Hälso- och sjukvård: Beskrivning, ansvar och roller

Kommunens hälso- och sjukvårdsansvar framgår av HSL. Det kommunala hälso- och sjukvårdsansvaret omfattar de som bor i vissa särskilda boendeformer eller deltar i dagverksamhet efter beslut enligt socialtjänstlagen, SoL, eller lagen om stöd till vissa funktionshindrade, LSS.

Kommunen får även bedriva hälso- och sjukvård i hemmet om regionen och kommunen kommer överens om det i ett avtal. Idag har alla regioner utom Region Stockholm överlåtit skyldigheten att erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende till kommunerna. Omfattningen på det som överlåtits skiljer sig dock åt. Den hemsjukvård som kommunerna kan erbjuda i ordinärt boende är inte heller begränsad till någon specifik grupp. I och med detta har kommunernas betydelse och omfattning som huvudmän för hälso- och sjukvård ökat.

Alla vårdgivare är skyldiga att tillhandahålla god vård. HSL föreskriver att där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska dessutom ges företräde till vården.

Kommunen är alltid huvudman för den kommunala hälso- och sjukvården och om kommunen bedriver verksamheten i egen regi är kommunen också vårdgivare. I de fall privata utförare på uppdrag av kommunen bedriver hälso- och sjukvård är de istället vårdgivare.

När en kommun har anlitat en privat vårdgivare ingår det i ansvaret som huvudman att kontrollera och följa upp vårdgivarens verksamhet.
Privata utförare som tecknat avtal med kommunen om att tillhandahålla viss vård är vårdgivare, men kommunen har dock kvar sitt ansvar som huvudman. Om en verksamhet bedrivs av privata utförare är det den ansvariga nämnden i kommunen som ska försäkra sig om att verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet.

Alla hälso- och sjukvårdsverksamheter ska ha en ansvarig verksamhetschef som har det övergripande ansvaret för verksamheten och som ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. I kommunen måste det dessutom finnas minst en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). MAS är kommunens sakkunniga i hälso- och sjukvårdsfrågor och ansvarar för framtagandet av riktlinjer, verksamhetsuppföljning, avvikelsehantering och samverkan med övriga aktörer. I många kommuner finns även en utsedd medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR).

Den kommunala hälso- och sjukvården organiseras på olika sätt i kommunerna. Den kan vara organiserad som en egen enhet som arbetar operativt eller konsultativt med patienter. Den kan också vara en integrerad del i socialtjänstens verksamhet, exempelvis på särskilt boende för äldre.

Den kommunala hälso- och sjukvården är ofta utformad så att den legitimerade personalen delegerar vissa hälso- och sjukvårdsinsatser till personal inom socialtjänsten, till exempel att en sjuksköterska delegerar ansvar för vissa uppgifter till en undersköterska inom hemtjänsten.

Kommunen ansvarar för socialtjänsten inom sitt geografiska område och socialtjänstens ansvar regleras i huvudsak i SoL. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för vissa grupper, bland dem barn och unga, äldre människor, människor med funktionsnedsättning, människor med missbruksproblem, anhörigvårdare och brottsoffer. Den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska samordna och samverka utifrån de individers behov som de har ett gemensamt ansvar för.

Handbok i kommunal krisberedskap – SocialtjänstElevhälsan som skolan är skyldig att erbjuda regleras enligt skollagen. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Elever får vid behov anlita elevhälsan för enkla sjukvårdsinsatser. Det är skolans huvudman som ansvarar för att alla elever har tillgång till elevhälsa i den omfattning som anges i skollagen.

Handbok i kommunal krisberedskap – Förskola, grundskola och gymnasieskola

 

Regionerna ansvarar för merparten av hälso-och sjukvården och den bedrivs som öppenvård (till exempel vårdcentraler), slutenvård (sjukhus) och nationellt högspecialiserad vård. Regionerna ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård. Regionerna ansvarar även för den katastrofmedicinska beredskapen enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2013:22) om katastrofmedicinsk beredskap.

Regionen är skyldig att samverka med kommunen om vården för de individer som har kommunal hälso- och sjukvård, det gäller både på övergripande nivå och på individnivå. För att säkerställa en god vård även vid en kris behöver avtalen mellan kommunen, regionen och de privata aktörerna vara tydliga.

När vården sker i hemmet kan både kommunen och regionen vara ansvariga och vården kan vara på både primär- och specialistnivå. I linje med utvecklingen att mer vård utförs i öppen vård och ofta i patientens hem har nya former av mobila team organiserats runtom i landet. Teamen kan organisatoriskt tillhöra den specialiserade vården på sjukhus, regionernas primärvård eller den kommunala hälso- och sjukvården. Syftet med teamen är att kunna erbjuda patienten en god och samordnad vård i hemmet. Teamen ställer därmed krav på de olika vårdgivarna i form av samordning, samverkan och kompetens.

Socialstyrelsen är kunskapsmyndighet för vård och omsorg och tar fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik samt gör uppföljningar och utvärderingar. De har också beredskap inför allvarliga händelser, och samordnar vid behov hälso- och sjukvårdens insatser och beredskap vid extraordinära händelser i fredstid.

Socialstyrelsen redovisar årligen öppna jämförelser av krisberedskap inom kommunal hälso- och sjukvård inom områdena kontinuitetsplan, krisberedskap vid upphandling, evakueringsplan och beredskapsplan för höga temperaturer. Öppna jämförelser mäter förutsättningar för kvalitet och redogör för om kommunen har aktuella rutiner och planer för krisberedskapsarbetet.

Öppna jämförelser av krisberedskap inom socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård, socialstyrelsen.se

Folkhälsomyndigheten är en nationell kunskapsmyndighet som arbetar för en bättre folkhälsa. Myndigheten stödjer och utvecklar samhällets arbete för att främja hälsa, förebygga ohälsa och skydda mot hälsohot.

Myndigheten övervakar smittsamma sjukdomar nationellt, tar fram och förmedlar kunskap om smittskydd samt ger vägledning åt verksamhetsansvariga i olika verksamheter. Folkhälsomyndigheten har det övergripande nationella ansvaret för befolkningens skydd mot smittsamma sjukdomar och samordnar smittskyddet på nationell nivå. Myndigheten tar fram föreskrifter, rekommendationer och vägledningar för att säkerställa ett effektivt smittskyddsarbete.

Inspektion för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt LSS. Tillsynen innebär att IVO granskar om en viss verksamhet ger vård och omsorg med god kvalitet och säkerhet. Syftet med IVO:s tillsyn är att bidra till en säkrare och bättre vård och omsorg. Myndigheten ansvarar också för viss tillståndsprövning.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys analyserar och följer upp vården, tandvården och omsorgen ur ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Myndigheten tar fram kunskapsunderlag och rekommendationer till beslutsfattare för vårdens och omsorgens funktionssätt och styrning. Arbetet ska bidra till att förbättra och effektivisera vården, tandvården och omsorgen samt stärka patienternas och brukarnas ställning.