Energiförsörjning: Planering, utbildning och övning

Energiproduktion och -distribution är att betrakta som både samhällsviktig verksamhet och viktigt för totalförsvaret. En situation som omfattar störningar eller avbrott i energiförsörjningen riskerar att påverka alla typer av verksamheter i en kommun. För att kunna hantera störningar – eller avbrott – bör det i förväg finnas en planering. Planeringen kan exempelvis innefatta arbetsrutiner, krisorganisationens bemanning, kontaktlistor med mera. Planeringen görs lämpligtvis inom ramen för kommunens arbete med kontinuitetshantering.

Kontinuitetshantering handlar om att planera för att upprätthålla sin verksamhet på en tolerabel nivå, oavsett vilken störning den utsätts för, till exempel när personalen inte kommer till jobbet, lokalerna inte går att använda, leveranser av viktiga varor och tjänster inte når oss eller vi drabbas av ett strömavbrott.

En åtgärdsplan för störningar eller avbrott i energiförsörjningen innebär att prioritering av samhällsviktiga verksamheter måste göras och att en plan för reservalternativ måste tas fram innan det inträffat en störning. En förutsättning för en sådan plan är att det finns kännedom om hur länge de olika verksamheterna kan fungera acceptabelt utan en viss typ av energiförsörjning.

Planeringen bör dels utgå från kommunens verksamhetsansvar, dels utgå från kommunens geografiska områdesansvar, vilket innebär att kommunen har ett ansvar att verka för samordning mellan olika aktörer i kommunen gällande olika typer av samhällsstörningar.

Det geografiska områdesansvaret innebär inte att kommunen tar över en annan aktörs ansvar. Kommunen ska alltså se till att det finns möjlighet för aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet inom kommunens geografiska område att samverka även i vardagen. Denna samverkan kan exempelvis möjliggöras genom lokala eller lokalregionala samverkans- och samordningsråd för att knyta samman aktörer som har ömsesidigt beroende av varandra.

I dessa råd (eller utifrån egna särskilda behov) bör samverkan ske med representanter från frivilligorganisationer, energiproducenter och -leverantörer, regionala och nationella aktörer med verksamhet inom det geografiska området samt kommunal räddningstjänst och beredskapspersonal.
De lokala förutsättningarna avgör urvalet av samverkansaktörer och med bakgrund i kommunens RSA kan dessa identifieras och sammanställas i en samverkansmatris.

”Samverkan och ledning, vägledning för lokal ISF – 10 steg på vägen till en lokal ISF”. MSB. 2019.

Planeringen måste även omfatta kommunikation till allmänheten före, under och efter en sammhällsstörning.

• Före för att allmänheten ska veta hur de ska anpassa sin hemberedskap och hur de ska göra för att få mer information om händelsen.
• Under samhällsstörningen för att hålla allmänheten informerad om situationen.
• Efter för att allmänheten ska ha kännedom om vilka åtgärder som vidtas
  för att till exempel förhindra en ny samhällsstörning eller var och hur eventuell ersättning ska sökas.

Om allmänheten har god förmåga att hantera konsekvenser av en störning eller ett avbrott i energiförsörjningen belastas offentliga institutioner mindre och kan därför fokusera mer på dem som verkligen behöver hjälp, exempelvis äldre och sjuka.

RSA:n är ett av de underlag som kan användas för att identifiera vilka händelser som kan tänkas inträffa i kommunen.
Andra underlag kan till exempel vara erfarenheter från tidigare inträffade händelser eller övningar. När det gäller energiförsörjningen kan även händelser utanför kommunen påverka leveranserna, vilket ställer krav på kommunens kontinuitetshantering.

Reservkraft

Reservkraft möjliggör fortsatt drift av elberoende verksamhet vid ett elavbrott. Grunden i arbetet (identifiering och prioritering av behov av elförsörjning) görs i RSA-arbetet, där åtgärdsbehov definieras och beskrivs i de styrdokument som kommunfullmäktige ska besluta om. Det finns en handbok som beskriver anskaffningsprocessen för reservkraft. Handboken togs fram gemensamt av fem myndigheter, däribland Energimyndigheten, och innehåller följande steg:

Behovsanalys

• Risk- och sårbarhetsanalys
• ­Kunskapsuppbyggnad

Projektering

• Förstudie
• Bränsleförsörjningsplan
• Transportplan
• Personalplanering

Anskaffning

• Upphandlingsunderlag – informationssäkerhet, administrativa föreskrifter, teknisk beskrivning
• Utvärdering av anbud
• Tilldelningsbeslut
• Installation
• Inkoppling

Underhåll (i ett vidare begrepp, syftande till att säkerställa funktionalitet)

• ­ Rondering
• ­ Preventivt underhåll
• ­ Driftprov
• ­ Utbildning av personal
• ­ Övning

Utöver detta bör även följande göras när reservkraft används:

• Dokumentation av användandet
• Utvärdering av användandet

Läs mer om reservkraftsprocessenDet finns även företag som specialiserat sig på att ansvara för hela processen vid ett elbortfall – allt från beredskapsplanering till installation och driftsättning av reservkraft på samhällsviktiga verksamheter. Om en kommun väljer detta alternativ är det viktigt att undersöka den faktiska leveranssäkerheten, det vill säga under vilka förutsättningar gäller avtalet och under vilka förutsättningar kan företaget faktiskt leverera tjänsten?

Dagens drivmedel innehåller i regel biologiska tillsatser för att minska klimatutsläppen (reduktionsplikten). Dessa ämnen gör att det inte går att lagra drivmedlen, exempelvis vanlig diesel, under en längre tid. Även om vi har en väl fungerande reservkraftsprocess måste vi alltså se till att vi har drivmedel som går att lagra en längre tid. I detta sammanhang är det viktigt att kommunen balanserar sina miljöambitioner med behovet av att upprätthålla en god energiberedskap för den egna verksamheten. Här kan man även lyfta fram exempelvis syntetiskt framställd diesel (HVO) som alternativ till diesel med biotillsatser, eftersom dessa har bättre lagrings-beständighet.

Det är viktigt att kommunen i sin omställning till fossilfrihet bevakar sina kontinuitetsplaner och säkerställer behov av drivmedel till sin samhällsviktiga verksamhet. Detta gäller inte minst laddningsmöjligheten för elbilar vid elavbrott. Det är viktigt att kommunen inventerar behovet av drivmedel till den egna samhällviktiga verksamheten och utifrån detta tar fram en drivmedelsförsörjningsplan. Denna kan till exempel omfatta:

• avtal med drivmedelsbolag för kontinuerlig drivmedelspåfyllnad
• mindre lokala drivmedelslager
• fordon som kan transportera små mängder drivmedel
• utbildad personal i transport av farliga ämnen och inte minst god lokalkännedom.

Drivmedlet måste också vara anpassat till den motor det ska driva samt för hur länge det ska lagras. Det gör att upphandlingen av drivmedel till kommunens reservelverk kan behöva ha andra krav än det som upphandlas till fordonsflottan, eftersom det som används till fordon i regel omsätts snabbare och därmed inte behöver lagras lika länge. Kontrollera alltid detta med tillverkaren innan ett drivmedel byts ut.

Särskilt regelverk för hantering av brandfarliga vätskor och gaser finns under lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE). Där ingår bland annat före-skrifter om tillstånd till hantering (MSBFS 2013:3), om hantering av brandfarliga vätskor (SÄIFS 2000:2), om hantering av brandfarlig gas och brandfarliga aerosoler (MSBFS 2020:1), om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor (SRVFS 2004:7) samt om cisterner med anslutna rörledningar för brandfarliga vätskor (MSBFS 2018:3). Brandfarliga vätskor är vätskor med flampunkt upp till och med, men inte över +100 grader C (MSBFS 2010:4).

Diesel

MK1 B0 (fossil diesel utan rapsinblandning) har lång (flera år) lagringstid. Det kräver således inte särskilt hög omsättning på det egna lagret/i den egna tanken.

MK1 B7 (fossil diesel med rapsinblandning) har en rekommenderad lagringstid på ett år. Det kräver att allt bränsle på det egna lagret/i den egna tanken omsätts inom 12 månader.

Biodiesel 100 (rapsdiesel) har en rekommenderad lagringstid på ett år. Det kräver att allt bränsle på det egna lagret/i den egna tanken omsätts inom 12 månader.

HVO (biodiesel som i stort sett är identisk med fossil diesel) har lång (flera år) lagringstid. Det kräver således inte särskilt hög omsättning på det egna lagret/i den egna tanken.

Diesel har även olika köldegenskaper, vilket påverkar hur den kan lagras utifrån de lokala förutsättningarna. Beroende på dieselns sammansättning kan lagringstankarna behöva vara konstruerade på olika sätt.

Bensin

Bensin 95/98 har rekommenderad lagringstid på mellan 12 (ej helt tillslutet kärl) och 18 (helt tillslutet kärl) månader. Kräver att allt bränsle på det egna lagret/i den egna tanken omsätts inom 12–18 månader.

Etanol E85

Lagringstiden är beroende av hur den lagrats och var det lagrats. E85 är väldigt hygroskopiskt vilket betyder att den tar upp vatten genom bland annat fukten i luften.

Biogas

Biogas (metan) förvaras flytande genom att den kyls ner. Lagringsförmågan är avhängt möjligheten att kyla gasen till -160 grader C under längre tid. Det krävs alltså ytterligare energi för att lagra biogas. Det är emellertid inte energieffektivt att lagra biogas som flytande biogas under en längre tid. Det fungerar vid en kontinuerlig förbrukning men vid en lagring kommer det att vara för stort värmeläckage som innebär avblåsning av biogas eller kontinuerlig kylning av gasen.

Vätgas

Vätgas används som en metod för att lagra energi, framför allt från sol- och vindkraft. Vätgasen lagras genom att den komprimeras vid 200–700 bar eller som biogasen omvandlas till flytande form vid -250 grader C.

Flis och pellets

Flis och pellets kan enkelt förklarat lagras på två sätt: i skog eller vid en bilväg som osönderdelat trädbränsle samt terminallagring/lagring vid värmeverk som flis eller pellets. Lagringstiden påverkas bland annat av fuktighetsgraden i bränslet, eftersom fukten kan bidra till att föroreningar binds till träet. Totalt kan det röra sig om lagringstider från månader till år. Flis och pellets används som bränsle i bland annat värme- och värmekraftverk.

Vid långtidslagring av till exempel flis och pellets finns risk för självantändning, dess-utom visar erfarenheten att det vid antändning kan uppstå mycket svårsläckta bränder som tar stora resurser i anspråk för bekämpa branden, som inte sällan kan pågå under flera dagar. Lagring av flis kräver en hantering av flisen för att motverka att det uppstår brand i lagringen, självantändning.

Både flisstackar, pelletslager, och större ansamling av grot (grenar och trädrester) kan efter en längre tids lagring självantända om materialet inte omsätts eller förbrukas tillräckligt ofta. Självantändning beror på en nedbrytningsprocess i trämaterialet som bildar värme, som kan – om inte omsättning sker – åstadkomma så höga temperaturer att materialet självantänder (glödbrand).

Avfall

Avfall utgör idag en betydande del av kraftvärmens bränslen och på vissa orter är avfall den helt dominernade bränsletypen för kraftvärmen. Avfallet som används kommer både från Sverige och från utlandet.

Om ö-drift i svenska kraftnät

För att kunna prioritera samhällsviktiga elanvändare genomförs vart fjärde år planeringsprocessen styrel, vilken initieras av Energimyndigheten. I processen samarbetar statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner och elnätsföretag för att ta fram underlag för prioritering av samhällsviktiga elanvändare vid en manuell förbrukningsfrånkoppling (MFK). Det är Svenska kraftnät som beordrar om att en MFK behöver genomföras för att ytterst skydda hela elsystemet vid situation med effektbrist, det vill säga i situationer då efterfrågan på el i samhället är större än förmågan att producera el. De samhällsviktiga elanvändare som ska identifieras under styrelplaneringen är de som är särskilt känsliga för elavbrott och där ett avbrott riskerar att få allvarliga konsekvenser för samhället.

Omfattningen av frånkopplingen avgörs från situation till situation men innebär i stort att användare måste kopplas bort för att skydda elnätet. Styrelsplaneringen syftar då till att lindra konsekvenserna i samhället vid en sådan frånkoppling men är ingen garanti för att en samhällsviktig verksamhet inte blir bortkopplad. Därför måste alla samhällsviktiga verksamheter som är beroende av elförsörjningen – oaktat styrelplaneringen – ha en egen beredskap för att kunna hantera konsekvenserna av ett elavbrott.

Styrel ska ses som en del av krisberedskapen, där dess planerade åtgärder ska bidra till att lindra konsekvenserna vid en samhällsstörning. För många aktörer har styrel kommit att utgöra en modell för annat krisberedskapsarbete, till exempel risk- och sårbarhetsanalyser, nödvattenplanering, planering av drivmedelsförsörjning eller beredskapen kring trygghetspunkter för kommuninvånarna.

Grunden i planeringen är att varje enskild aktör utifrån sitt verksamhetsansvar identifierat den egna samhällsviktiga verksamheten (vilket gjorts i kommunens RSA enligt LEH, vilken med fördel kan användas som planeringsunderlag i styrelsarbetet). Energimyndighetens föreskrifter definierar samhällsviktig verksamhet enligt följande: ”En verksamhet av sådan betydelse att ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten skulle innebära stor risk eller fara för befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet eller samhällets grundläggande värden”. Identifieringen innebär i sin tur att samhällsviktiga elanvändare inordnas i prioritetsklasser.

"Styrel – prioriteringar av samhällsviktiga elanvändare". Energimyndigheten. 2018.

Styrgas kan – liksom styrel sammanfattas som den planeringsprocess där länsstyrelser, kommuner och ledningsinnehavare samarbetar för att prioritera samhällsviktiga gasförbrukare. Resultatet av styrgasplaneringen är de underlag som ska användas till ledningsinnehavarnas frånkopplingsplaner.

Frånkopplingsplanerna ska användas i en situation som innebär att systembalansansvarig – den som har det övergripande ansvaret för att balansen mellan inmatning och uttag av gas upprätthålls kortsiktigt – beordrar innehavare av naturgasledningar att begränsa eller avbryta överföring av naturgas till förbrukare.

Detta kan endast göras efter det att behörig myndighet – Energimyndigheten – har tillkännagivit krisnivå. Försörjningsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG) ställer krav på att varje medlemsstat ska bygga sin krisplan på tre nivåer:

1. Tidig varning (early warning) gäller när det finns konkret, seriös och till-förlitlig information om att en händelse sannolikt kommer att resultera i en avsevärd försämring av försörjnings-situationen och sannolikt kommer att leda till att beredskaps- eller krisnivån kommer att aktiveras. Nivån för tidig varning får aktiveras genom en mekanism för tidig varning.
2. Beredskap (alert) gäller när ett avbrott i gasförsörjningen eller en exceptionellt hög efterfrågan på gas uppstår som resulterar i en avsevärd försämring av försörjningssituationen, men marknaden fortfarande klarar att hantera avbrottet eller efterfrågan utan att icke marknadsbaserade åtgärder krävs.
3. Kris (emergency) gäller när en exceptionellt hög efterfrågan på gas uppstår, eller när ett allvarligt avbrott i försörjningen eller en annan avsevärd försämring av försörjningssituationen uppstår och alla relevanta marknadsåtgärder har vidtagits men gasförsörjningen inte räcker till för att tillgodose den återstående efterfrågan på gas, så att icke marknadsbaserade åtgärder måste vidtas. Detta för att, i synnerhet, trygga försörjningen till skyddade kunder.

Syftet med styrgasplaneringen är att Sverige ska uppfylla gasförsörjningsförordningens krav på skydd av så kallade skyddade kunder, mildra samhällskonsekvenserna samt säkerställa att gassystemet inte blir trycklöst. I Sveriges utgörs skyddade kunder av hushåll.

Styrgas är precis som styrel en del av krisberedskapen och syftar bland annat till att mildra samhällskonsekvenserna vid en gasbristsituation. Styrgas berör emellertid inte varje enskild kommun, utan bara dem som har verksamhet ansluten till större gasledningsnät, exempelvis det västsvenska naturgassystemet.

Nationell krisplan för Sveriges naturgasförsörjning – enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)nr 994/2019. Energimyndigheten. 2019.

Under förutsättning att kommunen i sin RSA identifierat kritiska beroenden kan ett vidare arbete gå ut på att identifiera (framför allt) energiinfrastruktur som är avgörande för kommunens energiförsörjning, exempelvis en drivmedelsdepå eller en transformatorstation för elförsörjningen. Dessa kan sedan skyddas med stöd av exempelvis säkerhetsskyddslagen, skyddslagen och lagen om skydd mot olyckor enligt berörd aktörs ansvar. Det är viktigt att kommunen säkerställer att det finns avtal med distributörer som motsvarar de krav kommunen har på energileveranser.

Skyddslagen (2010:305) bidrar till att stärka skyddet vid en samhällsviktig verksamhet genom att via lagstiftning kunna utse det till ett skyddsobjekt. Polisman eller särskilt utbildad och förodnad skyddsvakt har större befogenheter vid ett skyddsobjekt. Kommunen eller det kommunala energibolaget ansöker hos länsstyrelsen om att kritisk infrastruktur ska bli skyddsobjekt. Därefter kan skyddsvakt exempelvis upphandlas i ordinarie bevakningsupphandling – dock måste den egna säkerhetsskyddsanalysen avgöra om den upphandlingen då ska genomföras som SUA (säkerhetsskyddad upphandling med säkerhetsskyddsavtal).

Vidare bör fysiska skyddsåtgärder vidtas för att förhindra olaga intrång eller inbrott, stöld, skadegörelse, sabotage, anlagd brand, terrorism samt hot och våld mot personal. Övergripande handlar det om områdesskydd, skalskydd, punktskydd och försåts- eller volymskydd. Styrande för skyddet är hot-bilden och betydelseklassningen (B1–B4).

Säkerhetsskydd. Svenska kraftnät.

Ett omfattande elavbrott vintertid kan få allvarliga konsekvenser för värmeförsörjningen i bostäder och byggnader. För att lindra de negativa effekter som kan drabba människor och byggnader behöver kommunen upprätta en strategi för att lindra en värmekris.

Energimyndigheten har sammanställt kunskapsstöd som kan fungera som vägledning för kommuner i arbetet med att upprätta strategier för att lindra värmekriser inom kommunens geografiska område. Anpassning till lokala behov och förutsättningar kan behövas varför kunskapsstödet ska ses som förslag på tillvägagångssätt.

Strategi för att lindra en värmekris, energimyndigheten.seNär det blir el- eller värmeavbrott i ditt hem, energimyndigheten.se, 2019.

Den årligen återkommande krisberedskapsveckan är ett lämpligt tillfälle för att förbereda medborgarna på ett eventuellt energibortfall (framför allt för el). Genom att olika aktörer kommunicerar samtidigt ökar möjligheten till ett genomslag hos befolkningen, vilket i sin tur ökar samhällets totala motståndskraft mot samhällsstörningar. Det är ett mycket lämpligt tillfälle att även använda sig av frivilliga försvarsorganisationer som budbärare. Det är viktigt att riskkommunikationen hanteras i vardagen för att underlätta kriskommunikationen vid en störning – särskilt vid en störning som innebär frånfall av el eller annan energi. I detta förberedande arbete måste även samverkanskontakter vid driftstörningar etableras.