Energiförsörjning: Beskrivning, ansvar och roller

Ansvaret för den här frågan kan ha två perspektiv:

1. Kommunal energiproduktion och -distribution. Har kommunen eller kommunens koncerneldistribution och elproduktion i sin organisation ställs krav enligt bland annat ellagen (1997:857) och elberedskapslagen (1997:288) på hur den verksamheten ska bedrivas och hur leverans-säkerheten ska tryggas. I ellagen och elberedskapslagen ställs utifrån vissa förutsättningar krav på att en risk- och sårbarhetsanalys ska göras.
2. Kommunalt energiberoende. Kommunen eller kommunens koncern har alltid ett ansvar för att upprätthålla samhällsviktig verksamhet enligt ett antal lagar, även vid samhällsstörning: socialtjänstlagen (2001:453), livsmedelslagen (2006:804), skollagen (2010:800), lagen (2006:412) om
   allmänna vattentjänster etc.) I lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH) ställs krav på att kommunerna bland annat ska göra en risk- och sårbarhetsanalys.

Kommuner ska enligt kommunallagen (2017:725) 2 kapitlet ”[…] själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens [...] område […]”. Inte sällan hanteras en kommuns energifrågor av ett hel- eller delägt kommunalt bolag enligt ellagen (1997:857) 7 kapitlet med stöd av kommunallagen (2017:725) som enligt 10 kapitlet ger möjlighet att överlåta kommunala angelägenheter till annan.

Kommunala bolag har ofta en annan typ av styrning än förvaltningar, varför det är viktigt i styrdokumentet att tydligt ange den övergripande styrningen av kommunens egna energibolag. Detta kompletteras lämpligtvis med ytterligare styrningar i till exempel företagspolicy och ägardirektiv, så att ansvarsfördelningen är tydlig vid en samhällsstörning.

Det är viktigt att kommunen redan i planprocessen tar ansvar för energifrågan för att säkerställa energileverans till nuvarande och kommande verksamheter.

Energiförsörjningen är i vida mening att betrakta som en samhällsviktig funktion. En samhällsstörning som innefattar energiförsörjningen riskerar att påverka hela samhället, från den enskilde invånaren till andra i sin tur energiberoende samhällsviktiga verksamheter och näringsliv. Hur stora konsekvenserna blir har att göra med vilka förebyggande och förberedande åtgärder som vidtagits. För att hantera en svår situation, med exempelvis ett avbrott i energiförsörjningen, bör analys och planeringsarbete bedrivas utifrån de samhällsviktiga verksamheter som bedrivs inom kommunens geografiska områdesansvar. Det är därför vikigt att frågan om energibehov beaktas redan i planprocessen.

Sju samhällsviktiga tjänster, varav energi är en, omfattas även av NIS-direktivet (Network and Information Security) och tillhörande svensk lag (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster som kräver att ”leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska göra en riskanalys som ska ligga till grund för val av säkerhetsåtgärder enligt 13 och 14 §§. I analysen ska det ingå en åtgärdsplan. Analysen ska dokumenteras och uppdateras årligen”. I dagens NIS-direktiv ingår inte värmesektorn. EU-kommissionen arbetar med ett nytt direktiv där värmeförsörjningen föreslås ingå. Detta direktiv beräknas träda i kraft under 2021.

Målet med NIS-direktivet och den svenska lagstiftningen är att leverantörer ska bli bättre på att förebygga och hantera störningar i nätverks- och informationssystem. Både leverantörer av samhällsviktiga tjänster och digitala tjänster ska rapportera incidenter till MSB. Genom incidenthantering kan MSB stödja hanteringen av incidenten samt upprätta en lägesuppfattning kring större it-incidenter i Sverige. En kommunal förvaltning, ett kommunalförbund eller ett kommunalt bolag kan – beroende på antal och typ av kunder – omfattas av NIS-direktivet.

Vidare kräver säkerhetsskyddslagen (2018:585) att ”den som bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd (säkerhetsskyddsanalys)”.
Med anledning av samhällets energiberoende är det viktigt att kommunala energiproducenter och -distributörer uppfyller denna lag-stiftning. Omfattningen av säkerhetsskyddet framgår i kommunens eller det kommunala energibolagets egna säkerhetsskyddsanalys.

Sammanfattningsvis är eldistribution den del av energisektorn som är mest styrd genom lagkrav, bland annat av ellagen (1997:857) som säger att ett elavbrott inte får vara längre än 24 timmar om det inte ligger utanför el-nätsföretagets kontroll. För värme (och kyla) finns idag inga motsvarande lagkrav.

När det gäller naturgas finns en EU-förordning och utifrån denna (och svenska författningar, lag (2012:273) och förordning (2012:275) om trygg naturgasförsörjning som kompletterar förordningen), finns en nationell förebyggande åtgärdsplan och nationell krisplan. Utöver dessa finns även föreskrifter och allmänna råd från Energi-myndigheten. I dessa finns krav på naturgasföretag samt stora förbrukare av naturgas. Kraven innebär bland annat att skyddade kunder, det vill säga hushållskunder, ska kunna få gas i minst 30 dagar vid störningar eller avbrott i leveranserna.

För olja och drivmedel finns både EU-krav och internationella överenskommelser om att varje medlemsland ska ha ett nationellt beredskapslager för 90 dagar (det som avses är 90 dagars nettoimport av olja). Det är näringslivet i Sverige som, enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja, är skyldiga att hålla med dessa lager och Energimyndigheten är tillsynsmyndighet.

För en kommun innebär detta att man behöver vidta åtgärder för att säkra den egna drivmedelstillgången, till exempel genom att skriva robusta avtal med leverantören utifrån det egna verksamhetsansvaret. Dessa behöver utformas så att de är tydliga och giltiga även vid extraordinära händelser och höjd beredskap, dock måste behoven balanseras eftersom den här typen av avtal sannolikt kommer att vara kostnadsdrivande.

Direktiv 2009/119/EG om skyldighet för EU-länderna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter EU 2017.

Vägledning för kommunens arbete med styrdokument

Länsstyrelsen har ett regionalt geografiskt områdesansvar enligt länsstyrelsens myndighetsinstruktion (2017:868), förordning (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap samt förordning (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter vid höjd beredskap.

Det geografiska områdesansvaret handlar huvudsakligen om att samordna inblandade aktörer avseende krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret omfattar det förebyggande, förberedande och hanterande arbete som sker i ett län när en samhällsstörning berör (eller kan beröra) flera aktörer. Länsstyrelsens geografiska områdesansvar innebär dock inte att myndigheten tar över ansvar eller uppgifter från övriga berörda aktörer i och/eller utanför länet.

Länsstyrelsen beslutar även om civila skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305) vilket kan användas för att öka skyddet av en kommuns energianläggningar. Se även avsnittet Skydd av viktig energiinfrastruktur.

När det gäller området krisberedskap har Energimyndigheten ett övergripande ansvar för att det, utifrån ett helhetsperspektiv, skapas en förmåga i samhället att förebygga sårbarheter, motstå hot och risker samt hantera och lindra effekter av inträffade störningar och avbrott i energiförsörjningen. I sin instruktion ska myndigheten:

• utveckla och samordna samhällets krisberedskap och åtgärder för höjd beredskap inom energiberedskapsområdet och bedriva omvärldsbevakning och analys samt stödja andra myndigheter med expertkompetens inom området,
• planera, samordna och, i den utsträckning som regeringen föreskriver, genomföra ransoneringar och andra regleringar som gäller användning av energi.

Energimyndigheten arbetar för att stärka samhällets krisberedskap bland annat genom att löpande analysera om det finns sårbarheter, hot eller risker som allvarligt kan försämra förmågan att tillgodose samhällets behov av energi. I enlighet med Myndigheten för civilt försvars föreskrifter redovisar Energimyndigheten en risk- och sårbarhetsanalys för hela energisektorn vartannat år till Myndigheten för civilt försvar och Regeringskansliet.

Vidare är myndigheten:

• Behörig myndighet enligt EU-förordning 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas, inklusive tillsyn.
• Behörig myndighet enligt EU-förordning 2019/941 om riskberedskap inom elsektorn. Som behörig myndighet har Energimyndigheten enligt förordningen en rad åtaganden. Bland annat att, efter samråd med Svenska kraftnät, tillkännage ifall det föreligger en elkris, eller utfärda en tidig varning om det är risk för elkris.
• Ansvarig för löpande hantering av beredskapslager enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja (besluta om och säkerställa beredskapslager av olja och drivmedel, rapportera om lagerstorlek enligt EU-direktiv 2009/119/EG och IEP-avtal (IEA) och bedriva tillsyn).
• Tillsynsmyndighet för energisektorn enligt lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (NIS-lagstiftningen).
• Enligt förordning om planering för prioritering av samhällsviktiga elanvändare (SFS 2011:931) i samråd med Myndigheten för civilt försvar, Svenska kraftnät och andra berörda aktörer, ansvarig för att vidareutveckla och följa upp metoden för planering samt utformning av dokument för styrelplaneringen.

Utöver ovan förväntas Energimyndigheten få nytt ansvar som tillsynsmyndighet enligt Säkerhetsskyddslagen (2018:585) vid sidan av Svenska kraftnäts och Strålsäkerhetsmyndighetens tillsynsansvar för elförsörjningen. Myndigheten har även, tillsammans med ett 50-tal andra myndigheter, enligt krisberedskapsförordningen (2015:1052) ett särskilt ansvar för krisberedskapen samt inför och vid höjd beredskap.

Svenska kraftnäts verksamhet styrs bland annat av regeringens instruktion och regleringsbrev. Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet för det nationella elsystemet enligt kap. 8 ellagen (1997:857) och förordningen (1994:1806). Det nationella elsystemet samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el. Svenska kraftnät ska verka för hög driftsäkerhet och tillgänglighet i elsystemen enligt av regeringen godkända mål.

Svenska kraftnät

• är den myndighet som ansvarar för att det nationella transmissionsnätet är säkert, miljöanpassat och kostnads-effektivt. Svenska kraftnät styr, övervakar och bygger ut transmissionsnätet för att möta behoven av anslutningar mot elproducenter och elkonsumenter. Transmissionsnätet består av ledningar med en spänning om 220 eller 400 kilo-volt (kV) och även ledningar för hög-spänd likström. Den höga spänningen gör nätet passande för att överföra mycket el med relativt låga förluster.
• har regeringens uppdrag att arbeta för att handeln med el kan ske så smidigt som möjligt, och i fri konkurrens, både inom Norden och med andra länder i Europa.
• är elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen (1997:288) och förordning (1997:294). Ansvarar för att upprätta den nationella risk- och sårbarhetsanalysen inom elsektorn.
• är säkerhetsskyddsmyndighet inom elförsörjningen enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) och säkerhetsskyddsförordningen (2018:658).
• är tillsynsvägledande myndighet för dammsäkerhet enligt miljötillsynsförordningen (2011:13).

Svenska kraftnät har, tillsammans med ett 50-tal andra myndigheter, enligt krisberedskapsförordningen (2015:1052) ett särskilt ansvar för krisberedskapen samt inför och vid höjd beredskap.

Svenska kraftnät är bevakningsansvarig myndighet inom elsektorn. Svenska kraftnät ska se till att den svenska elförsörjningen har beredskap i krissituationer. Det avser bland annat att förebygga störningar genom att höja beredskapen inom teknik, kommunikation och fysiskt skydd samt utbildning och utgivande av föreskrifter riktade till elbranschen.

Nationell reparationsberedskap

Svenska kraftnät har skapat en nationell reparationsberedskap och förstärkningsresurser för transmissions- och regionnät. I beredskapen ingår materiel, utrustning, fordon och utbildade resurser för både transmission- och regionnät. Det går till exempel att bygga tillfälliga ledningar förbi drabbade ledningssektioner eller ersätta enstaka stolpar som inte fungerar.

Beredskapsmateriel för regionnät är tillgängligt för utlåning för distributionsnät. Verksamhetsutövare inom elproduktion, eldistribution och elhandel kan låna beredskapsmateriel utan kostnad, däremot betalar användaren omkostnader så som transport och drivmedel. Användaren ska även betala för skadat eller förkommet materiel samt för förbrukningsmaterial. Avrop av beredskapsmateriel vid störning eller svåra påfrestningar får inte genomföras av entreprenörer utan ska genomföras av elaktören själv.

Materiel som anskaffats med belberedskapsmedel får enbart användas i samband med störningar eller till beredskapshöjande utbildningar och övningar. Under särskilda omständigheter där statliga förstärkningsresurser kan krävas kan andra statliga myndigheter hemställa om att få låna relevant förstärkningsmateriel.

Materielen ska bara användas vid svåra påfrestningar i samhället eller till beredskapshöjande övningar. På förfrågan kan utrustningen avropas hos Svenska kraftnät av företag inom elförsörjningen. Lånet av beredskapsmateriel är kostnadsfritt men användaren betalar omkostnader som transport och drivmedel.

Det finns också tre stycken mobila fördelningsstationer som ägs av Svenska kraftnät och förvaltas av Vattenfall Eldistribution (Bamse), E.ON (Skalman) och Ellevio (Vargen). Dessa stationer kan vid en samhällsstörning även avropas av andra elnätsföretag i Sverige.

Utöver detta har Svenska kraftnät avtal med ett flertal frivilliga försvarsorganisationer som Frivilliga Automobilkåren, Bilkåren, Frivilliga radioorganisationen och Frivilliga flygkåren. Frivilliga radioorganisationen har till exempel bemanningsansvar för Mobilt Lednings- och Sambandsstöd (MOLOS) vars uppgift är att skapa säkert samband för röjningsgrupper.

Beredskapsresurser i form av MOLOS finns utlokaliserade på 7 orter, en per elsamverkansområde. För talkommunikation finns Rakel-mobiler och satellittelefoner att låna. Vid utlåning av Rakel kan MOLOS-personal vara behjälplig med sambandsplanering, utlämnande av material och enklare instruktioner.

Energimarknadsinspektionen arbetar med att utveckla marknadsfunktionerna inom el-, fjärrvärme och naturgasområdena, bland annat för att säkra balansen mellan ekonomi, miljö och trygghet i energiförsörjningen. Myndigheten ser till att svenska energiföretag följer lagar och regler och ansvarar för tillståndsprövning för el- och gasnät.

Energimarknadsinspektionen är med i utvecklingen av energimarknaderna nationellt och internationellt och bidrar till aktiva och medvetna energikonsumenter. Myndigheten har även föreskriftsrätt för risk- och sårbarhetsanalyser och åtgärdsplaner för leveranssäkerhet i elnäten.

Säkerhetspolisen är säkerhetsskyddsmyndighet för kommuner enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) och säkerhetsskyddsförordningen (2018:658). Det innebär att arbetet med säkerhetsskydd inom energiförsörjningen omfattas av två tillsynsmyndigheter när det gäller säkerhetsskydd. Utöver detta ger Säkerhetspolisen ut ett flertal vägledningar som stöd för arbetet med säkerhetsskydd och genom sin årsbok ger de även ut en allmän övergripande beskrivning av antagonistiska hot.

Säkerhetspolisen har, tillsammans med ett 50-tal andra myndigheter, enligt krisberedskapsförordningen (2015:1052) ett särskilt ansvar för krisberedskapen samt inför och vid höjd beredskap.

Energiföretagen är energibranschens branschorganisation som samlar företag som producerar, distribuerar, handlar med och lagrar energi. Den främsta uppgiften är att skapa goda affärsmässiga villkor för medlemmarna, men även att bidra till att skapa konkurrens-fördelar, att garantera hög säkerhet i energileveransen och att utgöra grunden för att Sverige ska stå starkt och leda utvecklingen mot ett hållbart samhälle.

Energiföretagen har även etablerat sju elsamverkansområden i Sverige. Ledningen för dessa samverkansområden består av en ordförande och sju till tretton ledamöter från branschföretagen i området, representanter från Energiföretagen Sverige och från Svenska kraftnät. Energiföretagen driver även Elsamverkansportalen och SUSIE (ett nationellt webbaserat verktyg som används för att underlätta samverkan mellan elnätsföretag under störningar inom elförsörjningen) tillsammans med Svenska kraftnät.

Elsamverkansportalen, Energiföretagen 2019.