Fastigheter och byggnader: Beskrivning, ansvar och roller

Det kommunala planeringsansvaret innebär att kommunen bestämmer hur mark ska användas och bebyggas inom kommunen. Kommunen avgör därmed om viss mark är lämplig för viss byggnation utifrån bland annat människors hälsa och säkerhet, rådande förhållanden i marken och risken för bland annat erosion och översvämning (plan- och bygglagen 2010:900).

Kommunen ansvarar dessutom för att be-byggelsen utformas och placeras på lämpligt sätt med hänsyn till åtgärder för att skydda befolkningen mot allvarliga samhällsstörningar och med hänsyn till bland annat skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. Kommunen är också skyldig att, enligt lag (2006:412) om allmänna vattentjänster, se till att ett blivande eller befintligt bebyggelse-område får tillgång till vatten och avlopp.

Ur ett krisberedskapsperspektiv har kommunen möjlighet att vid nybebyggelse ta hänsyn till påverkan på en kommunal byggnad som inrymmer en samhällsviktig verksamhet, så att den utformas och placeras med hänsyn till markförutsättningar och olika risker, exempelvis höga vattenflöden eller uppkomst av en brand.

Kommunen som fastighetsägare och som hyresgäst

Utifrån den verksamhet som ska bedrivas i byggnaden behöver kommunen analysera om verksamheten kan bedrivas i en byggnad i egen regi eller i en byggnad som kommunen hyr.

I sin roll som fastighetsägare planerar, bygger och förvaltar kommunen byggnader för kommunal verksamhet och lyder då under de lagar och förordningar som reglerar det ansvaret. Områdena som fastighetsägaren måste ha kontroll över är många och skiljer sig åt från byggnad till byggnad beroende på verksamhetens behov. Bland annat ansvarar fastighetsägaren för egenkontroll och förebyggande arbete för att motverka och förebygga olika typer av problem och skador (miljöbalken 1998:808).

När kommunen är hyresgäst ska den kommunala verksamheten som brukar byggnaden ha specificerat de krav som ställs på byggnaden för att verksamheten ska fungera, både i vardag och vid samhällsstörningar.

Kommunen ansvarar i båda rollerna för tillgång till skälig utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka samt för ett aktivt arbete för att förebygga, hindra eller begränsa skadorna till följd av brand i alla byggnader. Oftast ansvarar fastighetsägaren ansvarar fastighetsägaren för tekniska installationer och verksamhetsutövaren för det systematiska brandskydds-arbetet så att personalen är utbildad och vet hur brandskyddet fungerar.

Kommunen som tillsynsmyndighet

Kommunen har även en roll som ansvarig tillsynsmyndighet av fastigheter, byggnader eller andra anläggningar utifrån lagen om skydd mot olyckor (förebygga brand), plan- och bygglagen (byggprocess, rivning, säker byggnad) och miljöbalken (radon, mögel, buller).

Kommunens räddningstjänstorganisation Kommunens organisation för räddningstjänst ansvarar, enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO), för att planera och genomföra räddningsinsatser vid olyckor och överhängande fara för olyckor, för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Räddningsledaren vid en räddningsinsats har även rätt att vid fara för liv, hälsa, egendom eller för skada i miljön tillträda annans fastighet samt spärra av eller utrymma områden och vid behov föra bort eller förstöra egendom. Kommunen (ofta kommunens organisation för räddningstjänst) har även ett ansvar för att förebygga bränder och andra olyckor samt förhindra eller begränsa skador till följd av bränder och andra olyckor.

Länsstyrelsen har i detaljplaneprocessen ansvar för att företräda och samordna statens intressen och ta fram planeringsunderlag, särskilt bevaka riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, regional samordning samt frågor som rör hälsa och säkerhet. Utöver detta har länsstyrelsen tillsyn över detaljplaner och kan i vissa fall överpröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplaner.

Länsstyrelsen ska ompröva kommunens beslut att anta planen om beslutet till exempel kan antas innebära att bebyggelse är olämplig med hänsyn till människors hälsa eller risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Länsstyrelsen har även ett geografiskt områdesansvar över sitt län. Det innebär att de ska samordna insatser och behov av resurser i länet vid samhällsstörningar, till exempel reservkraftsaggregat och översvämningsskydd, innan och under en extraordinär händelse.

Fortifikationsverket ansvarar för att säkerställa att försvarsmyndigheter har anläggningar, lokaler och den mark som krävs för att de ska kunna bedriva sin verksamhet. De är experter inom skydds- och anläggningsteknik och äger alltifrån kontor till regementsbyggnader och hamnar.

Boverket är förvaltningsmyndighet för frågor som rör byggd miljö, hushållning av mark- och vattenområden, fysisk planering, byggande och förvaltning av bebyggelse samt boende och bostadsfinansiering. Myndigheten ska bland annat sprida kunskap, ta fram föreskrifter och vägledningar samt genomföra analyser och utredningar för frågor inom myndighetens ansvar. Boverket har även ett ansvar att arbeta med det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

På PBL kunskapsbanken finns Boverkets väg-ledningsmaterial för arbete enligt plan- och bygglagstiftningen, där finns även en Ändamålskatalog som är ett verktyg för att benämna olika byggnadsdelar utifrån vad de har för ändamål. PBL kunskapsbanken är uppdelad i sakområden och innehåller vägledningar om bland annat hälsa, säkerhet och risker samt naturolyckor.

PBL Kunskapsbanken – en handbok om plan- och bygglagen, boverket.se

Myndigheten för civilt försvar är en expertmyndighet inom området brandskydd och ger stöd och råd samt upprättar regler med mera inom detta område. Myndigheten ansvarar även för tillsyn över kommunernas och länsstyrelsernas skyldigheter enligt LSO.

Myndigheten stödjer länsstyrelser, regioner och kommuner i deras förberedande arbete med krisberedskap och civilt försvar. En del i detta arbete är myndighetens stöd vid utveckling av ledningsplatser för kommuner och räddningstjänster genom rådgivning och delfinansiering med syftet att stärka ledningsförmågan och säkerställa robusta ledningsfunktioner.

Myndigheten ansvarar dessutom för tekniska bestämmelser vid byggande av skyddsrum samt för kontroller och tillsyn av befintliga skyddsrum.

I myndighetens uppdrag ingår också att tillhandahålla system för säkra kommunikationer såsom

• RAKEL – digitalt radiokommunikationssystem för trygg och säker kommunikation för aktörer inom samhällsviktig verksamhet.
• SGSI (Swedish Government Secure Intranet) – avgiftsfinansierad kommunikationstjänst, skiljt från internet, för säker och krypterad kommunikation mellan användare i Sverige och i Europa.
• WIS – portal för Sveriges krisberedskap där aktörer delar information före, under och efter samhällsstörningar.

Operativt samordnar och hanterar myndigheten samhhällsstörningar på nationell nivå, där myndigheten tillhandahåller ett antal olika förstärkningsresurser som kommuner kan begära vid till exempel översvämning och skogsbränder.

Energimyndigheten ansvarar för arbetet för en trygg energiförsörjning, analyserar och bidrar med fakta och kunskap om användning och tillförsel av energi i samhället. De har även ett övergripande ansvar för Styrel som är en planeringsprocess för att kunna prioritera samhällsviktiga elanvändare för att säkerställa att de mest prioriterade funktionerna fungerar även vid elkapacitetsbrist.

Kommuner kan samverka med andra kommuner och privata fastighetsägare om bruk av deras fastigheter och byggnader under samhällsstörningar eller händelser, till exempel reservlokaler vid en skolbrand. Kommunen kan också behöva planera för att erbjuda temporära lokaler för användning vid en storskalig evakuering.

För att säkerställa behovet av mobila reservkraftsaggregat, till framförallt byggnader där samhällsviktig verksamhet bedrivs, kan flera kommuner gå samman vid upphandling, inköp, lagerhållning och drift av dessa. På så sätt kan fler kommuner nyttja resursen vid behov och det blir även mer kostnadseffektivt. Mer information om reservkraft finns under avsnittet Planering.

Vid behov av försörjning av nödvatten, orsakat av till exempel avbrott i ordinarie ledningsnät eller av bakterier i dricksvattnet, kan den nationella vattenkatastrofgrupp (VAKA) som Livsmedelsverket ansvarar för hjälpa till. VAKA kan stödja kommuner och regioner som drabbats eller kan komma att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen.

Myndigheten för civilt försvar har översvämningsbarriärer, pumpar, sandsäckar och andra resurser som kan begäras av kommuner vid risk för översvämning av exempelvis byggnader.

Krisberedskap för dricksvatten, livsmedelsverket.se