Ammoniumnitrat används i huvudsak för att tillverka sprängämnen (så kallad teknisk ammoniumnitrat) och som näringsämne i konstgödsel. Föreskrifterna omfattar varor som innehåller mer än 80 % ammoniumnitrat, vilket är all teknisk ammoniumnitrat och några sorters konstgödsel.

Det finns några ytterligare tekniska specifikationer för omfattningen, se 1 kap i föreskrifterna. Föreskrifterna omfattar bland annat alla produkter med UN-nummer 1942 och vissa produkter med UN-nummer 2067 enligt ADR/RID.

SÄIFS 1995:6 föreskrifter och allmänna råd om hantering av ammoniumnitrat

ANE är en intermediär för tillverkning av bulksprängämne som används vid i stort sett alla större civila sprängningsarbeten så som i anläggandet av tunnlar och i gruvdrift. ANE består av ammoniumnitrat och brännbara ämnen men blir inte en explosiv vara förrän den gjorts känslig i samband med laddningen i borrhålen.

ANE som transporteras under UN-nummer 3375, vilket är normalfallet, omfattas av föreskrifterna. Tillverkning och annan mekanisk bearbetning av ANE innebär dock tillverkning av explosiv vara.

MSBFS 2018:13 föreskrifter och allmänna råd om hantering av ANE

Före 1950 tillverkades biograffilm med bas av nitrocellulosa. Den är både lättantändlig och brinner med hög hastighet även utan lufttillförsel. Föreskriften omfattar all biograffilm som innehåller nitrocellulosa, däribland dem med UN-nummer 1324 enligt ADR/RID.

SÄIFS 1989:4 föreskrifter och allmänna råd om hantering av brandfarlig biograffilm

Lågnitrerad nitrocellulosa används vid tillverkning av vissa lacker och limmer samt som nitrerat garn (tändgarn) för branddörrar och dylikt. Föreskrifterna omfattar nitrocellulosa med högst 12,6 % kvävehalt och som är fuktad med minst 25 % vatten eller alkohol, eller är plasticerad med minst 18 % mjukningsmedel.

Detta innefattar bl.a. alla produkter med UN-nummer 2556, och många produkter med UN-nummer 2555 och 2557 enligt ADR/RID.

SÄIFS 1989:5 föreskrifter och allmänna råd om hantering av varor innehållande lågnitrerad nitrocellulosa

Organiska peroxider används som initiatorer inom plastindustrin för att starta polymeriseringsreaktioner samt som härdare vid plastning/spackling av till exempel båtar. Föreskrifterna omfattar praktiskt taget alla beredningar i vilka organiska peroxider ingår, däribland alla produkter i Klass 5.2 (UN-nummer 3101 – 3120) och de flesta produkter med UN-nummer 3149 enligt ADR/RID.

Beroende på farlighetsgraden delas de organiska peroxiderna in i olika grupper, se 3 kap. i föreskrifterna. Grupptillhörigheten är avgörande för tillämpningen av föreskrifterna. Uppgiften finns ibland i säkerhetsdatabladet, annars bör leverantören kontaktas.

SÄIFS 1996:4 föreskrifter och allmänna råd om hantering av organiska peroxider

Väteperoxid används framför allt för blekning inom t.ex. pappersindustrin och som desinfektionsmedel för simbassänger, vattenrening och andra industriella sammanhang. Det kan även användas som oxidationsmedel i till exempel raketmotorer. Föreskrifterna omfattar väteperoxid med koncentration från 20 % och uppåt samt all tillverkning av väteperoxid oavsett koncentration. Detta innefattar bland annat produkter med UN-nummer 2014 och 2015 enligt ADR/RID.

SÄIFS 1999:2 föreskrifter och allmänna råd om hantering av väteperoxid