Dricksvatten: Risker och sårbarheter

När en olycka inträffar vid en vattentäkt kan behoven av åtgärder vara extremt akuta för att undvika svårare störningar i samhällets vattenförsörjning. En förorenad vattentäkt kan ta många år att ersätta med en ny vattentäkt, och kosta flera hundra miljoner och ibland miljarder kronor att ta i drift. Oavsett föroreningens art är skyndsamma åtgärder alltid viktiga. Det finns ibland en uppfattning om att fossilfria bränslen är ofarliga för miljön, vilket inte stämmer. De åstadkommer i stort sett samma effekter vid utsläpp i miljön som fossila bränslen.

Vid olyckan är det viktigt att utröna om räddningstjänst eller inte råder, ett beslut som tas av räddningsledaren.

När det gäller vattentäkter och dricksvattenförsörjning handlar det oftast om ett behov av snabbt ingripande, om kostnaden för att ersätta vattentäkten i relation till insatsen och om att dricksvattenförsörjning i sig är en förutsättning för att skydda liv och hälsa och är ett kritiskt beroende för annan samhällsviktig verksamhet.

Vid olyckor är det särskilt viktigt att, förutom räddningstjänsten, även se till att dricksvattenproducenten omedelbart larmas. Dricksvattenproducenten har oftast upp daterad information om rinntider, markens beskaffenhet och genomsläpplighet etc. Det kan också handla om behov av att utan dröjsmål stänga intag eller pumpning från grundvatten.

Exempel på viktiga räddningstjänstin satser kan handla om att motverka spridning av föroreningar i eller till en råvattentäkt genom invallning, uppsugning, grävning eller annan akut sanering. När kommunens och regionens egna resurser är uttömda vid exempelvis oljeutsläpp och sanering av farliga ämnen har Myndigheten för civilt försvar förstärkningsresurser som kan användas. Vid behov av förstärkningsresurser för oljesanering kontaktar räddningsledaren eller länsstyrelsen vår tjänsteman i beredskap, TiB. Vid behov av kemenheter för utsläpp av farliga ämnen kontaktar räddningsledaren SOS Alarm för vidarekoppling och aktivering av resursen.

En restvärdesledare kopplas ofta in när den akuta räddningstjänstinsatsen avslutas, men kan även kopplas in parallellt med att räddningsinsatsen pågår. Räddningstjänsten ska enligt lag informera det lokala miljökontoret och länsstyrelsen vid en olycka som innebär att miljön har tagit skada.

Om olyckan inte har varit en räddningstjänstinsats så kan det vara andra aktörer, exempelvis verksamhetsutövare eller dess försäkringsbolag, som har ansvar för att hantera sanering. Vid en olycka krävs ofta samverkan mellan ett antal aktörer. VA­ aktören har ett ansvar att tillsammans med andra aktörer se till att konsekvenserna av en olycka vid en vattentäkt begränsas. Kommunens miljökontor är tillsynsmyndighet i kommunen för miljö­ och hälsoskydd samt livsmedel och har ett ansvar att skydda människor mot otjänligt vatten. Miljökontoret och dricksvattenproducenten kan ge stöd i att bedöma både akuta risker och risker på sikt.

VAKA är en viktig resurs för stöd under olyckor vid vattentäkter. I gruppen finns både räddningstjänstexperter, restvärdesledare och geohydrologer med direkt tillgång till nödvändigt geohydrologiskt underlag hos SGU.

Som stöd för planering inför olyckor vid en vattentäkt finns dokumentet ”Trafikolycka med utsläpp av diesel inom skyddsområde för vattentäkt”. Livsmedelsverket, 2012.
Som stöd vid olyckor vid vattentäkt finns webb­applikationen ”Verktyg för hantering av olycka vid vattentäkt”. Livsmedelsverket.

Sverige har generellt sett stor tillgång till vatten som skulle kunna användas för dricksvattenproduktion. Dock är det vatten som finns inte alltid på rätt plats i landet. Det kan även vara så att det inte håller tillräcklig god kvalitet, eller att det inte är tillräcklig mängd för det samhälle som ska försörjas. Av det råvatten som används för dricksvattenproduktion kommer 75 procent från ytvatten, det vill säga sjöar eller rinnande vattendrag. En tredjedel av detta ytvatten infiltreras för att framställa grundvatten. 25 procent av det råvatten som används är naturligt grundvatten. Ytvattenverken är få till antalet, men försörjer framförallt större städer med dricksvatten. Grundvattenverken är betydligt fler till antalet men försörjer framförallt mindre områden med vatten.

Under de senaste åren har grundvattennivåerna på flera håll i Sverige varit under eller mycket under de normala nivåerna. Även ytvattennivåerna har påverkats av torkan. Flera kommuner har haft vattenbrist och tvingats utfärda bevattningsförbud och en vädjan om att i övrigt spara på vatten. Information om eventuell vattenbrist tas från 2019 fram i samverkan mellan SGU och SMHI. På SGU:s webbplats är det möjligt att följa grundvattennivåerna i små och stora magasin. Det är dock viktigt att notera att dessa magasin är orörda magasin, varför de som används till dricksvattenförsörjning kan ha en sämre nivå. Dricksvattenproducenterna har ofta egna mätningar och kan ge bättre besked om grundvattennivån i kommunens dricksvattenförsörjning. Det är viktigt att kommunen i förväg ser över resurser och möjligheter att försörja kommuninvånarna med vatten vid en eventuell torkasituation. Invånare med enskilda brunnar är inte en VA­producents ansvar men de ryms inom det kommunala geografiska områdesansvaret. I Livsmedelsverkets ”Inför och vid vattenbrist några råd från VAKA” kan kommunerna ta del av värdefulla råd inför en eventuell vattenbrist.

De normalanalyser som regelbundet tas av kontrollmyndigheten och dricksvattenproducenten är i första hand till för att få en indikation på om dricksvattnet är förorenat. Med viss regelbundenhet ska producenten också göra en utvidgad analys som innefattar fler parametrar. Lagstiftningen ger dock inte hela underlaget för exakt vad som ska analyseras, utan analyserna måste också baseras på de risker som kan finnas i vattentäkts­ och distributionsområdet. Därför kommer inte en okänd förorening, som inte är förväntad, att fångas upp av de utvidgade analyserna. Normal analyserna ger heller ingen information om det finns andra kemiska eller mikrobiologiska agens i vattentäkten, vattenverket eller distributionssystemet.

Historiskt har tidigare händelser som översvämningar och skyfall påverkat både ytvatten, grundvattenbrunnar och ledningsnät och bidragit till sjukdomsfall. Detta genom bräddningar från avloppsreningsverk och påverkan på råvattenkvaliteten, nedspolning av gödsel i vattentäkter, inläckage från omgivande vatten i ledningsgravar, översvämning i vattenverk etc.

VAKA­gruppen har också erfarenheter av arbeten på ledningsnät och andra delar i anläggningar där dåliga rutiner har bidragit till att smittämnen tillförts dricksvattnet.

Den ökade temperaturen har inneburit att fler sjöar drabbats av algtillväxt och också produktion av algtoxiner så långt norrut som ända till Luleå (2017). Algblomning i dricksvattentäkter kan därmed utgöra ett hot mot dricksvattenproduktionen. Höga halter av cyanotoxiner i dricksvatten kan i vissa fall ge akuta och allvarliga hälsoeffekter. I Livsmedelsverkets ”Handbok dricksvattenrisker cyanotoxiner i dricksvatten” (2018) finns åtgärdsgränser för cyanotoxiner i dricksvatten, och rekommendationer för hur dricksvattenproducenten kan arbeta för att förebygga och undvika att cyanotoxiner finns i dricksvattnet.

Exempel på kommunikation om vattenbrist, svensktvatten.se

Om torka: TORKA-uppdraget 2017 Hur möter Sverige nästa torka, livsmedelsverket.se

Svår torka i Katalonien 2007–2008, observatörsstudie från Barcelona, livsmedelsverket.se

Cryptosporidium är en parasit som har orsakat flera stora vattenburna utbrott, till exempel i Östersund (2010) och Skellefteå (2011). Cryptosporidie­utbrotten i Sverige är ett exempel på analyser som inte fångade upp smittan, utan dessa händelser identifierades initialt genom symptomen hos ett stort antal sjuka människor.) Dessa vattenburna utbrott hade stor påverkan på samhället. I Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) rapport ”Cryptosporidium i Östersund vintern 2010/2011. Konsekvenser och kostnader av ett stort vattenburet sjukdomsutbrott” undersöks det hur kommunala verksamheter och näringslivet påverkades av händelsen.

Mikroorganismer i vatten, svensktvatten.se

Rapport Vattenburet utbrott av Cryptosporidium i Östersund november–december 2010, folkhalsomyndigheten.se

Cryptosporidium i Östersund vintern 2010/2011. Konsekvenser och kostnader av ett stort vattenburet sjukdomsutbrott, foi.se

Kokningsrekommendationer, livsmedelsverket.se