Hälso- och sjukvård: Planering, utbildning och övning

Kontinuitetshantering är en metod som används för att skapa en förmåga att fortsätta bedriva sin verksamhet på en tolerabel nivå oavsett vilken typ av störning som organisationen utsätts för. Som en del i arbetet kan en eller flera kontinuitetsplaner tas fram. De innehåller information så att personalen ska veta vad den ska göra vid en störning, till exempel vid personalbortfall, uteblivna leveranser av viktiga varor och tjänster eller strömavbrott.

I en kontinuitetsplan kan det bland annat framgå när planen ska aktiveras, hur verksamheten ska arbeta på alternativa sätt under en störning och relevanta kontaktuppgifter. Myndigheten för civilt försvar erbjuder ett samlat metodstöd kring kontinuitetshantering, bland annat genom en webbkurs, vägledningar, förenklade exempel och checklistor.

Läs mer om kontinuitetshantering

På flera områden ska regioner och kommuner teckna avtal som förtydligar ansvar och roller. Dessa avtal behöver kontinuerligt ses över och vidareutvecklas för att vara aktuella samt vid behov behöver nya avtal slutas. Det kan till exempel handla om omfattningen av läkare för att säker-ställa att tillräckligt med resurser är avsatta. Likaså behöver samarbete och samverkan ske kring hur den sammanhållna vården och omsorgen ska se ut för patienter som skrivs ut från sjukhus.

Regionen är ansvarig för läkarinsatser inom den kommunala hälso- och sjukvården och vanligt förekommande är att insatserna regleras i avtal mellan kommun och region.

Ytterligare områden kan röra läkemedelsförsörjning där regionen ansvarar för förskrivning av läkemedel till den enskilda individen, de läkemedelsförråd som kommunerna har tillgång till samt avtal avseende säker hjälpmedelsförsörjning. Även formerna för kunskapsstöd och rådgivningavseende smittskydd och vårdhygien kan vara områden där överenskommelser behöver träffas.

Avtal och överenskommelser med privata utförare är av vikt för att säkerställa en god vård vid en kris. Oavsett vem som svarar för verkställigheten av vården är det ansvarig kommunalnämnd som ska försäkra sig om att verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet. Ju tydligare dessa krav framställs i förfrågningsunderlaget när vården upphandlas, desto större är möjligheten att i avtalet beskriva leverantörens åtagande. Det kan till exempel handla om att ta reda på hur en privat utförare säkerställer driften i samband med en pandemi och begränsad personalstyrka.

Krisberedskapsaspekter i offentliga kontrakt, upphandlingsmyndigheten.seUpphandling i akuta situationer, upphandlingsmyndigheten.se

Hälso- och sjukvården är en verksamhet som har legitimationskrav för flera professioner, vilket kan leda till svårigheter att omplacera annan kommunal personal till denna verksamhet. Mot bakgrund av behoven av kompetensförsörjning och de förutsättningar som råder inom den kommunala hälso- och sjukvården behöver kommunerna planera för personalbortfall vid en eventuell kris genom att se över möjligheter till förstärkning av ytterligare resurser och hur verksamheten kan planeras efter nya eller förändrade behov.

Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal delegerar vanligtvis en del hälso- och sjukvårdsinsatser till socialtjänstens personal, exempelvis undersköterskor i hemtjänsten. Detta är ofta en förutsättning för att få verksamheten att fungera. En delegering är personlig och kan inte överlåtas till någon annan. Den kommunala hälso- och sjukvården kan därmed vara beroende av att omsorgspersonalen har möjlighet att fullgöra sitt uppdrag.

Regionen ansvarar för förskrivning av läkemedel till patienten. Kommunen ansvarar för att de patienter som behöver kommunal hälso- och sjukvård får tillgång till förskriven läkemedelsbehandling. Ansvaret för sjukvårdsmateriel följer ofta vårdgivaransvaret och kan behöva regleras mer detaljerat i avtal mellan kommun och region. Huvudmännen behöver planera och samverka för att bland annat säkerställa försörjningen av läkemedel och sjukvårdsmateriel vid bristsituationer.

Inom kommunal hälso- och sjukvård är medicintekniska produkter vanligt förekommande. Det kan handla om basutrustning som vårdsängar och personliftar, men också kvalificerad medicinteknisk utrustning som infusionspumpar, manuell dialys eller individuellt föreskrivna hjälpmedel.

Personer med sjukdomar som kräver kvalificerad medicinteknisk utrustning kan idag vårdas i ordinärt boende. För att kunna bedriva sådan vård i hemmet är ofta tillgången till el avgörande. Ofta saknas reservkraft i hemmiljö vilket medför att sårbarheten blir större vid vård i hemmet än till exempel vid vård på sjukhus som ofta har tillgång till reservkraft.

Ansvaret för medicintekniska produkter kan se olika ut. Vanligt är att kommunerna har ansvar för basutrustning på särskilda boenden, men den utrustning som förskrivs individuellt tillhandahålls via regionerna. Den kommunala hälso- och sjukvården bör ha kunskap om vilka av deras patienter som är beroende av kvalificerad medicinteknisk utrustning och ha ansvarsfrågan reglerad med regionen.

En störning i it-systemen kan påverka eller för-svåra tillgången till journalsystem, läkemedelslistor, dokumentation och beställningsmöjligheter av läkemedel, förbrukningsartiklar och hjälpmedel. Detta kan få allvarliga konsekvenser för kommunens hälso- och sjukvård. Kommunen behöver därför ha beredskap för att hantera störningar i it-systemen och vid behov komplettera digitala rutiner med manuella.

Handbok i kommunal krisbered-skap – It

Hälso- och sjukvården är en av sju sektorer inom samhällsviktiga tjänster som omfattas av krav på informationssäkerhet för samhällsviktiga och vissa digitala tjänster i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverk och informations-system, (NIS-direktivet). Kommunen, i sin roll som leverantör, av samhällsviktiga tjänster ska bedriva ett systematiskt och riskbaserat informationssäkerhetsarbete. Vidare ska kommunen vidta säkerhetsåtgärder för att hantera risker och säkerställa kontinuitet samt rapportera incidenter som orsakar allvarliga störningar som får betydande inverkan på den samhällsviktiga eller digitala tjänsten till Myndigheten för civilt försvar.

Myndigheten har tagit fram ett metodstöd för systematiskt informationssäkerhetsarbete.

Informationssäkerhet för NIS-leverantörer

Välfärdsteknik är digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Det sker en ökning av användning av välfärdsteknik och digitala hjälpmedel inom kommunal hälso- och sjukvård, till exempel genom användandet av läkemedelsrobotar och digitala hälsoportaler för egenmonitorering.

Väldfärdsteknik kan förskrivas som hjälpmedel av hälso- och sjukvården eller ges som insats från socialtjänsten, men den enskilda individen kan även köpa vissa produkter som konsument. Satsningarna på välfärdsteknik pågår och här behöver kommunen ha beredskap för hur de ska hantera en störning som påverkar de nya arbetssätten som välfärdsteknik innebär.

Olika händelser kan leda till att personer behöver evakueras från sin bostad. Ett elavbrott kan till exempel medföra att medicinteknisk utrustning slutar att fungera, vilket kan leda till ett behov av att evakuera personer i olika boendeformer. Tillgång till alternativa lokaler som kan tas i anspråk när ordinarie lokaler inte kan användas är av vikt vid en kris. Vid inventering och planering av alternativa lokaler kan samverkan med andra kommuner och lokala aktörer vara fördelaktigt.

Tillgången till drivmedel eller el för att säkerställa person- och materialtransporter är viktigt för en fungerande verksamhet och krishanteringsförmågan. Allt fler vårdas i ordinärt boende vilket innebär att personalen behöver kunna förflytta sig över stora områden och blir beroende av transporter för att kunna vårda sina patienter. Likaså är transporter för att nå ut med leveranser av till exempel läkemedel, mat och sjukvårdsmateriel viktiga för en välfungerande verksamhet.

Verksamheten ansvarar för att ta fram en beredskapsplan för en pandemi som beskriver hur smittspridning kan begränsas. Vidare behövs en planering för hur behovet av personal kan säkerställas vid en pandemi.

Pandemiberedskap, folkhalsomyndigheten.seRutiner kommunal vård och omsorg, sahlgrenska.se

Värmeböljor kan innebära risker för sårbara grupper och därför behöver kommunen ha beredskap för värmeböljor. Patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården kan vara extra sårbara vid en värmebölja på grund av sitt medicinska tillstånd.Värmeböljor – vägledning till handlingsplaner, folkhalsomyndigheten.seHantera värmeböljor i vård och omsorg, kunskapsguiden.seHantera värmeböljor – information om risker och praktiska råd till personal inom vård och omsorg, folkhalsomyndigheten.se