Räddningstjänst: Beskrivning, ansvar och roller

Kommunens ansvar enligt LSO, Lag om skydd mot olyckor, innebär att kommunen ska bedriva räddningstjänstverksamhet och olycksförebyggande arbete. Detta innebär bland annat att genomföra räddningsinsatser, utöva tillsyn över den enskildes skyldigheter samt arbeta med information och rådgivning. Kommunens organisation för räddnings­ tjänst kan också ges andra uppdrag inom det olycksförebyggande området, såsom vatten­ säkerhet, fallprevention, naturolyckor och suicidprevention.

En utgångspunkt i LSO är att det primära ansvaret för att skydda den enskildes liv, hälsa och egendom ligger på den enskilde själv.
Det allmänna, i det här fallet kommunen, träder in när en olycka blir för omfattande för den enskilde att hantera, om räddnings­ insatsen är motiverad med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt. Räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddnings­ insatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Den förebyggande verksamheten ska planeras och organiseras så att den effektivt bidrar till att förebygga bränder och andra olyckor samt förhindra eller begränsa skador till följd av bränder och andra olyckor. Särskild vikt ska läggas vid att förhindra människors död och andra allvarliga skador.

Hur kommunen avser att bedriva sin rädd­ ningstjänstverksamhet och den olycksföre­ byggande verksamheten ska beslutas av kommunen och beskrivas i det kommunala handlingsprogrammet enligt LSO. Antingen skriver kommunen ett gemensamt handlings­ program som omfattar båda verksamheterna eller så skrivs separata handlingsprogram för respektive verksamhet, räddningstjänst res­ pektive olycksförebyggande verksamhet. Myndigheten för civilt försvar har utfärdat föreskrifter och allmänna råd avse­ ende kommunala handlingsprograms innehåll och struktur, samt tillhörande stödmaterial i form av handbok och fördjupningsrapporter.

MSBFS 2021:1 föreskrifter och allmänna råd om innehåll och struktur i kommunens handlingsprogram för förebyggande verksamhet och räddningstjänst

Kommunala handlingsprogram enligt LSO – Stöd och vägledning

I sin tillsynsroll ska kommunen planera och utföra tillsyn av den enskildes skyldigheter enligt LSO, med fokus på de byggnader och andra anläggningar där riskerna vid brand generellt sett är stora. Detta kan exempelvis innebära bränder som medför stor risk för människors liv och hälsa, stora ekonomiska kostnader, stora skador på miljön eller större påfrestning på samhället. Myndigheten för civilt försvar har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om hur kom­munen ska planera och utföra sin tillsyn, samt tillhörande stödmaterial i form av hand­ bok och erfarenheter från rättsfall.

MSBFS 2021:8 föreskrifter och allmänna råd om hur kommunen ska planera och utföra sin tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Stöd till kommunal tillsyn enligt LSO

Kommunen ska ha ett ledningssystem för räddningstjänst med förmåga att såväl leda flera räddningsinsatser samtidigt som att leda omfat­ tande räddningsinsatser, vilket även inkluderar ständig förmåga till övergripande ledning¹.

Detta innebär i praktiken att kommunerna behöver utveckla sina samarbeten med varan­ dra. Vi har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om ledning av kommunal räddningstjänst, samt angränsande stödmaterial i form av hand­ bok om ett enhetligt ledningssystem.

MSBFS 2021:4 föreskrifter och allmänna råd om ledning av kommunal räddningstjänst

Stöd, vägledning och publikationer för samverkan och ledning räddningstjänst

Efter att en olycka har inträffat är kommunen skyldig att i skälig omfattning genomföra en olycksundersökning för att klarlägga orsakerna till olyckan, olycksförloppet och hur insatsen genomförts. Kommunen ansvarar även för att skicka in händelserapporter till oss efter sina räddningsinsatser. Vi har utfärdat föreskrifter om undersökningsrapport efter kommunal räddningsinsats, samt stödmaterial för olycksutredningar.

I en kommun ska det finnas en räddningschef som ansvarar för att räddningstjänsten är ändamålsenligt ordnad. Räddningschefen ska fatta beslut om inledande av räddningsinsats och utse räddningsledare, räddningschefen kan också överlåta till någon annan att besluta om det. Det finns möjlighet att överlåta åt annan att vidta inledande begränsade åtgärder
i väntan på räddningstjänstresurserna, till förmån för snabbare hjälp till den drabbade.

Personalen inom den kommunala rädd­ ningstjänstorganisationen kan bestå av heltidsanställda eller deltidsanställda med beredskapstjänstgöring. Det finns också rädd­ ningspersonal som är inskriven i ett rädd­ ningsvärn. Det innebär att de inte har någon beredskap, men att de infinner sig vid ett larm om de har möjlighet. De är uttagna i förväg med hjälp av tjänsteplikt, som är en möjlighet enligt LSO för deltagande i räddningsinsats.

Kommunens uppgifter ska enligt LSO full­ göras av en eller flera nämnder. Utifrån det finns flera möjligheter för hur kommunen kan välja att organisera sin räddningstjänstverksam­ het. Kommunens ansvar för räddningstjänst kan fullgöras av en eller flera egna nämnder, exempelvis kommunstyrelsen och en myndig­ hetsnämnd. Alternativt kan kommunens an­ svar för räddningstjänst fullgöras av en gemen­ sam nämnd med en eller flera kommuner, där en kommun utgör värdkommun. Kommunens ansvar för räddningstjänst kan även skötas ge­ nom ett kommunalförbund med egen politisk styrning utsedd av ingående kommuner.

Kommunen får avtala med en annan kommun om att uppgifter helt eller delvis ska genom­ föras av den andra kommunen. Ett civilrätts­ ligt avtal skapas då mellan kommunerna.
Kommunerna kan till exempel ha gemensam räddningschef med varandra, vilket innebär att räddningschefen i en kommun även tjänstgör som räddningschef i den andra kommunen.

MSBFS 2021:5 föreskrifter om undersökningsrapport efter kommunal räddningsinsats

Stödmaterial för olycksutredningar

Kommunens organisation för räddningstjänst är en viktig del i totalförsvaret. I LSO finns de delar som faller under kommunal rädd­ ningstjänst om Sverige skulle hamna under höjd beredskap, med bland annat uppgifter som indikering och sanering. Myndigheten för civilt försvar har tagit fram en serie vägledningar för räddningstjänst under höjd beredskap.

Räddningstjänst under höjd beredskap – RUHB

Räddningstjänst under höjd beredskap – vägledning del 1: Stöd för inledande planering och fortsatt utvecklingsarbete

Räddningstjänst under höjd beredskap – vägledning del 2: Räddningstjänst och samhällsviktig verksamhet

Kommunen har ansvar att förbereda sin verksamhet för höjd beredskap. Bestämmelser för kommunal räddningstjänst under höjd beredskap regleras bland annat i lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Enligt lagen har kommunens räddningstjänst i stort samma ansvar under höjd beredskap som i fredstid vad avser att förhindra skador på människor, egendom och miljö, dock tillkommer ytterligare ett antal uppgifter för höjd beredskap.

Tilläggsuppgifterna i LSO innefattar uppgifter som att upptäcka, märka ut och röja farliga områden, samt att indikera och sanera efter angrepp med kemiska stridsmedel och kärnvapen. Tilläggsuppgifterna omfattar även kompletterande åtgärder som i första hand avser den planering och organisering som är nödvändig för att kommunerna ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Räddningstjänstens personal ska också delta i åtgärder för första hjälp och transport av skadade samt befolkningsskydd.
Kommunen ska organisera och planera räddningstjänstverksamheten så att räddningsinsatserna kan genomföras snabbt och effektivt. Kommunen har vidare en skyldighet att upprätta handlingsprogram för räddningstjänst om ska omfatta såväl fred som höjd beredskap.

Kommunens förmåga att genomföra rädd­ ningsinsatser kommer att vara av mycket stor betydelse för skyddet av civilbefolkningen och civil egendom under höjd beredskap.

Lagens 8 kap i LSO ger också regeringen, civilområdesansvarig länsstyrelse eller länssty­ relse rätt att besluta att personal inom kom­ munens organisation för räddningstjänst får tas i anspråk för uppgifter som inte rör den egna kommunen. Myndigheten för civilt försvars bedömning att uti­ från erfarenheterna från Ukraina behöver den kommunala räddningstjänstorganisationen minst fördubblas vid höjd beredskap. Därför arbetar MSB med att aktivera civilpliktsut­ bildning för kommunal räddningstjänst och tillförande av kunskap och materiel till de kommunala räddningstjänstorganisationerna.

Effekter som ska uppnås

Den kommunala räddningstjänstverksamheten ska kunna hantera en säkerhetspolitisk kris och krig under minst tre månader och under denna tid upprätthålla sin verksamhet och funktionalitet på en grundläggande nivå. För att detta ska vara möjligt för kommunal räddningstjänst, är en förutsättning är att det finns ett fungerande skydd för civilbefolkningen i form av varningssystem, skyddsrum och planering för utrymning. För att kommunal räddningstjänst ska ha förmåga att genomföra snabba och effektiva räddningsinsatser och kunna genomföra de tilläggsuppgifter som tillkommer under höjd beredskap bedömer Myndigheten för civilt försvar att det behöver finnas förmåga att:

• skydda sin personal, materiel och infrastruktur
• agera självständigt under störda förhållanden vilket bland annat innebär att prioritera mellan olika skyddsvärden
• genomföra snabba och effektiva räddningsinsatser för att minska skadorna på människor, samhällsviktig verksamhet, egendom och miljö.

Vidare behöver kommunal räddningstjänst ha förmåga att:

• minska skadeverkningar av konventionella vapen
• minska skadeverkningar av kemiska stridsmedel och kärnvapen samt
• delta i att ge första hjälpen genom akut omhändertagande samt vid transport av skadade inom skadeområdet.

Analyser och erfarenheter av skadeverkan från ett begränsat väpnat angrepp visar på risker för omfattande samtidiga byggnadsbränder, husras med påföljande sök- och räddningsinsatser i byggnader samt hantering av oexploderad ammunition. Detta kan också innefatta masskadesituationer med många skadade och döda människor samt stora skador på egendom och infrastruktur. Efter ett angrepp kan framkomligheten inom skadeområdet vara starkt begränsat på grund av raserade byggnader och byggnadsdelar som blockerar väg. Vidare kan skadade gator och vägar samt förstörda fordon försvåra framkomligheten för brand- och räddningsfordon vilket kan medföra fördröjning av räddningsinsatser.

Erfarenheten är att bränder som uppstått till följd av vapenverkan ofta resulterar i flera samtidiga bränder med ett intensivt brandförlopp. En förklaring till de snabba brandförloppen är att byggnadens inbyggda brandskydd ofta skadats av vapenverkan. Detta gäller såväl skador på passiva skydd som brandväggar och fönster samt aktiva system som exempelvis sprinkleranläggningar. Angrepp mot större industrier samt kritisk infrastruktur kan resultera inte bara i omfattande bränder utan även utmana möjligheten att begränsa utsläpp av farliga ämnen och att begränsa skadeverkningarna på byggnader och anläggningar. Förberedelser för att hantera den typen av anläggningar måste därför särskilt anpassas efter lokal riskbild.

Första hjälpen

Ett viktigt mål vid ett akut omhändertagande på skadeplats är att sätta in livsuppehållande åtgärder och få i gång en effektiv vårdkedja för att skapa förutsättningar för tidig vård på befintliga sjukvårdsinrättningar. I det inledande skedet kan detta vara en utmaning. Samtidigt som många skadade är i behov av vård kan de befinna sig i ett farligt område.
Om de inledande livsuppehållande åtgärderna och av transporten fördröjs, kan de drabbades chanser till överlevnad minska. Det finns därför ett behov av att förstärka den kommunala räddningstjänsten för att de ska ha förmåga att bistå sjukvården i akut omhändertagande av skadade. För att kunna genomföra ett akut omhändertagande behöver även kommunens räddningstjänst förstärkas med materiella resurser avsedda för första hjälpen på skadeplats. Materiella resurser kan även innefatta utrustning som möjliggör förflyttning av drabbade från skadeplatsen till ett säkrare område.

Upptäckande, utmärkning och röjning

Uppgiften att upptäcka och märka ut och att röja vid räddningsinsatser kan omfatta ett brett spektrum av händelsetyper exempelvis i anslut­ning till skadade byggnader, insatser i områden med oexploderad ammunition (läs mer nedan) eller insatser i områden med farliga ämnen.

Sök och räddning

Att rädda överlevande ur rasmassor kräver ett snabbt, effektivt och säkert agerande av räddningspersonalen. Detta omfattar åtgärder som att kunna göra en initial riskbedömning, så kallat ytsök och enklare losstagning, åtgärder som kan omfattas av redan befintlig räddningsutrustning. Insatsen kan även kräva särskilda sök- och räddningsstyrkor. Att söka efter överlevande kräver också kompetens för att kunna säkra instabila byggnader, lyfta och/eller genomföra enklare håltagningar av byggnadsdelar. Arbete i rasmassor ställer också krav på samverkan med byggnadsteknisk kompetens, sjukvårdspersonal, sökhundsekipage och entreprenadmaskiner.

 

Bränder

Insatser för att hantera bränder under höjd beredskap i bostäder, industrier och samhällsviktiga funktioner kommer kräva mycket personal, materiel, utvecklad teknik och metodik och tillgång till stora mängder brandvatten. Det kan även uppstå brister i brandvattenförsörjningen då brandpostnätet kan vara utslaget eller att vattentillgången är begränsad. Försörjning av brandvatten kommer behöva prioriteras mer än vid fredstida förhållanden. Sammantaget kommer räddningsstyrkorna att behöva vara fler och större, i vissa militärstrategiskt viktiga områden, samtidigt som styrkorna i mindre riskutsatta områden kan vara mer lika den fredstida styrkestorleken. Även med ovan nämnda förstärkning är det troligt att räddningsinsatsen i hårt drabbade områden kommer behöva begränsas till livräddande insatser i första hand.

CBRN

Förmåga vad avser indikering och sanering kommer att utvecklas. En del av det uppträdande som kan komma att krävas för hantering av de konsekvenser som kemiska stridsmedel kan orsaka kan baseras på räddningstjänstens fredstida taktik, metod och teknik. Det kommer dock att krävas anpassad skyddsutrustning, medicinska motmedel, mätutrustning och saneringsutrustning för att kunna verka i områden där kemiska stridsmedel förekommer.

Den skyddsutrustning och särskilda indikerings- och saneringsutrustning som anskaffades under perioden 1995–2005 är i dag i huvudsak avvecklad och vi ser därför att behovet av en nyanskaffning anpassad till dagens hotbild snarast behöver utredas. Vad avser indikering och sanering efter användning av kärnvapen kan den metodik och utrustning som finns för den fredstida kärnenergiberedskapen utgöra en grund för metod- och materielutveckling för höjd beredskap. Den förmåga som behövs vid höjd beredskap kommer dock att ställa ytterligare krav på planering på alla nivåer och kräva förstärkningar vad gäller personella och materiella resurser.

Oexploderad ammunition

Hotbilden under höjd beredskap kommer att ställa krav på både resurser och kompetens att hantera oexploderad ammunition. Kommunal räddningstjänst har idag mycket begränsad erfarenhet av denna uppgift. Att kunna identifiera och oskadliggöra oexploderad ammunition är en viktig uppgift för att säkra framkomst till skadeplats men även för att undvika skador på både civilbefolkning och räddningstjänstens personal.

Räddningstjänsten behöver dimensioneras på lokal, regional och nationell nivå för att på ett säkert och tillfredsställande sätt utföra åtgärder. Basförmågan omfattar i den mån det är möjligt att säkerställa framkomst till skadeplats, säkra arbetsmiljön för räddningspersonal och bidra till att obehöriga och allmänheten inte beträder området. Den förstärkta förmågan omfattar särskilda ammunitionsröjningsenheter som i första hand ska utföra åtgärder som syftar till att oskadliggöra oexploderad ammunition.

Indikering och sanering

På samma sätt som med tidigare avsnitt är den förmåga som ska uppnås och behovet av nödvändiga resurser för indikering och sanering kopplad till hotbild, scenario och möjliga skadeutfall, det som ska skyddas, samt rimlig förmåga lokalt, regionalt samt nationellt.

Indikeringen kan syfta till att uppskatta risker, verifiera eller utesluta förekomst av farliga äm­nen, identifiera ämnen, fastställa riskområden eller övervaka spridning av ämnen.

Sanering kan omfatta åtgärder som syftar till att avlägsna eller neutralisera farliga ämnen och kan inom ramen för en räddningsinsats i huvudsak delas in i personsanering och materielsanering. Syftet med personsanering är att förhindra skada genom att avbryta expone­ringen för det farliga ämnet. Personsanering genomförs för att hindra att avbryta expo­neringen den drabbade, personal eller andra människor skadas. Den genomförs även för att undvika att till exempel uppsamlingsplat­ ser, ambulanser, transportfordon och mottag­ ande sjukhus kontamineras. Personsanering delas in i livräddande personsanering och fullständig personsanering.

Tilläggsuppgifterna i LSO20 innefattar upp­ gifter som att upptäcka, märka ut och röja farliga områden, samt att indikera och sanera efter angrepp med kemiska stridsmedel och kärnvapen. Tilläggsuppgifterna omfattar även kompletterande åtgärder som i första hand avser den planering och organisering som är nödvändig för att kommunerna ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Räddningstjänstens per­ sonal ska också delta i åtgärder för första hjälp och transport av skadade samt befolknings­ skydd. Myndigheten för civilt försvar har rätt att utfärda föreskrifter för verkställigheten av dessa skyldigheter.

Området krisberedskap

Kommunens och den kommunala räddnings­ tjänstorganisationens arbete med krisbered­skap ska bidra till såväl individens som samhällets och nationens säkerhet. De värden som ska skyddas är:

• människors liv och hälsa
• samhällets funktionalitet
• miljö och ekonomiska värden
• demokrati, rättssäkerhet
• mänskliga fri­ och rättigheter 
• nationell suveränitet

Dessa värden behöver beaktas vid såväl rädd­ ningsinsatser som vid samhällsstörningar.

Kommunens organisation för räddnings­ tjänst bedriver samhällsviktig verksamhet som har stor betydelse för befolkningens liv och hälsa och är en central del av samhällets krisberedskap. Räddningstjänstorganisationen har en viktig roll i såväl det förebyggande och förberedande arbetet som i arbetet med att hantera samhällsstörningar.

Kommunens krisberedskap styrs till stora delar utifrån lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extra­ ordinära händelser i fredstid och höjd bered­ skap (LEH). LSO och LEH har olika syften. LSO:s regler om räddningstjänst baseras på behovet av en organisation som kan ingripa när den enskilde inte förmår att själv hantera en brand eller annan olycka eller vid en över­ hängande fara för olycka. LEH syftar till att kommuner ska ha en god förmåga att hantera extraordinära händelser i fredstid samt vid höjd beredskap. Lagarnas syften skiljer sig åt men det finns också beröringspunkter.

LSO reglerar hanteringen av såväl mindre som stora olyckor, förutsatt att händelsen kräver räddningstjänst, medan LEH reglerar händelser som bedöms vara extraordinära. Det medför att LSO och LEH kan tillämpas samtidigt, för samma händelse. Detta förut­ sätter en god samverkan mellan kommunens organisation för räddningstjänst och kom­ munens organisation för att hantera extra­ ordinära händelser. Både personalresurser och ledningsfunktioner kan nyttjas tillsammans, exempelvis om räddningsinsatsen blir en del av hanteringen av den extraordinära händelsen i sin helhet. Det ställer krav på god samverkan både i det operativa skedet men också i före­ byggande och förberedande syfte.

Beroende på hur kommunen valt att orga­ nisera sin räddningstjänstverksamhet sker styrningen av räddningstjänstorganisationens arbete med krisberedskap på olika sätt, exem­ pelvis genom egna nämnder, gemensamma nämnder eller i förbundsordningen vid kommunalförbund.

Oavsett hur kommunen valt att organisera sin organisation för räddningstjänst är rädd­ ningstjänst ett kommunalt ansvar och en samhällsviktig verksamhet, med en viktig roll i kommunens arbete med krisberedskap. Kom­munens räddningstjänstorganisation kan bidra med viktiga kunskaper till kommunens arbete med risk och sårbarhetsanalys genom delta­ gande i RSA­processen, men behöver även göra analyser av egen verksamhet som under­ lag för att minska sin sårbarhet och öka den egna förmågan att hantera samhällsstörningar. Kommunens organisation för räddningstjäns­ ten behöver också god kännedom om andra samhällsviktiga verksamheter inom kommu­nens geografiska området för att kunna utföra sitt uppdrag effektivt, vilket de exempelvis kan få genom att delta i RSA-­processen.

Läs mer om Viktigt meddelande till allmänheten (VMA)

Länsstyrelsen ansvarar för den del av den statliga räddningstjänsten som avser kommu­nal räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnteknisk anläggning.

En länsstyrelse som är civilområdesansvarig får vid omfattande räddningsinsatser ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst i en eller flera kommuner som berörs av räddningsinsatsen och ska då utse räddnings­ ledare. I det fall kommunernas räddnings­ tjänstverksamhet är organiserad över läns­ gränser bör länsstyrelserna tillsammans planera för hur övertagande av ansvar för kommunal räddningstjänst ska genomföras. Länsstyrelsen bör vid övertagande av ansvar för kommunal räddningstjänst ta över ansvar i de kommuner den övergripande ledningen ansvarar för. Det innebär dock inte att läns­ styrelsen tar över den olycksförebyggande verksamheten eller övriga krishanteringsupp­ gifter som kommunen ansvarar för, till exem­ pel kommunens geografiska områdesansvar.

Däremot tas inte enbart ansvaret över för en enskild räddningsinsats över, utan för hela räddningstjänstverksamheten. Länsstyrelsen ska också, om fler än en kommun är berörd av en olycka, bestämma vilken kommun som ska leda räddningsinsatsen, om inte rädd­ ningsledarna själva kan komma överens.

Myndigheten för civilt försvar har ansvar för att stödja samhällets beredskap för §1 Instruktionen skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, och ett särskilt uppdrag av att stödja samordning­ en av berörda myndigheters åtgärder vid en kris. Vår roll är att stödja och driva på, genom att sprida kunskap och stötta samver­ kan, finansiera utveckling och inom vissa om­ råden utfärda föreskrifter eller utöva tillsyn.

Vi utövar tillsyn över kommunerna enligt LSO. Vi har även tillsyn över länsstyrelsens ansvar och förmåga för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning, samt över de civil­ områdesansvariga länsstyrelsernas planering för övertagande av räddningstjänst vid omfat­tande räddningsinsatser i kommunal rädd­ ningstjänst. Vi utövar dessutom tillsynen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar. Vi ger även stöd och råd inom detta område till kommunerna och de berörda myndigheterna. Myndigheten för civilt försvar är också Sektorsmyndighet för Sektorn ”Räddningstjänst och Skydd av civilbefolk­ningen” och för de beredskapsmyndig­heter som ingår i den sektorn.

Myndigheten om civilt försvars tillsyn enligt LSO

Myndigheten för civilt försvar ska enligt sin instruktion samordna och utveckla verksamheten inom räddnings­ tjänsten², vilket innebär att vi också står för vägledningar, stöd, utbildningar och annan utveckling inom LSO­området. Myndigheten ska utifrån nationell riskbild upprätthålla beredskap med förstärkningsresurser för att kunna bistå vid allvarliga olyckor. Om det vid omfattande kommunala räddningsinsatser finns ett konkurrerande behov av förstärk­ ningsresurser får vi, på begäran av en eller flera räddningschefer, prioritera och fördela tillgängliga nationella förstärkningsresurser.

²Förordning (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 3 §: Myndigheten ska, i enlighet med de föreskrifter som gäller för området skydd mot olyckor, samordna och utveckla verksamheten inom räddningstjänsten och när det gäller olycks- och skadeförebyggande åtgärder.

Vissa statliga myndigheter har i uppdrag enl LSO att bedriva statlig räddningstjänst.

Följande räddningstjänst är statlig med respektive ansvarig myndighet.

• Fjällräddningstjänst – Polismyndigheten.
• Sjöräddningstjänst – Sjöfartsverket (gäller till sjöss men inte vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren).
• Flygräddningstjänst – Sjöfartsverket.
• Efterforskning av försvunna personer – Polismyndigheten.
• Miljöräddningstjänst till sjöss – Kust­ bevakningen (gäller till sjöss men inte vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren).
• Räddningstjänst vid utsläpp av radio­ aktiva ämnen från kärnteknisk anlägg­ning – Länsstyrelsen.

Kommunerna ska själva, så långt det är möjligt, klara att hantera sina risker. Kommunernas egna resurser kan exempelvis vara bandvagnar, ledningsfordon, drönare och material för att hantera översvämningar, skogsbränder eller utsläpp av farliga ämnen. Även frivilligorga­ nisationer kan vara ett stöd vid olyckor och samhällskriser. I många kommuner finns Frivilliga Resursgrupper (FRG) som kan vara ett sätt för kommunen att organisera frivilliga som kan stödja kommunens hantering.

Vägledning i frivilligsamverkan för offentliga aktörerFrivilliga försvarsorganisationer

Vi har förstärkningsresurser för:

• skogsbrand
• översvämning
• oljeutsläpp
• CBRN
• sök och räddning
• samverkan och ledning (FSOL)
• värdlandsstöd
• luftburen sjuktransport
• samt för att bistå personer med hemvist i Sverige som drabbas av en allvarlig händelse utomlands.

Generellt finns det en god förmåga i Sverige att hantera olyckor och kriser. Det kan dock uppstå situationer när inte heller Sveriges samlade re­ surser räcker till och där vi behöver be om stöd från utlandet. Myndigheten för civilt försvar är kontaktpunkt gentemot EU:s civilskyddsmekanism och rescEU³.

Kommunerna förväntas samverka kring förstärkningsresurser inom det geografiska närområdet med exempelvis länsstyrelsen, andra kommuner, andra myndigheter och aktörer kring händelser de inte kan klara själva. För situationer när händelsen är alltför komplex, alltför stor eller långdragen för att inte heller närområdets samlade resurser räcker till, har MSB förstärkningsresurser inom olika områden som kan användas.

Myndigheten för civilt försvar har resurser i form av utrustning och för vissa händelser också kontraktsanställd personal i beredskap som kan stötta vid en insats. Resur­serna är främst avsedda för nationellt bruk, men kan i vissa fall också användas internationellt.

Det finns även förstärkningsresurser i form av kunskaps­ och beslutsstöd, såsom RIB – beslutsstöd till räddningstjänst. Den kan användas i såväl det förebyggande arbetet, för att planera framtida händelser, som i det akuta skedet under en händelse. Genom MSB finns också kartor för krisberedskap med rekom­ mendationer och exempel på användning före, under och efter en händelse. Även Lantmäteriet tillhandahåller stöd som kan användas såväl före som under händelser. Dels en nationell gemensam bakgrundskarta för krisberedskap och blåljus samt en förstärkningsresurs Geo­ cell som vid omfattande kriser kan producera anpassade kartor när kommuners och regio­ ners resurser inte räcker till. Andra exempel är Sveriges geologiska undersökning (SGU) som har sårbarhetskartor för grundvatten och SMHI som tillhandahåller brandriskprognoser.

EU och civilskyddssamarbetet

Mer information

RIB – beslutsstöd till räddningstjänst

Kartor för krisberedskap och blåljus

Geodata – Krisberedskap och blåljus, lantmateriet.se

Förstärkningsresurs Geocell, lantmateriet.se

Sårbarhetskartor för grundvatten, sgu.se

Brandriskprognoser, smhi.se

³EU-gemensamma resurser som syftar till att förstärka EU:s beredskaps- och insatskapacitet, främst inom skogsbrand, katastrofmedicin och farliga ämnen (CBRNE).

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har ett nätverk för kommunal räddningstjänst (NKR). I nätverket finns varje län representerat och nätverket träffas cirka två gånger per år.

Myndigheten för civilt försvar har ett nätverk kopplat till sitt uppdrag att samordna och utveckla den kommunala räddningstjänsten, räddnings­ tjänstrådet. Syftet med rådet är att främja dialogen mellan MSB och kommunala räddningstjänstorganisationer. Avsikten är att rådet ska fokusera på strategiska frågor och framtidsfrågor inom uppdraget för kommunal räddningstjänst. Rådet träffas i regel två gånger per år och består av en till två representanter per län samt SKR.

Räddningstjänstorganisationerna utser själva sina representanter. Rådet har också två arbetsutskott för att behandla särskilda upp­ drag, utbildningsutskottet samt metod och teknikutvecklingsutskottet.

Utöver nationella nätverk finns ett nordiskt samarbete för räddningstjänst, Nordred.

Nordreds syfte är att på olika sätt främja samverkan inom räddningstjänsten mellan länderna, både vad gäller operativ samverkan i räddningsinsatser men också för samarbete för att utveckla räddningstjänsten. Det finns ett stort antal gränskommunala avtal mellan kommuner i Sverige och kommuner i Finland, Norge och Danmark som har in­ gåtts i anslutning till Nordredavtalet.

Nordred – samarbete mellan räddningstjänster