För dig med dövblindhet

Att ha en kombination av kraftigt nedsatt syn och hörsel definieras som dövblindhet. Det behöver alltså inte betyda att man saknar syn eller hörsel helt. Många med dövblindhet använder en vit käpp med röda markeringar. 

Personer med dövblindhet använder ofta känseln och minnet för att kunna orientera och förflytta sig, för att få information och för att kunna kommunicera.

Det är dock väldigt stora skillnader mellan olika personer vad som fungerar. Det bästa sättet att få veta vad personen behöver hjälp med är att fråga personen själv.

• För att ge dig till känna: Rör vid personens arm eller axel och försöka kommunicera på olika sätt tills ni lyckas. Det kan vara att tala tydligt, använda gester, att skriva med stor text, att skriva versaler med fingret i personens hand eller på ryggen. Om du kan teckenspråk kan du prova att teckna långsammare, anpassa avstånd och belysning eller att låta personen hålla sina händer på dina.
• Fråga alltid först om och hur personen vill ha hjälp.
• Titta alltid på den du talar med och skym inte munnen med något.
• Stå nära och tala lugnt och naturligt. Skrik inte, tänk på att hörhjälpmedel förstärker ljudet.
• Oavsett vilken kommunikationsform ni använder, försök att kontrollera att personen har uppfattat det viktigaste i informationen. Fråga inte ”Har du förstått?” utan be istället personen upprepa informationen.
• För att ledsaga – erbjud din hjälp, och fråga hur personen vill bli ledsagad. Generellt: Erbjud DIN arm i stället för att ta tag i personens arm. Gå ett halvt steg före.
• Ge förvarning om trappor och andra förändringar i miljön via tal eller gester. Sakta in när det är kanter, ojämnt underlag och liknande. Vid en trappa: Visa var ledstången är så att personen kan välja att hålla i den istället för i dig.
• Om personen har en ledarhund: Fråga hur du ska bete dig för att inte störa hunden i dess uppdrag.
• Om det är en akut fara, "rita" ett stort kryss på personens rygg. Det är ett tecken för "stopp" eller "avbryt". Det kan vara livsviktigt att det går snabbt att komma ut och då kan det vara nödvändigt att få med sig personen utan att lyckats förklara varför eller vart.
• När läget inte är akut längre, kan du göra stor skillnad genom att berätta vad det var som hände. En person som har nedsättning på både syn och hörsel kan ha en väldigt fragmentarisk bild av vad som skett, och kanske ha missuppfattat mycket.
• Det är bra att prata efteråt om en svår händelse som man har upplevt tillsammans. Vid behov kan man också ta stöd av en dövblindtolk.