Fördjupning: Tillämpningsområde

Myndigheten för civilt försvar har rätt att ge föreskrifter för statliga myndigheter och särskilt för beredskapsmyndigheter. Det behövs dock inte fler regler för alla myndigheter just nu, utan att råd och vägledning räcker för att klargöra hur de ska beakta totalförsvarets krav och planera för höjd beredskap.

Beredskapsmyndigheterna har en viktig roll för samhällets krisberedskap och totalförsvar. Myndigheten för civilt försvar ser ett stort behov av att dessa myndigheter samordnar sina åtgärder, särskilt vid höjd beredskap, för att den samlade verksamheten ska vara effektiv och sammanhängande. Det är också viktigt att begrepp och arbetssätt används på samma sätt.

Kustbevakningen omfattas inte av bemyndigandet, och Säkerhetspolisen har vissa undantag. Allmänna råd ges som stöd och förtydligande, men är inte bindande.

Inväntar text

Myndigheten för civilt försvars bemyndigande gäller främst höjd beredskap, men beredskapsförordningen omfattar även fredstida krissituationer. Det är därför lämpligt att samordna planeringen för båda lägena, även om kraven kan skilja sig. Samordning undviker dubbla strukturer och underlättar resursanvändning i det civila försvaret. Hybridhot, som informationspåverkan, it-attacker och sabotage, har suddat ut gränserna mellan normaltillstånd och höjd beredskap. Dessutom kan vissa åtgärder inom Nato bli aktuella även i fredstid.

Därför tydliggörs behovet av samordning. Användningen av "bör" visar att det finns utrymme för undantag om det finns goda skäl. Myndigheten för civilt försvars vägledningar gäller ofta båda lägena.

Inväntar text