antagonistiska hot, med utsläpp av farliga ämnen och bland annat med att begränsa utsläpp av miljöfarliga ämnen.
Om ett utsläpp riskerar att påverka till exempel energiförsörjning, dricksvatten-försörjning, spill- eller dagvatten ansvarar räddningstjänsten för att informera ansvarig person eller funktion inom berörd verksamhet.

Vid olyckor eller antagonistiska hot med risk för utsläpp till miljön kan miljö- och hälsoskydd bistå den kommunala räddningstjänsten och polisen med rådgivning för att optimera insatserna i det akuta skedet av olyckan.

Sevesolagstiftningen

Sevesolagstiftningen berör verksamheter med storskalig kemikaliehantering med farliga ämnen som i händelse av en olycka (utsläpp, brand eller explosion) kan orsaka allvarliga kemikalieolyckor som kan påverka eller skada människors hälsa och miljön vilket regleras
i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Det är länsstyrelsen som har ansvar för tillsynen enligt Sevesolagen men kommunen bör ha kunskap om dessa verksamheter och dess risker samt vara förberedd om en allvarlig kemikalieolycka skulle inträffa. Kommunen ska därför ha information om verksamheten och dess risker samt vägleda allmänheten vid allvarlig kemikalieolycka.

Även om kommunen inte har ett tillsynsansvar för dessa verksamheter kan de ändå bistå den kommunala räddningstjänsten med miljökompetens och rådgivning för att optimera insatserna i det akuta skedet av olyckan.

I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare med ansvar för att planera, organisera och leda smittskyddsverksamheten och verka för effektivitet och samordning.

Smittskyddsläkaren har också ansvar för att genomföra en epidemiologisk utredning vid ett utbrott av livsmedels- eller dricksvattenburen smitta. Smittskyddsläkaren ska dessutom informera andra myndigheter om djur eller objekt som sprider smitta i samverkan med kommunens miljö- och hälsoskydd.

Länsstyrelsen ansvarar för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen eller hot om sådant utsläpp från en kärnteknisk anläggning och för sanering av miljön efter en kärnteknisk olycka. Länsstyrelsen ansvarar även för tillsynen enligt Sevesolagstiftningen.

Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för att leda och samordna åtgärder mot smittsamma djursjukdomar i samarbete med regionens smittskyddsläkare, Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, kliniskt verksamma veterinärer och kommunerna.

Länsstyrelsen har även en samordnande roll i länet vid händelse av kris, till exempel vid epizootisjukdomar såsom svinpest eller fågelinfluensa, större livsmedels- eller foderutbrott, salmonellautbrott hos livsmedelsproducerande djur, dricksvattenutbrott, problem med dricksvattenförsörjningen och pandemier. Länsstyrelsen bedömer då behovet av åtgärder, samverkan och samordning mellan olika myndigheter och aktörer utifrån smittans art och de aktuella omständigheterna samt varje myndighets ansvar. Länsstyrelsen får kännedom om misstänkta och bekräftade fall av smittsamma djursjukdomar genom inrapporteringar från laboratorier eller veterinärer. Anmälningsplikten gäller för de smittsamma djursjukdomar eller smittämnen som regleras i föreskrifter från Jordbruksverket.

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för tillsyn av den veterinära verksamheten i länet, bland annat genom tillsyn av djurhälsopersonal och hygienkontroller. Länsstyrelsen utför även djurskydds- och smittskyddkontroller samt livsmedelskontroll inom primärproduktionen.

Länsstyrelsen har i uppdrag att samordna den kommunala livsmedelskontrollen i länet enligt livsmedelsförordningen. Utöver detta ger länsstyrelsen tillsynsvägledning enligt MB och ansvarar även för tillståndsprövning och tillsyn för vissa typer av miljöfarliga verksamheter, så kallade B-anläggningar.

Länsstyrelsen ansvarar även för inventering och tillsyn av förorenade områden och etablering, förvaltning och tillsyn av skyddade och skyddsvärda områden såsom naturreservat och nyckelbiotoper.

Livsmedelsverket är expert- och kontroll-myndighet på livsmedelsområdet och arbetar för bra dricksvatten och säker mat för att ingen konsument ska bli lurad om vad maten innehåller och för att bidra till håll-bara matvanor. Livsmedelsverket driver och samordnar också beredskapsplaneringen för att försörjning av livsmedel, inklusive dricks-vatten, ska fungera även i kris.

Livsmedelsverket är kontaktpunkt (Single Contact Point) för livsmedel som utgör eller kan antas utgöra en risk för människors hälsa via RASFF. RASFF är även ett nätverk som ger möjlighet till snabbt utbyte av information om livsmedel och foder.

I Livsmedelsverket vägledning beskrivs myndigheters och andra aktörers ansvar och roller vid utbrottsutredning.

Myndigheters och andra aktörers ansvar och stöd vid utbrott, slv.se

Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för att förebygga spridning av och bekämpa smittor hos djur i människans vård samt verka för produktion av säkra livsmedel genom sitt övergripande ansvar för kontroll av foder. Jordbruksverket ska enligt epizooti-lagen (1999:657) även leda och samordna förebyggande åtgärder och bekämpning av epizootiska sjukdomar. Distriktsveterinärerna svarar för att säkerställa en djursjukvård dygnet runt i hela landet och arbetar såväl med förebyggande djurhälsovård som med bekämpning av smittsamma djursjukdomar.

Vid ett utbrott där det finns en misstanke om ett samband mellan människa och smitta hos ett djur kontaktas Jordbruksverket. Deras krisorganisation kan aktiveras vid större utbrott och leds via en nationell ledningscentral. Vid behov upprättas operativa ledningscentraler regionalt i närheten av utbrottet.

Jordbruksverkets krisberedskap omfattar dessutom planering och andra beredskapsåtgärder för att hindra och förebygga svåra påfrestningar på samhället inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Om en sådan samhällsstörning ändå inträffar, leder och samordnar Jordbruksverket de förebyggande åtgärderna för att minska konsekvenserna av händelsen.

Naturvårdsverket utövar tillsyn och ger vägledning inom områden som till exempel miljöfarlig verksamhet, större avlopp och avfallsfrågor samt förorenad mark.

Naturvårdsverket är expertmyndighet inom miljöområdet och ansvarar för avlopps- och avfallsfrågor samt analyserar löpande om det finns ytterligare uppgifter för myndigheten att säkerställa vid kris.

Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för strålskyddet genom tillsyn, information och utbildning samt genom att ge ut föreskrifter. Myndigheten är rådgivande vid olyckor med joniserande strålning och beredskapsmyndighet med uppgifter inom befolkningsskydd och räddningstjänst.

Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn och ger även vägledning inom områdena alkohol, tobak och liknande produkter, tobaksfria nikotinprodukter samt hälsofarliga varor. Myndigheten ger även tillsynsvägledning inom hälsoskyddstillsyn, exempelvis ventilation och temperatur med mera.

Folkhälsomyndigheten är nationell kontakt-punkt för det internationella hälsoreglementet (IHR) och har rapporteringsskyldighet om internationella hot mot människors hälsa till WHO i enlighet med IHR.

Kommuner, regioner och myndigheter som får information om en misstänkt eller konstaterad händelse som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa ska omedelbart rapportera det till Folkhälsomyndighetens Tjänsteperson i Beredskap (TiB). Det kan handla om smittsamma sjukdomar, utsläpp av kemikalier och radionukleära ämnen eller någon annan händelse av okänd orsak som kan påverka människors hälsa.

IHR och underrättelseskyldighet, folkhalsomyndigheten.se

Socialstyrelsen ansvarar för att ge tillsynsvägledning i frågor om hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet samt smitt-förande avfall från hälso- och sjukvården.

Havs- och vattenmyndigheten ger tillsyns-vägledning för små avloppsanläggningar upp till 200 personekvivalenter och för strandbad. Myndigheten kan även ha en roll i samband med objektsburen smitta som misstänks ha koppling till små avloppsanläggningar eller strandbad.

Myndigheten för civilt försvar har i uppdrag att stödja samhället och den enskilde i arbetet med att förebygga och förhindra olyckor och kriser. Myndigheten är även tillsynsmyndighet enligt Seveso-lagstiftningen. Myndigheten har utöver detta ett tillsynsvägledande ansvar genom samordning, uppföljning och utvärdering.

Myndigheten ska enligt miljötillsynsförordningen ge tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i Sevesolagstiftningen.

Myndigheten tillhandahåller RIB som är ett informationssystem som beskriver kemiska och explosiva händelser som kan användas i det förebyggande arbetet samt vid utbildning och övning. RIB innehåller information om kemikalier, bland annat C- och E-ämnen.

Skydd mot olyckor och farliga ämnenRegler inom Seveso-området RIB Sök

Inom Försvarsmakten har försvarsinspektören för miljö- och hälsoskydd ansvar för tillsyn över den verksamhet som bedrivs av Försvarets materielverk, Fortifikationsverket och Försvarets radioanstalt. Försvarsinspektören kontrollerar att Försvarsmakten följer lagar och andra föreskrifter som gäller miljö- och hälsoskydd, livsmedelssäkerhet, djurskydd, djurhälsovård, djursjukvård, hälso- och sjuk-vård samt smittskydd.

Miljösamverkan Sverige är ett samverkansorgan för tillsynsvägledning, tillsyn och viss prövning inom miljöbalksområdet och närliggande lagstiftningar med deltagande från länsstyrelser, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Utöver Miljösamverkan Sverige finns även regionala samverkansorgan som arbetar för att effektivisera och stödja myndigheternas miljötillsyn enligt MB samt för att skapa gemensamma bedömningsgrunder. Den regionala samverkan kan bestå av kommunernas miljöförvaltningar eller motsvarande tillsammans med andra i länet, till exempel länsstyrelsen, kommunalförbund, region eller regionförbund.