Hamnar: Beskrivning, ansvar och roller
Hamnar utgör en del av samhällets infrastruktur och Sverige är med sin långa kuststräcka och sitt geografiska läge beroende av en fungerande sjöfart både för de nationella och de gränsöverskridande transporterna.
På den här sidan
Övergripande beskrivning
När det gäller utrikes godstransporter sker de huvudsakligen med sjöfart och hamnarna är därför en viktig del av transportsystemet.
Närmare 90 procent av Sveriges totala import och export passerar en hamn och cirka 30 miljoner passagerare stiger på eller av fartyg i svenska hamnar årligen.
En hamn kan beskrivas som en terminal vid vatten där passagerare, gods och olika trans-portslag möts och logistiklösningar uppstår.
I hamnarna bedrivs hamn-, stuveri- och terminalverksamhet. I vissa hamnar tillhandahålls också tjänster som är relaterade till kombiterminalsverksamhet där omlastning av exempelvis containrar sker mellan järnvägsvagnar, fartyg och lastbilar. Hamnverksamhet bedrivs nästan uteslutande av hamnbolag som är kommunal- eller privatägda.
Hamnarna har en avgörande roll både för försörjning av livsmedel, produkter och insatsvaror och för att export ska fungera. Vidare har de betydelse för militär beredskap och säkerhet. Hamnar kan mot den bakgrunden utgöra samhällsviktig verksamhet inom transportsektorn.
Totalt sett finns det i Sverige ett drygt hundratal hamnar och de är antingen allmänna eller enskilda. Allmänna hamnar har en skyldighet att ta emot de fartyg som vill anlöpa under förutsättning att det finns plats i hamnen och hamnen är lämplig (rätt djup och kapacitet). Enskilda hamnar har ingen sådan skyldighet. Enskilda hamnar utgörs av fritidsbåtshamnar, fiskehamnar, örlogshamnar och industrihamnar. Industrihamnarna är i första hand är knutna till industriföretag lokaliserade i anslutning till berörd industri-verksamhet.
Av de allmänna hamnar som finns i Sverige drivs huvudparten i någon form av kommunal regi. Kommunen kan äga mark och fastigheter medan driften av hamnen är bolagiserad eller så är både ägande och förvaltning och drift förlagt i ett kommunalt bolag. I några fall är hamnbolaget delägt med andra, offentliga eller privata aktörer, och i ett par fall som till exempel Umeå och Malmö är hamnoperatören samägd med aktörer från andra länder.
Verksamheten i de allmänna hamnarna organiseras i huvudsak på tre olika sätt:
- Kommunen driver hamnen i egen regi. Den kommunala hamnförvaltningen eller det kommunala hamnbolaget tar hand om driften av hamnen.
- Driften läggs ut på en eller flera operatörer. Den kommunala hamnförvaltningen eller det kommunala hamnbolaget lägger ut driften av hela hamnen eller delar av den på entreprenad till en eller flera operatörer.
- Koncession eller arrende. Den kommunala hamnförvaltningen eller det kommunala hamnbolaget lägger ut verksamheten på en eller flera operatörer genom koncessions- eller arrendeavtal. Kommunen agerar endast i egenskap av markägare, medan den kommersiella risken för driften av hamnen eller en del av denna helt faller på operatören.
I några fall har flera hamnar i en region gått samman i ett gemensamt hamnbolag. Exempel på det är Vänerhamn AB och Mälarhamnar AB.
När det gäller ägande av marken i hamnen finns två huvudmodeller, antingen står hamnbolaget själv som ägare av marken eller så arrenderar hamnbolaget marken av kommunen.
Hamnar i fokus – beskrivning och analys av hamnbranschen, trafa.seÄgarstyrning av kommunala hamnar – en handledning, skr.seTilläggsuppdrag hamnar, trafikverket.se
Ansvar och roller
-
Kommunens ansvar
Kommunens ansvar för den verksamhet som bedrivs i en hamn är dels kopplat till ägandeskap, dels till det geografiska områdesansvaret.
Enligt Lag (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH), har kommunen ansvar för att de aktörer som bedriver samhällsviktig verksam-het inom kommunens geografiska område samverkar och uppnår samordning i planering och förberedelse för att hantera en extraordinär händelse. Genom att minska sårbarheten i sin verksamhet och hanteringsförmågan ska kommunen även uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar.
Kommunens ansvar inkluderar även hamnar som bedöms utgöra samhällsviktig verksamhet. Kommunen ska analysera risker och sårbarheter avseende samhällsviktig verksam-het inom kommunens geografiska område. Det är i detta sammanhang värt att framhålla att aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet i kommunen, och som kommunen ska samordna, både inkluderar offentliga aktörer och företag. Företag som bedriver samhällsviktig verksamhet och är knutna till eller verkar i hamnen ska därför omfattas av kommunens arbete.
Vad gäller åtgärder inför höjd beredskap ska kommunen som en del i det civila försvaret bland annat arbeta med uppgifterna att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och upprätthålla en nödvändig försörjning. Åtgärder kopplat till dessa uppgifter kan vara särskilt relevanta utifrån samverkan med företag som bedriver samhällsviktig verksamhet och är knutna till eller verkar i hamnen.
I det fall kommunen äger hamnar i bolagsform ansvarar kommunen för att styra bolagen via bolagsordning och ägardirektiv. Ofta finns även reglerat att det ska hållas särskilda ägarmöten eller ägardialoger ett antal gånger per år för att följa upp styrelsen och bolagsledningens arbete och diskutera principiella och långsiktiga frågor. Kommunstyrelsen har genom kommunallagen uppsiktsplikt över bolagen och av ägardirektivet bör det framgå hur bolaget ska arbeta med krisberedskap och civilt försvar kopplat till LEH och hur arbetet ska följas upp.
När det gäller hamnar som ägs eller förvaltas av kommunen eller av ett av kommunen helägt bolag ska hamninnehavaren samråda med kommunen vid utarbetandet av hamnskyddsplan enligt Lag (2006:1209) om hamnskydd, i fortsättningen benämnd hamn-skyddslagen.
I den fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen är det viktigt att hamnarnas betydelse ur ett beredskapsperspektiv belyses och beaktas i avvägningen mellan olika intressen.
Totalförsvarets intressen i samhällsplaneringFördjupad information för kommun och region om åtgärder som berör försörjningsberedskap
-
Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelsen har ett geografiskt områdes-ansvar på regional nivå som handlar om att samordna inblandade aktörer avseende krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret omfattar det förebyggande, förberedande och hanterande arbete som sker i länet kopplat till samhällsstörningar. I denna bemärkelse ingår även hamnar i länsstyrelsens ansvar.
Länsstyrelsen ansvarar vidare för beslut om en hamn eller ett hamnområde ska bli ett skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305) utifrån vilken verksamhet som bedrivs där. Ett beslut om att göra en hamn eller hamnområde till skyddsobjekt kan komplettera de internationella och nationella bestämmelserna om sjöfartsskydd.
När det gäller hamnar som inte ägs eller förvaltas av en kommun eller av ett helägt kommunalt företag ska hamninnehavaren samråda med länsstyrelsen i det län där hamnen är belägen vid utarbetandet av hamnens hamnskyddsplan.
Länsstyrelsen är rådgivande och utgör tillsynsmyndighet till kommunen i planärenden enligt plan- och bygglagen. Det innebär bland annat att ge kommunerna stöd i frågor om hur beredskapsperspektiv kan beaktas
i den fysiska planeringen.
-
Trafikverkets ansvar
Trafikverket ska med utgångspunkt i ett trafikslagsövergripande perspektiv ansvara för den långsiktiga infrastrukturplaneringen för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart samt för byggande och drift av statliga vägar och järnvägar. Trafikverket har, som sektorsansvarig myndighet för transporter, även övergripande planeringsansvar för att utveckla och samordna krisberedskap och civilt försvar för transport-området där hamnar ingår. Trafikverket ska bedriva omvärldsbevakning och analys samt stödja andra myndigheter med expertkompetens inom området krisberedskap och civilt försvar.
Trafikverket ska enligt med hushållningsförordningen (1998:896) lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt
3 kap. miljöbalken (1998:808). Trafikverket kan lämna uppgifter om riksintressen för kommunikationer, där sjöfart ingår.Trafikverket ska vidare stötta länsstyrelserna i deras arbete med att bevaka utpekade riksintressen. Trafikverket leder samverkansstrukturen ”Beredskapssektor Transporter Privat – Offentlig samverkan (BT POS).
-
Transportstyrelsens ansvar
Transportstyrelsen har till huvuduppgift att svara för regelgivning, tillståndsprövning och tillsyn inom transportområdet. Transportstyrelsen ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Verksamheten ska särskilt inriktas på att bidra till ett internationellt konkurrenskraftigt, miljöanpassat och säkert transportsystem. Transportstyrelsen utfärdar regler, tillstånd och utför tillsyn för väg, järn-väg, sjöfart och luftfart.
Transportstyrelsen får efter samråd med Sjöfartsverket meddela föreskrifter enligt lagen om inrättande utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (förordning 2008:1130). Transportstyrelsen är tillståndsgivare för hamnverksamhet och för hamnskydd är Transportstyrelsen föreskrivande myndighet och tillsynsmyndighet samt fattar vissa operativa beslut i händelse av hot. Med hamnskydd avses åtgärder som skall vidtas i hamnar i syfte att skydda människor, infrastruktur och utrustning i hamnarna mot allvarliga olagliga handlingar.
När det gäller hamnskydd är Transportstyrelsen tillsynsmyndighet både enligt hamnskyddslagen och för ISPS-koden (International Ship and Port Security Code) som är FN-organet International Maritime Organisations (IMO:s) tillämpningsföreskrifter.Transportstyrelsen är vidare tillsynsmyndighet avseende säkerhetsskydd för enskilda verksamhetsutövare inom området sjöfart, inklusive hamnar.
-
Sjöfartsverkets ansvar
Sjöfartsverket ansvarar för att sjövägarna är framkomliga, tillgängliga och säkra. Det innebär bland annat att hålla farleder öppna, säkra och i gott skick samt att sköta drift och underhåll av sjösäkerhetsanordningar som bojar, prickar och fyrar. Sjöfartsverket står enligt Isbrytarförordningen (2000:1149) även för isbrytning i svenska kustfarvatten och på sjövägarna dit. Ansvaret för sjövägarna sträcker sig fram till hamnområdet, där kommunen eller hamnbolaget tar över. Sjöfartsverket tillhandahåller även lotsning till och från alla svenska hamnar. I Sverige är det lotsplikt, det vill säga krav på att anlita lots på svenskt inre vatten. Detta gäller med vissa undantag alla större fartyg nära kusten och i vissa sjöar och vattendrag.
Sjöfartsverket ansvarar för statlig sjö- och flygräddningstjänst inom svensk räddningsregion. Ansvarsområdet är hela Sveriges land- och sjöterritorium samt Vänern, Vättern och Mälaren. Sjöfartsverket leder sådana räddningsinsatser från sin nationella Sjö- och flygräddningscentral, Joint Rescue Coordination Centre (JRCC).
Sjöfartsverket tillhandahåller även sjötrafiktjänsten Vessel Traffic Service (VTS), i områden som Transportstyrelsen utser. Syftet med VTS är att minska risken för sjö- och miljöolyckor dels genom att tillhandahålla information till sjötrafiken, dels genom trafikuppföljning för att förhindra kollision och för att förbättra säkerheten för navigeringen. Sjöfartsverket tillhandahåller också kustradionätet samt ger ut navigationsvarningar till sjöfarten.
Beslut om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn meddelas av regeringen eller, om regeringen så beslutar, av Sjöfartsverket (lag 1983:293 och förordning 1998:898).
-
Polismyndighetens ansvar
Polismyndigheten fattar, efter samråd med Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut om vilken skyddsnivå som ska gälla för en hamn. För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten inom hamnen utför Polismyndigheten kontroller i hamnar. Dessa kontroller kan även utföras av särskilda Sjöfarts- och hamnskyddskontrollanter, som förordnas av Polismyndigheten och vars arbete sker under polisens ledning.
-
Sveriges Hamnars ansvar
Sveriges Hamnar är en bransch- och arbets-givarorganisation för hamnföretagen i Sverige. Organisationens främsta uppgift är att säkerställa en fortsatt väl fungerande och expanderande hamnnäring, öka kunskapen om branschen, ge råd till och företräda med-lemmarna i arbetsgivarfrågor samt förhandla kollektivavtal.