Vid förvaring utomhus ska gasolflaskorna stå skyddade så att obehöriga inte kommer åt dem, t.ex. genom att de står inhägnade eller i ett låst, ventilerat plåtskåp, som även skyddar mot snö och is. De ska också ha påkörningsskydd om det finns risk att de annars kan skadas av trafik.

Flaskorna ska placeras med betryggande avstånd till kringliggande objekt. För att uppfylla detta kan de vara placerade enligt följande:

För volymer upp till 60 liter (t.ex. två flaskor av storlek P11) är det tillräckligt med ett minsta avstånd på 3 meter mellan gasolflaskorna och

• öppningar till verksamhetens publika delar
• öppningar till lokal som används av någon annan samt
• nödutgångar.

Exempel på öppningar är öppningsbara fönster, dörrar och ventilationsöppningar. Det är tillräckligt med ett avstånd på 1 meter om gasolflaskorna är placerade i ett plåtskåp eller liknande förvaringsutrymme. För volymer över 60 liter är ett minsta avstånd på 3 meter mellan gasolflaskor och byggnad godtagbart.

Om flaskorna placeras i ett brandtekniskt avskilt utrymme, t.ex. ett brandavskiljande skåp (se nedan), behövs inte något avstånd annat än 1 meter mellan utrymmets ventilationsöppningar och ventilationsluftsintag eller öppningsbara fönster. Utrymmet behöver då vara i brandteknisk klass EI 30, eller EI 60. Skåpets dörr behöver dock inte vara brandtekniskt klassad om den är riktad bort från byggnaden.

För volymer överstigande 250 liter upp till 1200 liter kan ett brandtekniskt avskilt utrymme stå dikt an mot byggnadens vägg om den brandtekniska klassen är EI 60. Dock måste avståndet 1 meter mellan utrymmets ventilationsöppningar och öppningar enligt punktsatserna ovan i byggnaden upprätthållas.

Förvaringsutrymmen kan utnyttja den brandtekniska klassen på byggnadens vägg vid placering. För volymer upp till 1200 l behöver då avstånd på 3 m hållas till öppningar enligt punktsatserna ovan i byggnaden.
Tabellerna nedan kan användas som hjälp för att bedöma lämplig placering av gasolflaskor utomhus.

* Ventilationsluftsintag, eller öppningsbara fönster eller dörrar

* Ventilationsluftsintag, eller öppningsbara fönster eller dörrar

* Ventilationsluftsintag, eller öppningsbara fönster eller dörrar

Även vid förvaring inomhus måste gasolflaskorna stå skyddade så att obehöriga inte kommer åt dem.

De ska dessutom vara placerade i ett brandtekniskt avskilt utrymme i minst brandteknisk klass EI 30, eller EI 60 om den sammanlagda volymen överstiger 250 liter upp till max 1200 liter. Gasolbehållare med volym upp till 1 liter får dock användas fritt i exempelvis restaurang eller laborationslokal, upp till totalt 2 liter. Även gasolflaskor med större volymer kan användas men ska då förvaras brandtekniskt avskilt som ovan då de inte används. Gasolflaskorna ska även genom sin placering eller med hjälp av fästanordningar vara förhindrade att välta. Den brandtekniska avskiljningen kan utgöras av ett brandavskiljande skåp, se avsnittet brandavskiljande skåp nedan.

I utrymmet får inte annat förvaras som ökar risken för brand eller som på annat sätt kan skada gasolinstallationen t.ex. lättantändligt material eller brandfarliga vätskor.

Ett skåp eller utrymme där gasolflaskor förvaras eller där det finns risk för läckage av brandfarlig gas i mer än ringa grad, ska vara väl ventilerat. Ventilationen ska mynna på lämplig plats, vilket vanligtvis är utomhus. Ett sätt att uppfylla kravet på ventilation är att ha öppningar med en sammanlagd area på minst 1 % av utrymmets golvarea, jämnt fördelat upptill vid tak och nertill vid golv. I ett utrymme som är möjligt att gå in i, dvs. inte ett skåp, måste ventilationsöppningar även finnas på motsatta väggar. För att ventilationen ska fungera så får inte snö, löv eller dylikt sätta igen den.

Man kan också ha mekanisk ventilation, fläkt. Ventilationens funktionalitet måste då löpande säkerställas, till exempel genom kontroller eller rotationsvakt som varnar om fläkten stannar. Om utrymmet är under marknivå ska ventilationen alltid vara mekanisk.

Observera att ventilationsöppningar punkterar en brandteknisk avskiljning såvida de inte förses med brandtekniskt klassade brandspjäll. Vid förvaring i ett skåp utanför en byggnad kan det därför vara lämpligt att ha ventilationsöppningarna på samma sida som dörren, riktade bort från byggnaden.

Ett skåp eller utrymme där gasolflaskor förvaras ska skyltas med varningsskylt för brandfarlig vara och gas under tryck (med tilläggstext enligt nedan), samt förbudsskylt mot införande av öppen eld:

Brandteknisk avskiljning innebär t.ex. en vägg i en brandteknisk klass som motstår brand. I denna skrift förekommer två brandtekniska klasser, EI 30 och EI 60, där något förenkla 30 respektive 60 avser det antal minuter som väggarna ska motstå en brand.

Brandteknisk avskiljning kan uppnås på olika sätt. Väggar med brandteknisk konstruktion är ett, brandavskiljande skåp är ett annat.

Skåp för gasflaskor med brandfarlig gas tillverkas vanligen enligt standarden SS-EN 14470-2. Skåp som uppfyller denna standard kan motsvara brandteknisk avskiljning. Antalet minuter ska enligt standarden vara märkt på skåpet, t.ex. G30 eller G60. G30 kan likställas med EI 30, G60 kan likställas med EI 60.

Observera även att skåp behöver vara ventilerade. För skåp inomhus kan ventilationskravet uppfyllas genom ventilationsrör ut genom yttervägg. Om skåpet är brandtekniskt avskilt måste även dessa rör brandisoleras så att de håller samma brandtekniska klass för att kunna tillgodoräkna sig skåpets brandtekniska klass. För längre rör räcker det vanligtvis med att en meter av ventilationsrören brandisoleras. Det är också viktigt att ventilationskanalens upphängning tål brand.

För att inte förvärra en brand eller öka risken för dess uppkomst i mer än ringa grad, får gasol inte förvaras tillsammans med brandfarliga vätskor, brandreaktiva varor, lättantändligt material eller annat som vid brand kan ge ökad risk, till exempel gifter, syror eller baser, i mer än ringa omfattning. Kravet finns i lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, 11 §.

Gasolledningar ska vara avsedda för gasol. Vanligtvis används rör av koppar eller rostfritt stål. Gasolledningen dras helst i ett stycke hela vägen till gasanordningen t.ex. gasolspisen. Om man måste skarva är det viktigt att skarvarna är synliga för att lätt kunna hitta läckor i systemet. Svetsning, hårdlödning eller kopplingar avsedda för gasol är godtagbara skarvmetoder. Mjuklödning ger däremot inte en tillräckligt stark skarv. Rörledningar ska vara stadigt fastsatta.

Yttre påverkan kan orsaka skador som leder till läckage, t.ex. slag, belastningar eller påkörning. Gasolledningen ska därför dras på ett sådant sätt att den är skyddad, med påkörningsskydd eller skyddsplåt där det behövs. En lösning är att den dras längs med taket med förgreningar ner till uttagsposterna.

Där gasolledningen dras genom en vägg används vanligtvis hylsa för att skydda den mot skador.

Genomföringar behöver vara tätade om de mynnar utomhus för att förhindra att fukt tar sig in i genomföringen. Har ledningen plasthölje (prisolrör) är det viktigt att detta är borttaget vid varje väggenomföring. Alla väggenomföringar bör dessutom uppfylla det krav på brandteknisk klass som väggen har. Annars tappar väggen sitt brandtekniska motstånd.

Gasolinstallationer ska vara fackmässigt utförda. Kontakta därför en installatör med kunskap om gasolinstallationer om du behöver dra rörledningar för gasol. Ett exempel på hur detta kan uppfyllas är att följa Energigas Sveriges anvisningar för flaskgasol, FGA.

Vill man dra en gasolledning inuti vägg, golv eller tak, eller annan dold förläggning, måste den förläggas i skyddsrör som hindrar ett läckage att sprida sig till oförutsägbara platser i byggnaden. Om skyddsröret är av plast måste det dras minst 100 mm in i väggen eller ha spikskydd för att skydda mot skador från t.ex. borr eller spik. Om en ledning behöver skarvas där den är dolt förlagd behöver skarvarna vara svetsade eller hårdlödda. Dessa krav är undantagna om rörledningen är lätt åtkomlig utan hjälp av verktyg t.ex. bakom en löstagbar skiva.

Gasolledningar ska vara märkta så att man kan se att de innehåller gasol, samt vilka risker som finns med gasolen. Nedan redovisas hur en sådan märkning kan utformas. Lämplig placering av märkningen är vid ventiler, väggenomföringar och förgreningsställen.

Rörledningsmärkning

Märkningen kan med fördel utformas enligt svensk standard SS 741, vilket innebär:

• Orange färgsvep
• Faropiktogram
• Vit pil för strömningsriktning
• Texten GASOL med svarta bokstäver

De största riskerna med en nedgrävd gasledning är att den rostar och börjar läcka eller att den skadas vid grävarbeten. Gasolledning i mark ska därför vara av sådant material som har gott skydd mot korrosion. Fyllningsmassorna får inte innehålla skarpkantat material (t.ex. stenar) som kan skada ledningen. Rörledningar i mark ska även vara skyddade mot skadlig påverkan från markrörelser och andra yttre påkänningar.

Gasledningen ska också vara utmärkt med märkband ovanför som skydd mot pågrävning. Den ska också ha minst 0,6 meter täckningsdjup. Om rörledningen utsätts för trafiklaster kan större djup krävas. Ledningen bör också förläggas minst 2 m från byggnader och får inte dras under byggnader då detta riskerar att ett läckage tar sig in i byggnaden. Den får heller inte dras för nära andra ledningar i marken. Ledningens dragning ska vara dokumenterad.

Slangledningar får endast förekomma då deras rörlighet behövs. Slangar ska vara avsedda för gasol vilket innebär att de är armerade (textil) eller av stål. Armerade slangledningar som ansluts mellan lösa behållare och utrustning avsedd för gasol med oreducerat tryck ska ha armering av stål. De bör inte vara längre än nödvändigt. Vanligtvis anses längder på upp till 1,5 meter vara tillräckligt för de flesta användningsområden. För längre sträckor kan man i stället använda gasolledningar, se stycke om ledningsdragning ovan.

Eftersom slangar är mindre tåliga än rörledningar och dessutom slits ut fortare, så ska de vara inspekterbara och skyddade mot förslitning och yttre påverkan. De får därför inte dras genom väggar, tak eller golv eller på annat sätt vara förlagda dolt i en byggnad och inte heller grävas ned. Slangledningar för verksamheter som riskerar att påverkas av frätskador på grund av fettbeläggningar bör vara plastbelagda, MSBFS 2020:1.

För att en slang ska få användas i Sverige måste den klara vårt kalla klimat. En slang som klarar 30 °C anses vara tillräckligt, vilket syns genom att de är märkta -30 °C, eller för tyska slangar med ordet Kaltbeständig.

Kontrollera årligen att gasolslangar inte är torra eller har ytsprickor. Om så är fallet är det dags att byta dem.

En terrassvärmare, infravärmare med gasolflaska i foten, ska vara CE-märkt på samma sätt som andra gasanordningar, se ovan. De är endast avsedda för utomhusbruk, inte för uterum eller tält.

För att inte en terrassvärmare ska välta och orsaka brand är det viktigt att den står stadigt och är lämpligt placerad, till exempel så att den inte hindrar utrymning. Står den för nära brännbart material finns det risk att detta antänds. Följ därför tillverkarens anvisningar för placering av terrassvärmaren.

Observera att samma regler gäller för terrassvärmarens gasolflaskor som för andra gasolflaskor när terrassvärmaren inte används. Om gasolflaskorna ska förvaras inomhus så gäller alltså det som anges i avsnittet ”Förvaring inomhus”, vilket innebär brandtekniskt avskilt utrymme. Samma regler gäller oavsett om verksamheten är öppen för kunder/elever eller inte. Terrassvärmare kan dock förvaras utomhus med gasolflaskan i om luckan är låst och ventilen stängd. Den ska då vara anordnad så att den inte går att bära iväg, t.ex. genom att vara förankrad i marken eller fastkedjad.

Beroende på hur förväntat ett utsläpp av gasol är ska man avgöra vilken zon som det ger upphov till: zon 0, zon 1 eller zon 2. Zonerna ska redovisas i en klassningsplan (se nedan).

• Zon 0 innebär en explosiv atmosfär ständigt, långvarigt eller ofta.
• Zon 1 innebär att en explosiv atmosfär bildas ibland som en del av den normala hanteringen.
• Zon 2 är för de fall att man fåt ett utsläpp som inte hör till vanligheten men som ändå är förutsägbart.

Det är verksamhetsutövarens ansvar att bedöma vilka av dessa zoner som gäller inom verksamheten.

Vid hantering av gasolflaskor uppstår vanligtvis zon 1 och zon 2. Zon 0 förekommer inte vid hantering av gasolflaskor.

• Vid anslutningar för gasolflaskor gäller zon 1 med en utbredning av 0,5 meter från anslutningen med förlängning ner till golv, på grund av den gasol som kommer ut varje gång man byter flaska. Om flaskorna ansluts i ett gasolskåp kan hela skåpet klassas som zon 1.
• För att ta höjd för större utsläpp gäller zon 2 med en utbredning av 0,5 meter utanför zon 1, dvs. 1 meter från anslutningen. För ett gasolskåp är det tillräckligt med 0,5 meter utanför skåpets dörr och ventilationsöppningar.

Vid en brännare, dvs. spis eller grill, bildas ingen zon eftersom det är meningen att gasen ska brinna där. Ledningar inklusive kopplingar ger heller inte upphov till någon zon, eftersom läckage på ledningar inte är en del av den normala hanteringen. Detsamma gäller gasolflaskor som är fabriksförslutna med krympplast eller tätpropp.

Gasanordningar där gasolflaskan kopplas direkt till apparaten, t.ex. en terrassvärmare eller en enkel gasolgrill, omfattas inte av kraven på zonklassning.

När man konstaterat var zonerna bildas är nästa steg att se till att risken för tändkällor i zonerna identifieras och bedöms. Enklast gör man detta genom att se till att ingen utrustning som kan utgöra tändkälla finns inom zonerna. Exempel på sådan utrustning är lampor, eluttag och fläktar, men även portabel utrustning som till exempel ficklampor, borrmaskiner och mobiltelefoner. Om man behöver utföra något arbete i zonerna som kan innebära risk för gnistor eller andra tändkällor, är det tillräckligt om man stänger flaskventilerna och plockar bort gasolflaskorna tills arbetet är klart.

Om man ändå vill ha elektrisk utrustning i en zon så måste den vara i gnistskyddat utförande för zonen och för gasens temperaturklass och explosionsgrupp, EX­utrustning. För gasol gäller temperaturklass T2 och explosionsgrupp IIA.

Mer information finns i handbok om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor

Zonerna ska redovisas i ett dokument som kallas klassningsplan. Där redovisar man också ifall man har någon utrustning eller förväntade arbeten i zonerna. En kopia av klassningsplanen förvaras lämpligtvis där zonerna finns. För en gasolinstallation för restauranger och skolor är det tillräckligt att hänvisa till att man följt det som står i detta avsnitt.

Zonerna ska märkas ut med en EX­skylt enligt bilden. För ett gasolskåp sätter man lämpligen skylten på skåpet. Detta är för att uppmärksamma om att det finns en klassningsplan som redovisar zoner. Skylten är i första hand avsedd för dem som ska utföra något arbete i eller i närheten av zonerna.

Den som har tillstånd ska utse en föreståndare enligt LBE som har i uppgift att verka för att gasolanläggningen drivs enligt föreskrifter och villkor, t.ex. att gasolinstallationen följer det som står i denna skrift. Detta förutsätter vanligtvis att föreståndaren har kunskap om gasolinstallationen och de risker som är förenade med gasolen. Föreståndaren bör även ha kunskap om hur roller, ansvar och befogenheter är fördelade i verksamheten, relevant lagstiftning, villkor i tillståndet och dokumentation som är relevant för hanteringens säkerhet.14 Föreståndaren ska också vara skriftligt anmäld till tillsynsmyndigheten, vanligtvis räddningstjänsten.

Mer information om föreståndare

För att förebygga olyckor som kan resultera i brand och explosion krävs en utredning om riskerna för verksamheten. Utredningen för restauranger och skolor kan göras relativt enkel. Enligt det allmänna rådet till 7 § LBE som finns på sidan 16 i MSBFS 2020:1 framgår bland annat att en utredning om risker för hantering av brandfarlig gas bör innehålla en beskrivning av hanteringen som särskilt beaktar:

• risk för gasläckage och tändkällor i närheten,
• risk för högt eller lågt tryck,
• risk relaterad till mänskligt handhavande,
• material hos anordningar med brandfarlig gas,
• verksamheter, byggnader och andra objekt i hanteringens närhet,
• olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder, och
• hur en säker hantering upprätthålls över tid.

Det är vanligtvis tillräckligt om verksamhetsutövaren sedan ser till att:

•  gasolförvaringen placeras på en lämplig plats
• gasolanläggningen utformas på ett betryggande sätt, till exempel att installationen följer FGA, se nedan,
• personal informeras om riskerna med gasol,
• instruktioner finns för byte av gasolflaskor och återkommande täthetskontroll av slangar och rörledningar,
• instruktioner finns för åtgärder vid brand, med avseende på gasolhanteringen

FGA ges ut av branschföreningen Energigas Sverige. FGA är en detaljerad anvisning för hur gasolinstallationer med gasolflaskor kan utformas på ett fackmässigt sätt.