Renhållning: Risker och sårbarheter

Farligt avfall innehåller ämnen som har sådana egenskaper att det kan vara skadligt för människor och miljö. I avfallsförordningen (2020:614) framgår vilken typ av avfall som klassas som farligt avfall. Det är till exempel smittförande avfall, bekämpningsmedel, bränslen och oljor, lösningsmedel samt färg och limrester. På Naturvårdsverkets webbplats finns flera vägledningar inom området som till exempel omfattar rapportering, klassificering och avfallsproducentens ansvar.

Läs mer om farligt avfall, naturvardsverket.se

Verksamhetsutövare ansvarar för att farligt avfall som uppstår i verksamheten hanteras på rätt sätt. Det ska sorteras, förvaras, dokumenteras och rapporteras samt transporteras rätt. Farligt avfall som uppstår i hushåll om-fattas av kommunens renhållningsansvar och hanteras enligt kommunens avfallsföreskrift. Syftet är att möjliggöra rätt behandling, förebygga olyckor och att kunna spåra och sammanställa mängden farligt avfall som genereras. Hanteringen beror på avfallets egenskaper som till exempel kan vara brandfarliga, explosiva, hälsovådliga, smittförande, miljöfarliga eller giftiga.

Det finns ett begränsat antal behandlingsanläggningar för farligt avfall i Sverige. Många anläggningar är specialiserade på en särskild typ av avfall eller en viss metod. Därför finns kapaciteten att ta hand om visst farligt avfall bara på enstaka platser i landet medan annat exporteras för att omhändertas på bästa sätt.

Ofta är farligt avfall också farligt gods. Farligt gods är ämnen och föremål som på grund av sina kemiska eller fysikaliska egenskaper kan orsaka skador på liv, hälsa, miljö eller egendom vid transport. Transport av farligt gods regleras i lagen (2006:263) om transport av farligt gods, i förordningen (2006:311) om transport av farligt gods samt i specifikt regelverk för transport av farligt gods på väg (ADR-S), järnväg (RID-S), sjö (IMDG-koden) och i luft (ICAO:s tekniska instruktioner).

Vi har tagit fram en handbok för transport av farligt gods på väg och järnväg. Handboken innehåller bland annat information om olika aktörers ansvar, märkning och olika moment i transporten.

För att hanteringen ska vara tydlig har Jordbruksverket i samverkan med Naturvårdsverket tagit fram en vägledning för lokalt omhändertagande av smittfarligt avfall från epizooti-utbrott. I vägledningen och i miljöbalken framgår att det är verksamhetsutövaren, det vill säga djurhållaren som är ansvarig för avfallet. Vid ett epizooti-utbrott beslutar Jordbruksverket om en saneringsplan som inkluderar hanteringen av avfall. Kommunen ska bistå Jordbruksverket med beslutsunderlag som ligger till grund för saneringsplanen. Det handlar till exempel om underlag kopplat till miljöskydd och lokala förutsättningar. Djurhållaren ska hantera sitt avfall enligt saneringsplanen.

I normalfallet är det kommunen som har kontrollansvar över animaliska biprodukter. Vid ett epizooti-utbrott övergår dock detta ansvar till Jordbruksverket. På motsvarande sätt tar Jordbruksverket över kontrollen av insamling och transport av animaliska biprodukter som Länsstyrelsen annars har kontrollansvar för.

Transport av farligt gods. Väg och järnväg 2021/2022

En epizooti-sjukdom är en allmänfarlig djursjukdom som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Sjukdomen kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster. Reglering sker i epizootilagen (1999:657), med föreskrifter. Jordbruksverket har tagit fram en epizooti-handbok som bland annat beskriver ansvarsförhållanden i epizooti-sammanhang och sjukdomsspecifika bekämpningsplaner.

Vid bekämpningen av epizooti-sjukdomar genereras avfall. Typen och volymen beror på bland annat sjukdomen, omfattningen, anläggningen och omgivningen. Avfallet utgörs till exempel av döda djur, foder, inredning och jordmassor. Jordbruksverket har tagit fram föreskrifter (SJVFS 2002:98) om förebyggande och bekämpning av epi-zootiska sjukdomar med bestämmelser om hur avfall ska omhändertas vid ett utbrott.

Epizootihandboken, jordbruksverket.se

Tillämpning av miljöbalken vid lokalt omhändertagande av smittfarligt avfall vid epizootiutbrott, jordbruksverket.se

Inom vården uppstår en specifik typ av farligt avfall som ska hanteras enligt särskilda anvisningar. Det beror på att avfallet kan vara
skadligt för hälsa och miljö, men också för att säkerställa en god arbetsmiljö för dem som hanterar avfallet. En korrekt hantering är också en förutsättning för att avfallet ska kunna slutbehandlas på rätt sätt. Exempel på farligt avfall från hälso- och sjukvården är smittförande avfall, skärande och stickande avfall, biologiskt avfall och vissa typer av läkemedel.

Enligt avfallsförordningen får Socialstyrelsen meddela föreskrifter om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) framgår vilken typ av avfall som avses samt hur avfallet ska hanteras, förvaras, märkas och transporteras. Även den personalskötta hemvården omfattas av dessa föreskrifter. Särskilda krav kan ställas vid pandemier och liknande.

På till exempel sjukhus, vårdcentraler och vårdboenden uppstår det precis som i andra verksamheter också vanligt avfall. Avfallet som genereras i till exempel kök, personalrum och utrymmen där patienter vistas är kommunalt avfall, trots att avfallet till viss del kan påverkas av verksamheten som bedrivs där. Detta ska hanteras enligt kommunens avfallsföreskrifter. Inom hemsjukvården ansvarar vårdgivaren för det avfall som uppstår i samband med vårdpersonalens verksamhet. Avfall som uppstår i samband med egenvård är däremot kommunalt avfall. Undantaget är läkemedel som omfattas av producentansvaret och lämnas på apotek.

Med ett internationellt hot mot människors hälsa avses en risk för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Ämnena kan vara biologiska, kemiska eller radioaktiva. Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (IHR) syftar till att skydda mot dessa hot och genomförs i Sverige i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.

Kommuner och regioner med utpekade karantänshamnar och karantänsflygplatser ska ha en beredskap för att kunna hantera dessa typer av hot. Ansvaret för hanteringen av dessa hot delas av flera myndigheter enligt deras ordinarie ansvarsområden. Gemensamt tar aktörerna fram så kallade IHR-planer för att det till exempel ska vara tydligt hur hanteringen organiseras, vem som ansvarar för vad samt hur larmvägarna ser ut.

Inom avfallsområdet behöver kommunen ha en beredskap för att till exempel destruera föremål och avliva djur för att hindra smittspridning. Kommunen kan också behöva omhänderta latrin från torrtoaletter eller liknande om det inte är lämpligt eller möjligt att släppa ut detta i ledningsnätet.

Hanteringen och lagringen av olika typer av avfallsfraktioner har blivit mer omfattande. Bakgrunden är till exempel att återvinning prioriteras och att avfallet används för att ersätta fossila bränslen. Brännbart avfall förbränns ofta för att producera fjärrvärme, men eftersom behovet av fjärrvärme är högre under vinterhalvåret växer lagren av bränn-bart material resten av året. Sammantaget har lagring av avfall medfört en förhöjd brandrisk.

Bränder på avfallsanläggningar kan innebära att avfall som skulle nyttjas brinner upp eller förstörs. Det kan innebära avbrott i verksamheten, materiella skador eller påverkan på omgivningen. Även brandsläckningen kan medföra oönskad påverkan på miljön, bland annat genom utläckage av brandvatten och utsläpp av giftig rök. Erfarenheter från bränder i avfallsanläggningar visar att de kan bli långvariga och svårsläckta. Med detta följer också de kostnader som branden direkt och indirekt orsakar, vilket inte alltid ersätts av en försäkring utan kan belasta verksamhetsutövaren, kommunen eller räddningstjänsten.

Ett exempel på detta är den avfallshög i Botkyrka som började brinna den 23 december 2020. Avfallshögen bestod av osorterat byggmaterial och släckningsarbetet och hanteringen av händelsen innehöll flera komplexa omständigheter. Till dessa hörde en risk för skred vilket försvårade räddningsinsatsen, att området med sina miljö- och naturvärden var känsligt ur föroreningssynpunkt samt ett stort informationsbehov från allmänheten som bodde eller vistades i närområdet.

År 2018 genomförde Avfall Sverige ett projekt tillsammans med RISE (Research Institute of Sweden) och Sweco i syfte att öka kunskapen om brandrisker vid lagring av avfall, samt ge råd för hur bränder kan förebyggas och hanteras. Rapporten ger rekommendationer inom till exempel utformning av anläggningar, säkerhetsorganisation, mottagning och hantering av avfall, hantering av akuta händelser samt utvärdering.
Aktörerna har också i en rapport från 2019 tagit fram rekommendationer för proaktivt brandskyddsarbete för att minimera risken för bränder och skador i samband med hantering och lagring av brännbart avfall. Följer verksamhetsutövaren riktlinjerna så minskar risken för att bränder uppstår och sprids samtidigt som förutsättningarna för att släcka en eventuell brand blir bättre.

Brandsäkerhet vid lagring av avfallsbränslen, avfallsverige.seRekommendation för proaktivt brandskyddsarbete

Nedskräpning och dumpning av avfall är miljöbrott som kan skada miljön och människors hälsa. Det kan också leda till otrygghet, ökade kostnader för renhållning samt försämrad attraktivitet i olika områden. Orsakerna kan vara okunskap, men dumpning kan också ske avsiktligt för att slippa kostnaden för att göra sig av med avfallet på rätt sätt.
Det kan också vara ett sätt att göra sig av med avfall från miljöfarliga verksamheter som inte har tillstånd.

En kommun som har haft stora utmaningar med nedskräpning och illegal dumpning är Södertälje. Därför tog kommunen 2017 fram en strategi för att förebygga nedskräpning och illegal dumpning, som komplement till det befintliga förebyggande arbetet. Strategin består av tre fokusområden med aktiviteter kopplade till sig. Fokusområdena är:

• god service
• utökad samverkan och stärkt myndighetsutövning
• kunskaps- och attitydpåverkande aktiviteter.

Nedskräpning och avfallsdumpning, sodertalje.seStrategi mot nedskräpning – Södertälje kommun, sodertalje.se