Gator: Beskrivning, ansvar och roller
Vid en samhällsstörning bör gator och vägar hållas framkomliga för att säkerställa exempelvis transporter av förnödenheter eller skadade och sjuka.
Övergripande beskrivning
Det svenska vägnätet är viktigt för samhällets funktionalitet. Det innebär att ett fungerande vägnät är en avgörande del i att hela samhället fungerar. En god och säker framkomlighet för olika trafikslag är viktig i sig och kan vid brister generera olika typer av samhällsstörningar.
För att kunna upprätthålla funktionaliteten i vägnätet krävs att vägnätet är planerat och dimensionerat för att motstå de påfrestningar som olika samhällsstörningar kan medföra. Genom att ta hänsyn till krisberedskapsperspektivet redan i planarbetet kan kommunerna förebygga och minimera risker och konsekvenser för de kommunala gatorna på ett effektivt sätt.
Vägnätets olika delar
Vägnätet består av
- allmänna vägar
- kommunala gator
- enskilda vägar.
Till de allmänna vägarna räknas länsvägar, riksvägar och europavägar. Samtliga ingår i det statliga vägnätet. Europavägarna ingår samtidigt i det internationella huvudvägnätet för Europa. Det statliga vägnätet binder ihop landets centralorter och är en del av förutsättningarna för vår välfärdsutveckling. I länsstyrelsernas kungörelse om vägar framgår vilka vägar som ingår i det allmänna vägnätet.
Kommunala gator ingår i mark som enligt detaljplan är allmän plats och återfinns i tätorter och andra detaljplanelagda områden. De delas in i övergripande huvudnät, övrigt huvudnät och lokalnät. Statliga genomfarter tillhör det övergripande huvudnätet. Det övriga huvudnätet består av övriga gator för trafik genom tätorten och gator för trafik till/från tätorten samt mellan stadsdelar i tätorten. Övriga gator tillhör lokalnätet.
Största delen av vägnätet utgörs av enskilda vägar som i huvudsak finns på landsbygden. De är ett viktigt komplement till de allmänna vägarna och bidrar till framkomlighet och tillgänglighet i hela landet.
Vägnätet består av olika delar: broar, tunnlar, trummor och diken. Gemensamt för dessa delar är att det ställs höga säkerhets- och tillgänglighetskrav och krävs regelbunden inspektion.
I både broar och tunnlar finns det teknik och infrastruktur som regelbundet behöver underhåll, till exempel belysning, kabel-dragning och dränering.
Broar byggs för en lång livslängd och dimensioneras för högre laster än vad de är planerade att upplåtas för. På så sätt kan dagens broar möta framtida krav och broar som byggdes för länge sedan kan fortfarande användas och upplåtas för dagens laster. Motsvarande krav gäller för dimensionering av trummor så att de kan leda vatten utan att det däms upp och breddas ut över vägbanan.
Ansvar och roller
Här redovisas berörda aktörers ansvar och därefter hur väghållaransvaret fördelas. Sist redovisas en förteckning av berörda aktörers tillgängliga förstärkningsresurser.
-
Kommunens ansvar
Kommunen har ansvar för de kommunala gator och vägar som finns inom detaljplane-lagda områden i tätorter. I vissa fall kan kommunen välja att ta över ansvaret för enskilda vägar. Det gäller främst vägar inom detaljplan där kommunen inte är huvudman för allmänna platser. Kommunen ansvarar för anläggning, drift och skötsel av kommunala gator och vägar, gång- och cykelvägar, parkeringsplatser och torg.
De flesta hamnar i Sverige ägs av den kommun där de är lokaliserade. I de fall hamnen arren-deras ut ansvarar som regel arrendatorn för drift och underhåll av de gator som finns inom hamnområdet. Hamnarna utgör en viktig del i det totala transportsystemet och samhällets försörjning, både nationellt och internationellt.
-
Regionens ansvar
Respektive region ansvarar för och sköter spårvagnsnäten i Göteborg, Norrköping och Stockholm samt Stockholms tunnelbanenät. Säkerheten vid spårväg och tunnelbana regleras i lag (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.
-
Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelserna ska se till att samverkan mellan myndigheter, kommuner och andra aktörer inom länet fungerar före, under och efter en samhällsstörning. Vid exempelvis en större olycka med farligt gods som rör flera kommu-ner i ett län ska länsstyrelsen stödja ledning, kommunikation och fördelning av resurser.
-
Trafikverkets ansvar
Trafikverket ansvarar för långsiktig planering av transportsystemet för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart samt för byggande, drift och underhåll av de statliga vägarna och järnvägarna. Trafikverket tillhandahåller även beredskapsresurser som tillfälliga broar, reservkraft, terrängtransport och brand-släckning samt CBRN-materiel.
Trafikverket ser kontinuerligt över områdesgränser för kommunal väghållning i samarbete med kommunerna. Syftet med översynen är att upprätthålla en samhällsekonomisk och rationell fördelning av väghållningen utifrån gällande lagstiftning. Väghållningsområdet bör omfatta
- planlagt område i tätorten
- områden i och intill tätorten som planeras för exploatering inom de närmaste åren (3–5 år)
- planlagda områden i tätortens närhet som bör prövas utifrån önskemål om rationell väghållning.
De allmänna vägarna hålls i huvudsak av staten genom Trafikverket. Regeringen kan besluta att en kommun ska vara väghållare för allmänna vägar eller delar av allmänna vägar inom kommunen.
-
Transportstyrelsens ansvar
Transportstyrelsen ansvarar för att ta fram regler, ge tillstånd och föra olika register som rör förare och fordon i trafik. De för också register över skador i vägtrafiken, trängsel-skatt, fordonsskatt och vägavgifter samt säkerhet och godkännande av vägtunnlar. Transportstyrelsen ansvarar även för tillsyn av delar av det statliga vägnätet.
Transportstyrelsen tillhandahåller Stradasystemet med data och statistik över skador och olyckor inom vägtransportsystemet.
-
Sjöfartsverkets ansvar
Sjöfartsverket ansvarar för vattenvägarna vid svenska kustfarvatten och de stora sjöarna (Vänern, Vättern och Mälaren), Göta älv samt kanalerna i Trollhättan, Södertälje och Falsterbo. Ansvaret för sjövägarna löper fram till hamnområdena, där kommunen eller hamnbolaget tar över.
-
Polismyndighetens ansvar
Polismyndigheten ansvarar för trafiksäkerheten genom förebyggande kontroller och tillsyn. Här ingår även säkerheten inom yrkestrafiken, exempelvis farligt gods samt lastbilens vikt och mått. Vid en räddningsinsats ansvarar polisen för att bereda väg för räddningsfordon, reglera trafiken och spärra av en olycksplats.
-
Lantmäteriets ansvar
Lantmäteriet tillhandahåller geodataportalen där det går att söka efter och utvärdera geografiska data från många olika källor. Tillsammans med Trafikverket tillhandahåller Lantmäteriet även Blåljuskollen som innehåller utpekade objekt som är viktiga för att blåljusaktörerna ska hitta rätt. Den omfattar information om adresser, byggnader, anläggningar, namn på platser, vägar och järnvägar. Kommuner kan frivilligt anmäla sig till Blåljuskollen.
Kommunen har inga lagliga skyldigheter att sköta väghållningen för enskilda vägar. Det gäller bland annat vägar inom detaljplan där kommunen inte är huvudman för allmänna platser. Många kommuner har ändå frivilligt tagit över ansvaret för enskilda vägar.
Enskilda vägar förvaltas av vägföreningar, samfällighetsföreningar eller av enskild fastighetsägare. Beroende på vilken typ av väg det är finns det flera lagstiftningar som reglerar byggande och drift. I länsstyrelsernas kungörelse om vägar framgår vilka vägar som ingår i det allmänna vägnätet.
Väghållaransvaret regleras i ett flertal lagar som närmare beskrivs i SKR:s vägledning ”Väghållarens juridik”.
I Nationella vägdatabas (NVDB) som Trafikverket ansvarar för finns det information om vem som ansvarar för vägar och gator i Sverige.
-
Fördelning av väghållaransvar
Väghållning handlar både om byggande och om drift av vägar. Vem som ansvarar för en väg skiljer sig åt. Staten, via Trafikverket, kommuner, vägföreningar, samfällighetsföreningar eller enskilda fastighetsägare, är väghållare för olika typer av vägar.
I korthet kan fördelningen av väghållaransvar beskrivas så här:
- Staten, genom Trafikverket, ansvarar för de allmänna vägarna. Undantaget är de allmänna vägar som ingår i kommunal väghållning.
- Kommunerna förvaltar kommunala gator och vägar.
Väghållarens kompetens utgör en viktig grund i utformning och projektering av ny infrastruktur och nya gator i planarbetet. Väghållaren säkerställer bland annat en fungerande hantering av dagvatten. Den har också kunskaper som kan bidra till att säkerställa drifts- och efterlevnadsaspekten, det vill säga möjligheterna att i framtiden komma åt el- och fibernät, VA-ledningsnätet, diken med mera för underhåll, läcklagningar och andra arbeten.
Väghållaren bidrar med viktig information om vad som fungerar i praktiken, var fördröjningsmagasin bör anläggas och hur de bör utformas, var det behövs utrymmen att lägga upp snö med mera. Karteringar visar inte alltid vilka effekterna blir i verkligheten och är därför inte alltid tillräckliga som planeringsunderlag.
-
Enskilda väghållare
Kommunen har ansvar för de kommunala gator och vägar som finns inom detaljplane-lagda områden i tätorter. I vissa fall kan kommunen välja att ta över ansvaret för enskilda vägar. Det gäller främst vägar inom detaljplan där kommunen inte är huvudman för allmänna platser. Kommunen ansvarar för anläggning, drift och skötsel av kommunala gator och vägar, gång- och cykelvägar, parkeringsplatser och torg.
De flesta hamnar i Sverige ägs av den kommun där de är lokaliserade. I de fall hamnen arren-deras ut ansvarar som regel arrendatorn för drift och underhåll av de gator som finns inom hamnområdet. Hamnarna utgör en viktig del i det totala transportsystemet och samhällets försörjning, både nationellt och internationellt.
Ansvaret för enskilda vägar hålls ofta av en väg-förening, samfällighetsförening eller en enskild markägare. Respektive väghållare ansvarar för drift och underhåll av gång- och cykelvägar, sidoanläggningar och väganordningar.
Exempel på sidoanläggningar är
- busshållplatser och bussvändslingor
- rastanläggningar
- serviceanläggningar (kommersiella anläggningar)
- informationsanläggningar (information om vägval)
- kontrollplatser
- driftvändplatser
- uppställningsplatser (p-platser)
- vändplatser.
Exempel på väganordningar, förutom själva vägbanan, är
- dike och annan vattenanläggning, till ex-empel anordning för att rena vägdagvatten
- slänt
- säkerhetszon (sidoområde)
- bro
- tunnel
- trumma
- rastplats, parkeringsplats, busshållplats
- vägmärken
- vägbelysning
- trafiksignaler
- trafikportaler
- bullerskydd
- viltstängsel
- brygga som är ansluten till en väg
- färja med färjeläge.
-
Förstärkningsresurser
Här redovisar vi ett urval av samverkansaktörer och de tillgängliga resurser de kan bidra med för att minimera konsekvenserna under en samhällsstörning. Kommunen kan begära förstärkningsresurser från statliga myndigheter via länsstyrelsen.
Enskilda väghållare
Stöd vid omledning av trafik.
Frivilliga försvarsorganisationer
Till exempel motor- och transportenheter (MTE), frivilliga resursgrupper (FRG), bandvagnsförare, skyddsvakter, stabsassistenter och kommunikatörer.
Försvarsmakten
Kan i vissa fall bistå med förstärkningsresurser.
Kollektivtrafiken
För att transportera eller evakuera människor.
Kommunal räddningstjänst
Resurser för invallning, pumpar med mera.
Myndigheten för civilt försvar
Förstärkningsresurser för skogsbrand, översvämning, oljeutsläpp, sök och räddning, samverkan och ledning samt nationella ambulansflyget.
Polisen
Vägavspärrning, trafikdirigering.
SMHI
Vädervarningar.
Trafikredaktionen
Trafik- och serviceinformation.
I Stockholm och Göteborg har kommunen och Trafikverket gemensam väg-trafikledning. I Malmö startas övervakning av vissa kommunala omlednings-vägar till statliga vägar upp i närtid.Trafikverket
Förstärkningsresurser för tillfälliga broar, bandvagnar för skogsbrand eller transporter, samverkan och ledning samt i undantagsfall mobila elverk.
Övriga, närliggande kommuner, entreprenörer med flera
Personella och materiella förstärkningsresurser, till exempel barriärer, pumpar, fordon, maskiner och fyllnadsmassor.