Fördjupning: Statliga myndigheters uppgifter inför och vid höjd beredskap
Råd till myndigheter om innebörden att beakta totalförsvarets krav, om arbetet med samhällsviktig verksamhet som grund i planeringen inför höjd beredskap, samt råd till myndigheter som inte är beredskapsmyndigheter om innebörden att fortsätta sin verksamhet vid höjd beredskap.
På den här sidan
- Allmänna råd till 7 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap
- Frågor och svar 7 §
- Allmänna råd till 10 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap – beakta totalförsvarets krav
- Frågor och svar 10 §
- Allmänna råd till 10 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap – fortsatt verksamhet
- Frågor och svar 10 §
Allmänna råd till 7 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap
Myndigheternas planering inför och vid höjd beredskap bör utgå från 7 § i förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Enligt denna ska varje myndighet bland annat identifiera samhällsviktig verksamhet inom myndighetens ansvarsområde, bedriva ett systematiskt arbete för att kunna upprätthålla den egna samhällsviktiga verksamheten, samt verka för att andra aktörer inom ansvarsområdet också bedriver ett sådant arbete.
Ett systematiskt arbete innebär att planera för att kunna upprätthålla sin egen samhällsviktiga verksamhet på en tolerabel nivå, exempelvis genom arbete med kontinuitetshantering.
För att kunna göra prioriteringar inför höjd beredskap behöver planeringen bland annat innehålla information om vilka samhällsviktiga verksamheter som är nödvändiga för totalförsvaret.
En sådan identifiering och ett sådant systematiskt arbete utgör en viktig grund för avvägningar i planeringen inför höjd beredskap.
-
Fördjupning 7 §
Grundläggande robusthet och motståndskraft är centralt för att klara höjd beredskap, och samhällsviktig verksamhet som är av betydelse för totalförsvaret måste ha högre förmåga och uthållighet. Höjd beredskap krävs svåra prioriteringar, vilket kan innebära att viss verksamhet som inte är nödvändig för totalförsvaret behöver skalas ner eller till och med avvecklas. Behovet av prioriteringar kan förändras beroende på hotbilden, antagonistens åtgärder och krigets påverkan på samhället. Identifieringen och det systematiska arbetet enligt 7 § i beredskapsförordningen utgör en viktig grund för planeringen inför höjd beredskap.
-
Inväntar frågor och svar
Inväntar frågor och svar
Allmänna råd till 10 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap – beakta totalförsvarets krav
Att myndigheten ska beakta totalförsvarets krav bör exempelvis innebära att myndigheten
- utifrån gällande författningar bedömer hur kraven påverkar myndigheten och hur de kan uppfyllas,
- beaktar anvisningar och andra beslut från regeringen som rör totalförsvaret samt anpassar verksamheten utifrån dessa,
- beaktar vägledningar och andra ingångsvärden från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
- analyserar hur egen regelgivning påverkar förmågan i totalförsvaret direkt eller indirekt, och
- analyserar hur beslut som fattas av myndigheten påverkar förmågan i totalförsvaret direkt eller indirekt och när det är relevant
informerar Regeringskansliet om identifierade målkonflikter.
-
Fördjupning 10 §
Enligt 10 § i beredskapsförordningen måste varje myndighet beakta totalförsvarets krav. Bestämmelsen är övergripande och svårtolkad, men har ökat i betydelse. Totalförsvarets krav varierar beroende på säkerhetspolitiskt läge samt tillgängliga resurser och förutsättningar. Kunskapen om dessa krav utvecklas genom samverkan, planering, utbildning och övning.
Myndigheterna måste känna till och tillämpa relevanta författningar, såsom beredskaps- och säkerhetsskyddslagstiftning, samt anpassa sig efter regeringsbeslut. Myndigheten för civilt försvars inriktningar och vägledningar ger viktiga ingångsvärden i detta arbete.
Myndigheternas verksamhet ska stärka totalförsvaret i fredstid. Myndigheterna behöver kontinuerligt analysera hur deras regelgivning och beslut påverkar totalförsvarets förmåga. Vid målkonflikter mellan samhällsområden behöver myndigheterna informera Regeringskansliet om detta. Detta inkräktar inte på beslutsprocesser i enskilda ärenden, utan bör ses i ljuset av att myndigheterna ständigt ska arbeta för att utveckla sin verksamhet.
-
Inväntar frågor och svar
Inväntar frågor och svar
Allmänna råd till 10 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap – fortsatt verksamhet
Att myndigheten vid höjd beredskap ska fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn till tillgången på personal och förhållandena i övrigt bör exempelvis innebära att myndigheter som inte är beredskapsmyndigheter.
- planerar för att samhällsviktig verksamhet som är nödvändig för totalförsvaret kan upprätthållas i tillräcklig omfattning under krig eller vilken verksamhet som helt eller delvis kan upphöra (Regeringskansliet bör informeras om myndighetens bedömning)
- överväger om myndigheten behöver en krigsorganisation
- vidtar de åtgärder som behövs för att förbereda verksamheten och dess personal för att viss verksamhet kan behöva avvecklas, flyttas till annan myndighet eller att ny verksamhet kan tillkomma
- planerar för sin personalförsörjning utifrån den påverkan totalförsvarsplikten och den arbetsrättsliga lagstiftningen för höjd beredskap kan få på verksamheten.
För beredskapsmyndigheterna gäller istället 20 § 10 och 11 samt 21 § i förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap med tillhörande komplettering enligt denna författning.
-
Fördjupning 10 §
Även andra myndigheter än beredskapsmyndigheterna behöver vägledning i vad det kan innebära att fortsätta sin verksamhet vid höjd beredskap.
Totalförsvar omfattar all samhällsverksamhet som ska bedrivas vid högsta beredskap enligt lagen om totalförsvar och höjd beredskap. Prioriteringar kan krävas, där verksamhet som stödjer landets försvar och totalförsvaret går före övrig verksamhet. Myndigheter måste analysera hur verksamheten påverkas och anpassa sin planering. I vissa fall kan en krigsorganisation behövas.
Myndigheter bör planera för att upprätthålla nödvändig verksamhet med färre anställda och säkerställa att personalrekrytering fungerar även under höjd beredskap. De behöver ha kunskap om vilka anställda som är kvar och vilka som avviker på grund av krigsplacering eller frivillig tjänstgöring. Klara besked om arbetsuppgifter under höjd beredskap behöver kommuniceras till de anställda. I yttersta fall har regeringen och i viss mån förvaltningsmyndigheterna författningsstöd* för att prioritera verksamhet vid höjd beredskap. Detta bör beaktas av samtliga myndigheter i beredskapsplaneringen.
*Lag (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt i förordning (1988:1215) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
-
Inväntar frågor och svar
Inväntar frågor och svar