Renhållning: Planering, utbildning och övning

Risk och sårbarhetsanalysen (RSA) ger bland annat svar på vilken del av kommunens verksamhet som är samhällsviktig. Samhällsviktiga verksamheter måste alltid fungera. Kontinuitetshantering handlar om att planera för hur man kan upprätthålla denna verksamhet vid olika typer av samhällsstörningar genom att minska avbrottstiden och konsekvenserna av händelsen.

Läs mer om kontinuitetshantering

Genom att arbeta med kontinuitetshantering för kommunens renhållning har en verksamhet bättre förutsättningar att upprätthålla sin samhällsviktiga verksamhet vid störningar som kan påverka renhållningen. Det kan handla om att identifiera vilka delar av verksamheten som är prioriterade eller att ha en plan för alternativa arbetssätt. Beskrivningarna av avfallsflöden, aktörer och risker i detta kapitel kan vara ett underlag i denna planering.

Prioriterad insamling

De studerade aktörerna har identifierat vilka delar av deras renhållningsuppdrag som är prioriterade vid en störning. De bedömer att insamlingen är prioriterad och har planerat för vilka delar av denna som är mest kritisk. I detta sammanhang förekommer ibland be-greppet skyddshämtning eller skyddstömning. Begreppet och den prioriterade insamlingen har ingen definition men kan beskrivas som sådan borttransport av kommunalt avfall och avfall under kommunalt ansvar som behövs för att säkerställa skyddet för människors hälsa och miljön vid en samhällsstörning.

För att bestämma vilka kunder och fraktioner som ska prioriteras behöver man utgå från sin kundkännedom och den lokala riskbilden.
Kriterier för att prioritera en viss insamling kan vara att

• volymen utgör en risk (utifrån till exempel brandsäkerhet)
• fraktionens egenskaper utgör en risk (utifrån till exempel hälso- och miljöskäl)
• insamlingen är viktig för att en samhällsviktig verksamhet ska fungera
• platsen där avfallet finns är känslig.

Aktörerna lyfter upp följande kunder och avfallsfraktioner som särskilt prioriterade (utan inbördes ordning):

• Samhällsviktiga verksamheter: Denna insamling syftar till att samhällsviktiga verksamheter, som till exempel sjukhus, vård-boenden, förskolor och skolor, ska kunna fortsätta fungera och att avfallshanteringen inte ska bli en begränsande faktor för detta. Vilka dessa verksamheter är varierar från kommun till kommun och identifieras till exempel i kommunens risk- och sårbarhetsanalys. Du kan läsa mer om samhällsviktig verksamhet och hur denna kan identifieras i handbokens kapitel om övergripande processer.
  I detta sammanhang kan det vara prioriterat att samla in smittförande avfall från till exempel vårdinrättningar eller avfall från sanering.
• Verksamheter: Vissa verksamheter genererar stora volymer avfall och därför är det lämpligt att prioritera den insamlingen för att undvika hälso-, miljö-och säkerhetsrisker som förknippas med stora avfallsvolymer. Det kan till exempel vara restauranger, föreningar eller företag.
• Flerfamiljshus: Ju fler som bor på en plats, desto mer avfall genereras. Därför är det lämpligt att prioritera insamling av avfall från flerfamiljshus. Detta är för att undvika hälso-, miljö- och säkerhetsrisker som förknippas med stora avfallsvolymer.
• Mat och restavfall:
  Ur ett sanitärt perspektiv kan det vara lämpligt att prioritera insamlingen av mat- och restavfall framför andra avfallsfraktioner.
• Slam och latrin: Kommunen ansvarar för att samla in och hantera avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar samt latrin från torrtoaletter och jämförliga lösningar (15 kap. 20 § miljöbalken). Av sanitära och miljömässiga skäl kan det vara lämpligt att prioritera denna insamling.
• Förpackningsmaterial som genererar stora volymer: Visst förpackningsmaterial tar stor plats, framförallt pappersförpackningar. Om detta inte samlas in kan det leda till att till exempel soprum snabbt blir överfulla. Om inte materialet kan förvaras i hushåll eller i verksamheter under en tid, till exempel i förråd eller på balkonger, kan det vara lämpligt att prioritera denna insamling för att det ska finnas plats för mat och restavfall i soprummen samt att det inte ska uppstå brandrisker.

Alternativ insamling

Om prioriteringar eller avbrott i insamlingen innebär omfattande förseningar kan det behövas ett alternativt insamlingssystem. Vamas som är ett kommunalt bolag i Malung-Sälen har tagit fram en sådan plan i samverkan med kommunens miljö- och stadsbyggnadskontor. Beslut om att aktivera planen tas i dialog med miljökontoret.

I planen ingår till exempel att behållare för mat- och restavfall kan placeras ut på återvinningsstationer i kommunen, till exempel i form av

• kärl och containrar
• traktorcontainrar
• komprimerande sopbilar.

Om olika typer av behållare ska ställas ut i gatumiljön krävs tillstånd. Vanligtvis söker man det från kommunens stadsbyggnadskontor.

Behandling

Utöver insamling lyfter flera aktörer fram behandling som en prioriterad del av verksamheten. Det beror på att det insamlade avfallet antingen måste lagras eller behandlas för att inte utgöra en risk. Avfall kan också vara ett kritiskt beroende för fjärrvärme- och biogasproduktion. En kontinuitetsplan för verksamhetens behandling kan innebära att

omfördela resurser så att mottagning, behandling av vissa fraktioner och drift av anläggningar kan säkerställas. Det kan innebära att i förväg ha identifierat vilka medarbetare som har C-körkort, arbetsledarerfarenhet eller annan nyckelkompetens

säkerställa lagringskapacitet av prioriterade fraktioner. Detta görs mot bakgrund av till exempel hälso-, miljö- och säkerhetsrisker och krav från verksamhetens tillstånd

prioritera i vilken ordning fraktioner ska hanteras och behandlas. Denna prioritering görs till exempel utifrån riskerna som förknippas med de olika fraktionerna, verksamhetens utformning och krav som måste uppfyllas.

Kommunen ska för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser (2 kap. 1 § lagen [2006:544] om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap) som utgår från kommunens RSA. Denna kallas ofta för krisplan eller krisledningsplan. En krisplan bör även tas fram inom kommunens förvaltningar, bolag och kommunalförbund för att säkerställa att hela organisationen kan hantera samhällsstörningar som kan påverka ens verksamhet. Det kan vara en fördel om dessa krisplaner liknar kommunens centrala krisplan, och att det är tydligt hur de förhåller sig till varandra. Det finns olika sätt att utforma en krisplan.

Oavsett vilken struktur och omfattning som planen har är det likt övrigt krisberedskapsarbete viktigt att planen tas fram gemensamt och att den är förankrad och välkänd i verksamheten. Ett brett deltagande i arbetet innebär att flera perspektiv kommer med, att flera känner ett ägandeskap och att de berörs av planen. Vid framtagandet av en krisplan kan verksamheten till exempel beakta Myndigheten för civilt försvars ”Gemensamma grunder för samverkan och ledning” som är ett nationellt koncept för hur man kan arbeta med att öka sin förmåga att hantera samhällsstörningar.

Renhållningsverksamhetens krisplan bör till exempel innehålla följande:

• Hur krishanteringen ska organiseras
• Hur krisorganisationen förhåller sig till kommunens övriga krisorganisationer
• Vilka funktioner som ansvarar för till exempel samverkan, administration, kriskommunikation och analys.

• Vilka verksamheter som är samhälls-viktiga och måste upprätthållas
• Var ledningsplatsen finns
• Vem som ansvarar för utvärdering.

En krisplan bör också innehålla konkret stöd i form av till exempel

• namn och kontaktuppgifter till dem som ingår i krisorganisationen
• rutiner för inlarmning, uppstart, stabsorienteringar och avveckling
• instruktioner för de olika funktionsgrupperna
• listor över prioriterade kunder och avfallsfraktioner för insamlingsverksamheten
• en plan för hur behandling och lagring av avfall ska fungera
• platser och resurser för alternativ insamling
• mallar för lägesbilder och mötesanteckningar.