Ja. Klassningsplanen är en viktig del i skyddet mot brand och explosion. I undantagsfall kan klassningsplan redovisas vid senare tillfälle, t.ex. avsyning.

Det är de klassade zonerna som ska vara uppmärkta med EX-skylten. I utrymmen eller områden med många zoner skyltar man ibland vid entrén till dessa områden - i dessa fall är kan det vara lämpligt att samtidigt presentera en klassningsplan så att man tydligt ser var zonerna finns.

Enbart yrkesmässig, men oberoende av tillståndsplikt. Svetskärror och dylikt behöver det inte.

​

Klassningsplan behövs vanligtvis inte vid förvaring av oanslutna gasolflaskor med tätpropp. Man behöver dock beakta helheten med rutiner för tätpropparna och ventilation.

Det behövs vanligtvis inte, men beroende av typ av vätska och kärl samt typ av hantering kan det vara nödvändigt, exempelvis vid hantering av brandfarliga vätskor med flampunkt under 30 °C i bräckliga kärl i pallager.

Oftast, men om andra vätskor värms upp till temperaturer högre än 5 °C under sin flampunkt så behövs klassningsplan även för dem.

Kraven kommer från ATEX användardirektiv. Direktivet finns genomfört i svensk lagstiftning bland annat genom föreskrifterna SRVFS 2004:7.

​En ny bedömning av explosionsriskerna ska göras inför en väsentlig ändring eller utvidgning av verksamheten. Om explosionsriskerna förändras ska dokumentationen revideras.​

För riskområden som orsakas av annat än brandfarliga gaser och vätskor, till exempel damm och i vissa fall ånga eller dimma, gäller Arbetsmiljöverkets föreskrifter.Arbetsmiljöverkets föreskrifter

Så kallad inertering (det vill säga att luften runt eller ovanpå en produkt helt eller delvis ersätts med en torr, inert gas) är ofta ett effektivt skydd mot explosionsrisker i slutna system. Tänk dock på kvävningsrisken vid läckage. De flesta gaser som används vid inertering är luktlösa och har orsakat flera dödsfall. Om koldioxid används finns risk för att en farlig uppladdning sker då gasen strömmar ut och bildar snöpartiklar.

Föreskrifterna omfattar hantering av ämnen som omfattas av Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och som kan ge upphov till explosiv atmosfär i form av gas, ånga eller dimma. Föreskrifterna gäller dock endast i den mån det föreligger en beaktansvärd risk för att det bildas explosiv atmosfär. Beaktansvärd risk innebär i normalfallet att ett sfäriskt riskområde om 0,3 meter i diameter eller mer uppstår. I kommentaren till 4 § ges exempel på områden som behöver klassas respektive inte klassas.

Författningen omfattar även hantering vid förhöjt tryck och vid förhöjd temperatur. Bedömning av risker utförs utifrån de faktiska förhållandena.

Den som inte bedriver yrkesmässig verksamhet behöver inte tillämpa 6, 7, 9 och 10 §§. Om det är fråga om omfattande hantering, t.ex. hantering vid en fl ygklubb, bör det uppmärksammas att de allmänna aktsamhetskraven i Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ändå gör det lämpligt att tillämpa samtliga §§ i föreskriften.

Som framgår direkt av lagen om brandfarliga och explosiva varor gäller inte lagen sådan transport som avses i Lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

Indelningen i explosionsgrupper görs från respektive ämnens antändnings- och förbränningsegenskaper. Explosionsgrupp I används endast i kolgruvor där metan och koldamm förekommer och är vanligen inte tillämplig i vårt land. Explosionsgrupp II används för brandfarliga gaser och vätskor i övriga fall. Dessa indelas i undergrupperna IIA, IIB och IIC med avseende på gasens eller ångans förmåga att orsaka tändande genomslag genom en spalt eller den minsta energi som fordras för att tända gasen eller ångan i en luftblandning.

Följande exempel kan tjäna som vägledning för bedömningen av vilka förebyggande åtgärder som kan behöva vidtas.

• Att minimera utbredningen av zonerna är ett viktigt och effektivt sätt att undvika antändning. Bäst är att om möjligt arbeta med helt slutna system. Utbredningen kan också minskas med hjälp av ventilation. Vid inertering anses vanligen en syrehalt av högst 5 % vara säkert.
• Exempel på möjliga tändkällor som kan medföra antändning av explosiv atmosfär och alltså inte får förekomma är gnistor från svetsning, skärning, slipning, statisk elektricitet, elektrisk utrustning, mekanisk utrustning, vagabonderande eller inducerade strömmar, heta ytor, öppna lågor, mobiltelefoner och åska.
• I första hand inriktas arbetet på att undvika antändning. Om antändning ändå sker är det väsentligt att skadorna minimeras. Detta görs genom lämpliga avstånd mellan olika verksamheter och byggnadstekniska åtgärder såsom explosionsavlastningar med starka och svaga byggnadspartier som skyddar mot skador och riktar explosioner. Åtgärder av den här typen är ofta att betrakta som nödåtgärder att ta till ifall andra åtgärder inte bedöms vara tillräckliga.

Det är viktigt att bedöma system och utrustningar som har betydelse för explosionssäkerheten som till exempel ventilation, reservkraft och potentialutjämning.

Klassning utförs vanligen enligt EN 60079-10. I Svenska Elektriska Kommissionen (SEK) Handbok 426, ” Klassning av explosionsfarliga områden, riskområden med explosiv gasblandning” finns en svensk översättning av standarden EN 60079-10. I handboken ges många exempel på klassning.

Vid klassning är det viktigt att inte bara intervallet mellan explosionsgränserna betraktas som farliga. Att klassa blandningar över 25 % av undre explosionsgränsen ger vanligen en godtagbar skyddsnivå.

Om förhållandena vid hanteringen ändras är det lämpligt att klassningsplanen också ändras så att den återspeglar de nya förhållandena.

Vid hantering av gas eller vätska behövs klassningsplan vanligen inte för

• bostäder,
• rum, utrymme eller område med enbart aerosolbehållare,
• engångsbehållare för gas, eller täta förpackningar med vätska och
• rum, utrymme eller område med enstaka lös gasbehållare, t.ex. fl aska på svetskärra,
• icke anslutna lösa gasbehållare med tätproppar som står i ventilerat utrymme.

Vid hantering av vätskor behövs vanligen inte klassningsplan för vätskor med flampunkt> 30 °C förutom vid dimbildning såsom vid exempelvis sprutlackering och sprutrengöring. Vid uppvärmning av vätskor med flampunkt> 30 °C ska dock klassningsplan upprättas då vätskan värms upp till mer än 5 °C under ämnets flampunkt.

Om flera ämnen med olika temperaturklasser förekommer blir ämnet med den lägsta tändtemperaturen avgörande vid val av utrustning. Utrustningens temperatur får inte överstiga den lägre temperaturgränsen i temperaturklassen. Ofta har ämnen med hög flampunkt en relativt låg tändtemperatur. Exempelvis antänds diesel vid en mycket lägre temperatur än bensin mot en het yta.

Om flera ämnen från olika explosionsgrupper förekommer blir ämnet med de farligaste egenskaperna avgörande vid val av utrustning. Förekommer till exempel både propan som är huvudbeståndsdelen i gasol tillsammans med vätgas inom samma klassade område blir vätgas styrande.

Omfattningen av den utredning som behövs för bedömningen varierar från fall till fall, främst beroende på verksamhetens storlek och komplexitet.

Det är viktigt att verksamhetsutövaren har tillgång till sådan kompetens vid hanteringen så att denne kan bedöma om explosionsriskerna är av den arten att det krävs ytterligare sakkunskap eller experthjälp. Arbetet med att ta fram bedömningar utförs lämpligen i grupp så att den samlade kompetensen blir så stor som möjligt.

Det är viktigt att de som bedömer riskerna känner till

• gällande lagstiftning,
• de hanterade varornas egenskaper och risker,
• olycksförebyggande åtgärder, såväl tekniska som administrativa,
• anläggningens uppbyggnad, funktion och drift, samt
• vilka åtgärder som behöver vidtas vid störningar, haverier och olyckor.

Dessa kunskaper motsvarar kompetensnivån för en föreståndare för brandfarliga varor.

Manuella operationer och reparationer är situationer som ofta kräver särskild eftertanke för att minimera riskerna. Exempel på väsentliga frågor att belysa är:

• Hur satsas brandfarlig gas eller vätska till ett beredningskärl på ett säkert sätt?
• Är arbetssätt och utrustning lämpliga med avseende på riskerna med statisk uppladdning?
• Hur rengörs och avställs utrustning innan reparation?

För att få en god överblick vid bedömningen är det väsentligt att respektive riskkälla bedöms tillsammans med tillhörande tekniska och organisatoriska åtgärder.

Det är inte bara de klassade områdena som behöver riskbedömas utan även närliggande utrymmen och lokaler kan ha betydelse för säkerheten. Exempelvis får man inte vid arbete med sliprondell sprida glödande partiklar in i klassade områden.

Det är inte ovanligt att incidenter och olyckor inträffar i samband med underhåll, felaktiga handgrepp, sanering, städning och omhändertagande av spill eller i reningsutrustningar.

Följande exempel belyser olika typer av åtgärder för att förebygga sådana olyckor:

• Rutiner och instruktioner är viktiga inte bara vid normal drift utan även vid underhåll. Det bör bland annat framgå vem som skall göra vad. Hur arbetet skall göras och när det skall göras.
• Packningar i pumpar kan börja läcka varför förebyggande underhåll är viktigt. Läckage från en pump får inte rinna in under en cistern eftersom en risk då uppkommer som är betydligt allvarligare än den ursprungliga.
• För att undvika att ventiler öppnas av misstag bör dessa vara märkta. I vissa fall kan det till och med vara lämpligt att låsa ventiler.
• Utspilld vätska behöver kunna tas omhand på ett säkert sätt t.ex med rätt absorptionsmedel.
• Risker med brandfarliga ångor från omhändertaget spill behöver kunna motverkas t.ex med punktventilation eller uppläggning på säker plats.
• I samband med exempelvis miljöförbättrande åtgärder uppkommer ibland ökade risker för brand och explosion till exempel vid katalytisk rening och kolfilterrening av utsläpp. Detta skall beaktas innan sådan utrustning installeras.

Dokumentet kan upprättas separat eller vara en del av annan dokumentation avseende verksamhetsutövarens hantering av brandfarliga gaser och vätskor. Det väsentliga är att dokumentationen är lättåtkomlig och kan förstås av alla personer som behöver använda den samt att den hålls uppdaterad.

1. I SEK Handbok 426 Klassning av explosionsfarliga områden, riskområden med explosiv gasblandning anges vissa fysikaliska data för ett antal ämnen.
2. Se kommentaren till 3§ samt standarden SS-EN 1127-1, Explosiv atmosfär - Förhindrande av och skydd mot explosion - Del 1: Grundläggande begrepp och metodik.
3. I klassade områden får endast utrustning som inte utgör en tändkälla användas såsom exempelvis explosionssäker elektrisk utrustning. Se även kommentaren till 5§.
4. Detta skall beaktas i klassningsplanen. I SEK Handbok 426 ges råd om utförande av klassningsplanen.
5. Instruktionerna skall innefatta såväl normal drift som för väntade avvikelser.
6. Instruktionerna kan röra användning av absorptionsme del liksom att ventiler mot exempelvis reningsverk skall stängas.
7. Placeringen och utformningen av de klassade områdena är av stor betydelse för riskbilden. Det är olämpligt att placera lunchrum och liknande intill klassade utrymmen. Placeringen av processutrustning inne i klassade områden påverkar ett eventuellt explosionsförlopp. Ur denna synvinkel är det fördelaktigt att klassade områden hålls så rena som möjligt från ovidkommande utrustning och att avluftningsrör och liknande hålls så raka och korta som möjligt. Se även kommentaren till 3§.

Det är viktigt att dokumentationen ändras då verksamheten ändras, både för tillkommande risker och för risker som inte längre är aktuella.

Det är också viktigt att det finns rutiner som säkerställer att alla förändringar riskbedöms innan de genomförs. Ändringar i utrustningen kan ha betydelse för säkerheten och sådana ändringar kan behöva bedömas. Vid utbyte av en komponent till en likadan behöver vanligen ingen djupare bedömning göras. Ändringar i recept, satsningar, rördragningar och styrsystem är andra viktiga förändringar som många gånger orsakat olyckor då de inte har riskbedömts. Olika typer av inträffade händelser i verksamheten är en viktig informationskälla som kan påvisa brister i tidigare bedömningar, utrustningar eller rutiner.

För elutrustning som skall användas i klassat område finns regler om indelning i utrustningskategorier i ELSÄK-FS 2016:2. För mekanisk utrustning finns motsvarande regler i AFS 2023:7. Begreppet ”explosionsfarlig miljö” i dessa två föreskrifter motsvarar i denna föreskrift, begreppet ”riskområden”.

Utrustning som tagits i bruk före den 1 juli 2003 får även fortsättningsvis användas. Detta förutsatt att utrustningen bedöms vara säker att använda. Bedömningen kan baseras på befintliga certifikat för utrustningen, på jämförelse med standard, på kontroll av att utrustningen är riktigt installerad och att underhåll utförs på ett föreskrivet sätt.

Explosionsskyddad utrustning indelas i utrustningsgrupper och utrustningskategorier för säker användning tillsammans med ämnen med olika temperaturklasser och explosionsgrupper. I vårt land är enbart utrustning tillhörande utrustningsgrupp II aktuell eftersom vi saknar kolgruvor. Utrustning för kolgruvor tillhör utrustningsgrupp I.

Utrustning kan tillverkas för säker användning tillsammans med ämnen som tillhör någon av temperaturklasserna T1 till T6 där temperaturklassen anger den högsta temperatur som utrustningen får uppnå på ytan. T6 innebär att utrustningen klarar de strängaste kraven avseende låg yttemperatur.

Utrustning som är utförd för explosionsgrupp IIA får endast användas för ämnen som tillhör denna grupp. Utrustning för ämnen som tillhör explosionsgrupp IIB kan även användas för ämnen som tillhör explosionsgrupp IIA. Utrustning för ämnen som tillhör explosionsgrupp IIC kan även användas för ämnen som tillhör explosionsgrupp IIA och IIB.

Vissa skyddsformer för explosionsskyddad utrustning bygger på att den energi som kan uppstå vid t.ex. en kortslutning är lägre än den lägsta tändenergin för ämnet. Dessa system kallas för egensäkra kretsar.

Ibland bygger skyddet på att en gas som kommit in i ett hölje och antänds inte får ge lågor eller heta gaser som antänder explosiv gasblandning utanför höljet. För att detta skall vara möjligt kyls gasen på sin väg ut genom smala spalter. Ämnen som tillhör grupp IIC kräver de smalaste och längsta spalterna.

Explosionsskyddad utrustning är vanligen endast godkänd för användning vid atmosfäriska förhållanden. Placering av utrustning i områden med andra förhållanden bör ske i samråd med tillverkaren.

SEK Handbok 427 Elinstallationer i explosionsfarliga områden innehåller information om bland annat olika skyddsformer för elektriska utrustningar och hur dessa skall installeras.

Utrustningar som inte omfattas av ELSÄK-FS 2016:2 och AFS 2023:7, tex enkla apparater såsom passiva termoelement och handverktyg såsom skruvmejsel och hammare, skall användas på ett säkert sätt och uppfylla de skyddsnivåer som framgår av standarder tex SS-EN 1127-1, Explosiv atmosfär - Förhindrande av och skydd mot explosion - Del 1: Grundläggande begrepp och metodik.

En samordningsansvarig är tänkt att ha överblick över skyddsarbetet. En viktig uppgift för den samordningsansvarige är att bland annat övervaka att förändringar hos en verksamhetsutövare inte negativt påverkar säkerheten hos en annan verksamhetsutövare inom samma område. Detta kan vara lämpliga arbetsuppgifter för en föreståndare för brandfarlig vara. Omfattningen av samordningen och ansvarig person för denna samordning skall enligt 6 § punkt 8 framgå av dokumentationen.

Triangelns sida i EX-skylten bör endast undantagsvis understiga 210 mm. Lämpligen väljs gul färg med NCS-beteckning 1070-Y10R enligt standarden SS-031411.

Skyltarna kan kompletteras med text, pilar eller markering på golvet om detta behövs för tydligheten.

Avsikten med skyltarna är att markera riskområden, alltså klassade områden. Ibland kan det dock vara orimligt att skylta varje enskilt område med en separat skylt. Hur skyltning skall ske avgörs i det enskilda fallet. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att skyltarna placeras på de lämpligaste platserna. Ifall branschanvisningar finns kan dessa användas då placeringen av skyltarna avgörs. Det är lämpligt att arbetsuppgiften utförs av föreståndaren ifall sådan finns. Vid osäkerhet om hur skyltarna skall placeras kan Räddningstjänsten, som i de allra flesta fall är tillsynsmyndighet, rådfrågas.

 Följande exempel avser att tjäna som vägledning:

• Skylten placeras lämpligen vid ingångsdörren till ett maskinrum med många klassade områden, trots att en mindre del av rummet är oklassat. I detta fall bör en klassningsplan finnas lätt åtkomlig för den som behöver gå in i utrymmet.
• Ventilationskanaler som mynnar från klassade områden skyltas där ingrepp av servicepersonal kan förväntas, till exempel rensluckor.

EX-skylten är en upplysning till alla som kommer i närheten av klassade områden, såväl allmänheten, anställda som entreprenörer. I vissa fall räcker det med att den som gör ett ingrepp i utrustningen kan se skylten.

I vissa fall kan det vara lämpligt att placera skylten intill den skylt som förbjuder införsel av tändkällor, dvs förbudsanslaget som anger förbud mot förande av eld. Detta kan vara lämpligt på anläggningar som har riskområden eller förbud mot införsel av tändkällor på en stor del av anläggningens area. Exempel på detta kan vara raffinaderier.

Vid underhållsarbete gäller dessa föreskrifter och inga nya skyltar behöver sättas upp. Notera att reglerna för hetarbete gäller.

Vid oförutsedda reparationsarbeten gäller inte dessa föreskrifter. Reglerna för hetarbete gäller dock.

Möjligheten att medge undantag gäller i de fall detta är förenligt med europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär. Undantag kan även medges vid icke yrkesmässig hantering, då direktivet inte heller gäller.