Fördjupning: Beredskapsmyndigheternas förberedande planering

Beredskapsmyndigheter ska enligt beredskapsförordningen genomföra utvecklingsinsatser och ha planer för att klara höjd beredskap.

Myndigheternas planering, kallad förberedande planering, ska ske i samverkan med berörda aktörer. Detta framkommer i 10 § och i 20 § 10–11 i beredskapsförordningen.

Beredskapsmyndigheterna behöver ha en handlingsberedskap för allvarliga händelser, där det väpnade angreppet är dimensionerande. Med en generell förmåga kan många typer av allvarliga händelser hanteras. För händelser med tidskritiska förlopp, stor osäkerhet och komplexitet, behövs särskilda förberedelser och framtagna planer som kan verkställas.

Dokumentationen av den förberedande planeringen görs i en eller flera beredskapsplaner. En beredskapsplan är dokumentationen efter en i förväg genomförd planering för att med befintliga resurser* kunna hantera olika typer av händelser vid höjd beredskap. Det är viktigt att planen utformas utifrån rådande förutsättningar de resurser som finns att tillgå för att planeringen ska vara realistisk.

Sektorsansvariga myndigheter ansvarar för att planera och upprätta beredskapsplaner för sin sektor vid höjd beredskap, men inte för enskilda myndigheters planer. Deras planering måste säkerställa att myndigheternas planer fungerar tillsammans. Länsstyrelser och civilområdesansvariga länsstyrelser har geografiskt ansvar för län respektive civilområden. Inom dessa ansvar behövs förberedande planering och planer ska upprättas tillsammans med berörda aktörer. Myndigheter behöver anpassa planeringen för olika behov, och arbeta med olika beredskapsplaner för olika delar av landet.

*I ”befintliga resurser” ingår resurser som tillförs eller som tillkommer vid hantering av olika typer av händelser vid höjd beredskap, så länge som de tillförda och tillkommande resurserna är säkerställda för ändamålet.

Inväntar innehåll

Den förberedande planeringen varierar beroende på myndighetens uppdrag och verksamhet. Det är inte lämpligt att detaljstyra den är planeringen i föreskrifter, men exempel kan ges om vad förberedande planering kan omfatta.

Planeringen ska inkludera identifiering av vilka planer som krävs för att myndigheten ska kunna följa gällande författningar vid höjd beredskap. Myndigheterna bör även beakta relevant arbete inom Nato.

Vissa myndigheter har befogenhet att meddela föreskrifter. Vid höjd beredskap kan andra regler behövas än i normala fall. Därför är det viktigt att ha regler eller beslutsunderlag klara i förväg för att kunna agera effektivt. Beredskapsmyndigheter bör förbereda underlag för att snabbt kunna anpassa föreskrifter efter totalförsvarets krav.
Enligt beredskapsförordningen ska myndigheter planera för att snabbt kunna vidta åtgärder vid höjd beredskap. Detta innebär att förbereda åtgärder som kan behövas tidigt och bedöma behovet av att öka takten i beredskapsarbetet. Myndigheterna ska också planera för att stödja Försvarsmakten, prioritera resurser, ge värdlandsstöd och arbeta med försörjningsberedskap.

Varje myndighet ansvarar för att fördela ansvar för olika delar av den förberedande planeringen och fastställa lämplig beslutsnivå. Detta bör dokumenteras i arbetsordningar eller andra styrande dokument. Om förmågebrister identifieras under planeringen ska dessa överföras till förmågeplaneringen för att över tid minska gapet mellan behov och tillgänglig förmåga.

Inväntar innehåll

Enligt 20 § 10 beredskapsförordningen ska beredskapsmyndigheter bedriva omvärldsbevakning för att klara sina uppgifter vid fredstida krissituationer och höjd beredskap. Tidigare omfattade denna uppgift säkerhetspolitiska förberedelser, men nu handlar det om att snabbt kunna vidta konkreta åtgärder för att stärka totalförsvaret. Myndigheterna har olika behov av omvärldsbevakning. Rådet ger därför exempel generella exempel på vad arbetet kan innefatta.

Inväntar innehåll

Myndigheternas förberedande planering enligt 6 § i föreskrifterna måste samordnas med andra berörda myndigheter. Målet är att uppnå samordning inom det civila försvaret och mellan civilt och militärt försvar. Enligt 10 § i beredskapsförordningen ska planeringen för totalförsvaret ske i samverkan med bland annat övriga statliga myndigheter.

En övergripande samverkan på nationell nivå är behövs för att samordna både det civila försvaret och dess relation till det militära. Beredskapsmyndigheterna ska därför i sin planering inför höjd beredskap samverka med Myndigheten för civilt försvar.

Utvecklingsbehov i den förberedande planering ska kunna identifieras på nationell nivå. Varje beredskapsmyndighet har ansvar för sin egen planering, men beroenden mellan myndigheter innebär att brister hos en myndighet kan påverka andra.

Beredskapsmyndigheterna ska arbeta med planer för verksamhet under höjd beredskap i dialog med Myndigheten för civilt försvar. Dialogen innebär dock inte att Myndigheten för civilt försvar automatiskt får tillgång till detaljerad planering. Om behov uppstår ska myndigheterna komma överens om vilket underlag som kan delas.

Inväntar innehåll