Avlopp: Beskrivning, ansvar och roller
En fungerande avloppshantering är av stor vikt för samhället. Utsläpp av förorenat avloppsvatten kan bland annat leda till allvarliga miljöproblem och spridning av smittämnen.
På den här sidan
Övergripande beskrivning
Avloppshantering inkluderas i de viktiga samhällsfunktioner som Myndigheten för civilt försvar har identifierat som samhällsviktig verksamhet. Utsläpp av förorenat avloppsvatten kan bland annat leda till allvarliga miljöproblem och spridning av smittämnen.
Ett sådant miljöproblem är övergödning. Övergödning uppstår vid ett överskott av näringsämnen såsom kväve och fosfor och i Sverige är problemet som störst i Öster-sjön. Problemet finns dock även i sjöar och
vattendrag i hela landet. Konsekvenserna av övergödning är flera, däribland algblomning, påverkan på den biologiska mångfalden och så kallad bottendöd. En god avloppshantering är av stor vikt för att uppnå våra miljökvalitetsmål.
Avloppshantering är också en viktig verksamhet för att upprätthålla samhällets funktionalitet samt värna om liv och hälsa. Avbrott i eller brister i avloppshanteringen kan snabbt leda till stora sanitära problem, särskilt i tätbefolkade samhällen. Det kan också leda till översvämningar i samband med kraftig nederbörd, med påverkan på samhället och stora ekonomiska konsekvenser som följd.
Allmänt om avlopp
Avloppsvatten definieras i miljöbalken 9 kap 2 § och utgörs av spill- och dagvatten. Hushållsspillvatten kommer från hushållens toaletter, samt från bad, disk och tvätt. Industrispillvatten är det spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten. Dagvatten är tillfälliga flöden av exempelvis regnvatten, smältvatten och spolvatten samt framträngande grundvatten.
Info
En recipient är ett vattendrag, sjö eller hav dit dagvatten och renat avloppsvatten rinner.
Sveriges avloppssystem började byggas under senare delen av 1800-talet av sanitära anledningar och bestod då av rör som ledde avloppsvatten till olika vattendrag. Eftersom avloppsvattnet släpptes ut helt orenat uppstod så småningom problem med övergödning och sanitära olägenheter med badförbud på många platser, men det var först under 1960-talet som det fick stor uppmärksamhet och insatser började vidtas.
Idag är de flesta hushåll och verksamheter i tätorterna anslutna till kommunala VA-system med kommunala reningsverk som släpper ut renat vatten till olika recipienter. Många större industrier har egen rening. Utöver detta finns det idag cirka 700 000 små avloppsanläggningar med vattentoalett, uppskattningsvis 10 procent av hushållen, som inte är anslutna till kommunala reningsverk. Dessa kallas enskilda avlopp och flera av dessa har en otillräcklig rening som bidrar till övergödning och smittspridning.
Små avloppsanläggningar, havochvatten.se
Hantering och rening av avloppsvatten
I områden där anslutning finns till kommunalt vatten och avlopp (VA) leds avloppsvatten bort från hushåll och verksamheter via ledningsnätet och transporteras med självfall mot den lägsta punkten i ledningsnätet. För att avloppsvattnet ska kunna transporteras vidare krävs det en pumpstation som pumpar upp vattnet till en högre punkt. Därifrån kan avloppsvattnet transporteras vidare med själv-fall och eventuella ytterligare pumpstationer innan det kommer fram till reningsverket.
I så kallade kombinerade avloppssystem avleds dagvattnet till avloppsreningsverken i samma ledningar som spillvattnet. De kombinerade avloppsystemen finns främst i äldre stadskärnor och byggdes fram till mitten av 1900-talet. De kombinerade avloppssystemen utgör cirka 13 procent av avloppsledningsnätet i Sverige. Detta kan innebära problem, till exempel vid kraftigt regn, eftersom ledningsnätet och renings-verken inte är dimensionerade för så stora vattenvolymer. Dessutom är reningsverken inte utformade för att rena vissa föroreningar som förekommer i dagvatten, som till exempel tungmetaller. Överbelastningar kan innebära att ledningsnäten och reningsverken behöver brädda, det vill säga släppa ut orenat eller bara delvis renat avloppsvatten i recipienten, som kan leda till översvämningar med avloppsvatten i källare.
Läs mer om detta i avsnittet om risker och sårbarheter
Från mitten av 1950-talet började så kallade separata ledningssystem byggas. Där avleds spillvatten separat från dagvatten istället för i kombinerade ledningar för både spillvatten och dagvatten. Dagvattnet kan då ledas bort genom ledningar och magasin under mark men också i öppna diken, dammar och våtmarker. Dagvattnet rinner slutligen ut i recipienten.
Reningsverken använder sig nästan uteslutande av en kombination av mekanisk, biologisk och kemisk rening. I den mekaniska reningen avskiljs fasta partiklar i till exempel galler, sandfång eller genom försedimentering. I den biologiska reningen renas vattnet med hjälp av mikroorganismer. I den kemiska reningen tillsätts kemikalier som gör att fosfor fälls ut, klumpar sig och sedimenterar. I de olika processerna i reningsverket bildas slam. De flesta reningsverk rötar slammet och i denna process framställs biogas. Slammet kan sedan användas som gödsel inom jordbruket.
Det pågår ett flertal utredningar och förslag till ändrade regelverk med koppling till kris-beredskap inom avloppssektorn, till exempel NIS2-direktivet och CER-direktivet.
Rening av avloppsvatten i Sverige 2018, naturvardsverket.seJuridiken kring vatten och avlopp, havochvatten.se
Lagstiftning inom området
Det finns regelverk kopplat till avlopp i flera svenska och europeiska författningar. De olika författningarna kan härledas till målsättningar kopplat till exempelvis hälsoskydd, miljömål, den fysiska miljön och säkerhet.
- Exempel på lagstiftning inom området:
- Avloppsdirektivet (91/271/EEG) är ett EU-direktiv som syftar till att motverka skador på miljön som orsakas av utsläpp av avloppsvatten. Det ställer till exempel krav på när det ska finnas ett uppsamlingssystem och hur avloppsvattnet ska renas.
- Vattendirektivet (2000/60/EG) är EU:s ramdirektiv för vatten som strävar efter att god yt- och grundvattenstatus ska uppnås i vattenförekomster inom EU. Miljöbalken (1998:808).
- Miljöbalken (1998:808) är en ramlag som syftar till att främja en hållbar utveckling och som definierar utsläpp av avloppsvatten som en miljöfarlig verksamhet. I miljöbalken definieras avloppsvatten som spillvatten eller annan flytande orenlighet – vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss fastighet eller vissa fastigheters räkning och vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
- Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt miljöprövningsförordning (2013:251) rör bestämmelser avseende tillstånd och anmälan av avloppsanläggningar. Den senare reglerar anmälnings- och tillståndsplikt för vissa anläggningar som tar emot avloppsvatten.
- Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten, avlopp eller dagvatten med syfte att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang.
- Allmänna bestämmelser om vatten och avlopp. Enligt lagen (2006:412) om allmänna vatten-tjänster får kommunen meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna VA-anläggningar, så kallade allmänna bestämmelser om vatten och avlopp (ABVA). ABVA reglerar förhållandet mellan kunden, kommunen och den som utför vattentjänsten.
- Plan- och bygglagen (2010:900) reglerar bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande.
Ansvar och roller
-
Kommunens ansvar
Kommunen har ansvar kopplat till avlopp som regleras i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV). Kommunen är skyldig att ordna en allmän VA-anläggning för dem som bor i områden där det behövs av miljö eller hälsoskäl. Kommunen är bara skyldig att ordna dessa tjänster för hushållsändamål, och kravet föreligger endast för en bebyggelse på minst 20–30 fastigheter. Det kan däremot finnas förutsättningar som innebär att det räcker med färre fastigheter.
Kommunen är inte skyldig att rena industrispillvatten utan kan neka påkoppling om vattnet innehåller ämnen som stör driften av reningsverket.
Info
Personekvivalent är ett mått på mängden organiskt material som en person under ett dygn bidrar med till avloppet.
Kommunen ska fastställa VA-anläggningens verksamhetsområde, det vill säga det område där kommunen har eller ska ordna allmän VA-anläggning. Vem som är huvudman och därmed äger VA-anläggningen och lednings-nätet kan variera, men det kan till exempel vara kommunen, ett kommunalägt bolag som ägs av en eller flera kommuner eller ett kommunalförbund. Fastigheter inom detta område har rätt att ansluta sig till de vattentjänster som finns inom området. Här omfattas både avlopps- och dricksvatten. Fastigheter som ligger utanför detta område har inte denna rättighet, men kan ändå få ansluta sig om huvudmannen bedömer att det finns kapacitet till det. Det sker då genom ett avtal där en enskilt ägd ledning ansluts till kommunens VA-anläggning.
Den del av kommunen som har miljötillsyn ger också tillstånd och hanterar anmälningar för avloppsanläggningar för mindre än 2 000 personekvivalenter samt har tillsynsansvar över dessa anläggningar. Kommunen kan också ha tillsynsansvar för större avloppsanläggningar om tillsynsansvaret har överlåtits från länsstyrelsen. Kommunen har också tillsynsansvar över avloppsledningsnät, även i de fall då länsstyrelsen har tillsyn över avloppsreningsanläggningen.
-
Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för och prövar ansökningar om tillstånd för vissa miljöfarliga verksamheter. Inom denna kategori faller till exempel avloppsreningsanläggningar som är avsedda för mer än 2 000 personekvivalenter. Med stöd av miljötillsynsförordningen (2011:13) har dock tillsynen av ungefär hälften av Sveriges tillståndspliktiga avloppsreningsanläggningar överlåtits från länsstyrelsen till kommunen. Tillståndsprövning hanteras av så kallade miljöprövningsdelegationer som finns vid tolv av landets länsstyrelser.
-
Naturvårdsverkets ansvar
Naturvårdsverket är en statlig myndighet för miljöfrågor och inom avloppsområdet med föreskriftsrätt i vissa avseenden för avloppsanläggningar gällande avloppsvatten från tätbebyggelse. Här kan särskilt nämnas Naturvårdsverkets föreskrifter om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (NFS 2016:6) som utgör en del av det svenska genomförandet av avloppsdirektivet. Till föreskrifterna hör en väg-ledning som syftar till att klargöra tillämpningen av föreskrifterna. Föreskrifterna och vägledningen omfattar avloppsreningsverk för 2 000 personekvivalenter eller mer där bestämmelser finns för både utsläppskrav och kontroll samt de som är större än 200 men mindre än 2 000 personekvivalenter med bestämmelser om kontroll.
-
Havs- och vattenmyndighetens ansvar
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är en statlig myndighet som arbetar med bevaran-de, restaurering och hållbar användning av sjöar, hav och vattendrag. HaV vägleder om tillsyn och prövning av vissa små avlopps-anläggningar (avsedda för upp till och med 200 personekvivalenter). Vägledningen är till för kommunala förvaltningar som utövar till-syn över och prövar små avloppsanläggningar. Vägledningen kompletterar myndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (HVMFS).
Vägledning för prövning av små avlopp, havochvatten.seEffektiv tillsyn av små avlopp, havochvatten.seVad är tillståndspliktigt respektive anmälningspliktigt?, havochvatten.se
Sammanfattning av ansvar och roller
Storlek på avloppsanläggning: Från 2 000 personekvivalenter
- Tillstånd/anmälan: Länsstyrelsen (tillstånd)
- Tillsyn: Länsstyrelsen/kommunen
- Tillsynsvägledare: Naturvårdsverket
Storlek på avloppsanläggning: Mer än 200 men mindre än 2 000 personekvivalenter
- Tillstånd/anmälan: Kommunen (anmälan)
- Tillsyn: Kommunen
- Tillsynsvägledare: Kommunen
Storlek på avloppsanläggning: Upp till och med 200 personekvivalenter
- Tillstånd/anmälan: Kommunen (tillstånd/ anmälan) - beror till exempel på anläggningen och de lokala hälso-skyddsföreskrifterna soskyddsföreskrifterna
- Tillsyn: Kommunen
- Tillsynsvägledare: Naturvårdsverket, Havs-och vattenmyndigheten
Sammanfattning av ansvar och roller
Storlek på avloppsanläggning Tillstånd/anmälan Tillsyn Tillsynsvägledare Från 2 000 personekvivalenter Länsstyrelsen (tillstånd) Länsstyrelsen/kommunen Naturvårdsverket Mer än 200 men mindre än 2 000 personekvivalenter Kommunen (anmälan) Kommunen Naturvårdsverket Upp till och med 200 personekvivalenter Kommunen (tillstånd/ anmälan) - beror till exempel på anläggningen och de lokala hälso-skyddsföreskrifterna soskyddsföreskrifterna Kommunen Naturvårdsverket, Havs-och vattenmyndigheten
-
Fastighetsägarens ansvar
Fastighetsägaren ansvarar för de ledningar som ligger innanför förbindelsepunkten, det vill säga den punkt där fastighetens ledningar ansluts till kommunens ledningsnät. Fastighetsägarens nyttjande av den allmänna VA-anläggningen regleras i kommunens allmänna bestämmelser om vatten och avlopp (ABVA).
Om en fastighet ligger utanför VA-huvud-mannens verksamhetsområde måste fastighetsägaren lösa sitt behov av VA-lösning på egen hand. Antingen anlägger fastigheten en egen avloppsanläggning eller så görs detta i samverkan mellan flera fastigheter.
-
Svenskt Vatten
Svenskt Vatten är en branschorganisation för Sveriges VA-organisationer och arbetar för att Sverige ska ha rent dricksvatten samt friska sjöar och hav.
-
Förstärkningsresurser
När kommunens egna resurser inte räcker till vid en samhällsstörning har Myndigheten för civilt försvar vissa förstärkningsresurser som kan ställas till förfogande i form av utrustning och personal.
Det finns till exempel resurser för översvämningssituationer som kan användas vid kraftig nederbörd där ledningsnätet inte kan ta emot allt regn. Resurserna består av
- översvämningsbarriärer
- högkapacitetspumpar
- sandfyllningsmaskiner
- sandsäckar.