Dricksvatten: Beskrivning, ansvar och roller

Kommunen är enligt lagen myndighetsutövare med ansvar för kontroll, tillsyn och lovgivning. Enligt livsmedelslagen (2006:804) är den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö­ och hälsoskyddsområdet även lokal kontrollmyndighet på livsmedels­ och dricksvattenområdet. Den lokala kontrollmyndigheten ansvarar för att livsmedel och dricksvatten som produceras är säkra.

Vid en samhällsstörning ska den lokala kontrollmyndigheten

• agera så att smitta/förorening i livsmedel och dricksvatten kan spåras
• agera så att smitta/förorening kan förhindras
• kommunicera relevant information till berörda aktörer, allmänhet och media.

De specifika krav som ställs på vattenförsörjningen när det gäller dricksvattenkvalitet och leveranssäkerhet regleras framförallt genom Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLVFS 2001:30). Föreskrifterna reglerar hanteringen av dricksvatten från intaget av råvatten i vattentäkten, oavsett om det är en sjö, vattendrag eller brunn, beredning i vattenverk, distribution i ledningsnät och via reservoarer fram till förbindelsepunkten utanför de fastigheter som försörjs. Grundregeln är att dricksvattenföreskrifterna gäller vid produktion av 10 m3 eller mer per dygn eller vid tillhandahållande av dricksvatten till 50 personer eller fler.

Dricksvattenförsörjning är en viktig samhällsfunktion. En samhällsstörning med dricksvattenbrist påverkar hela samhället, från den enskilda invånaren till samhällsviktiga verksamheter. För att hantera en svår situation med dricksvattenbrist bör analys och planeringsarbete för nödvattenplanering inte begränsas till beslutat verksamhetsområde för VA utan drivas utifrån kommunens geografiska områdesansvar. Livsmedelsverkets ”Guide för planering av nödvattenförsörjning” är ett verktyg som ger stöd för planeringen­ från kommunledningens uppdrag till färdig nödvattenplan.

Det finns 3 aktörer som alla har likvärdigt ansvar enligt lagstiftningar att informera konsumenterna vid föroreningar i dricksvattnet som kan vara ohälsosamt: lokal kontrollmyndighet (miljö­ och hälsoskyddskontoret eller motsvarande), dricksvattenproducent och smittskyddsläkare. För den som producerar dricksvatten eller tillhandahåller detta genom en distributionsanläggning reglerar SLVFS 2001:30 att konsumenten omedelbart ska informeras och ges råd som är nödvändiga. Det är särskilt viktigt att samordna informationshanteringen vid händelser där förtäring innebär fara för hälsan, för att undvika olika budskap från dessa aktörer, och inte minst om en dricksvattenproducent försörjer mer än en kommun.

VA­huvudmän som tillhandahåller vatten till fler än 20 000 personer och de som levererar vatten till akutsjukhus berörs av NIS-­regleringen. Målet med regleringen är att leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska bli bättre på att förebygga och hantera störningar i nätverks­ och informationssystem. I Myndigheten för civilt försvars föreskrifter framgår bland annat hur informationssäkerhetsarbetet ska be drivas. Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska rapportera incidenter till myndigheten. Genom incidentrapporteringen kan vi stödja hanteringen av incidenten och upprätta en lägesuppfattning kring större it ­incidenter i Sverige. Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet för NIS­regleringen inom sektorn leverans och distribution av dricksvatten.Om NIS, livsmedelsverket.se

Guide för nödvattenplanering, livsmedelsverket.se

Läs mer om NIS, livsmedelsverket.se

Våra föreskrifter om NIS

Handbok för utredning av utbrott, livsmedelsverket.se

Länsstyrelsen har bland annat ett särskilt ansvar när det gäller utbrott av epizooti­ och zoonos­lagens sjukdomar, där vissa sjukdomar kan spridas från djur till människa via exempelvis dricksvatten och andra livsmedel.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över större grund­ och ytvattentäkter samt vattenskyddsområden. För vattenskyddsområden kan det även vara kommunens miljönämnd som ska utöva tillsyn.

Fem länsstyrelser – Norrbotten, Västernorrland, Västmanland, Kalmar och Västra Götaland är utsedda av regeringen att vara vattenmyndighet i var sitt vattendistrikt. De arbetar tillsammans för att utveckla vattenförvaltningen nationellt.
Länsstyrelsen är geografiskt områdesansvarig på regional nivå och leder regional krishantering.

Livsmedelsverket är central kontrollmyndighet på livsmedelsområdet.

Livsmedelsverket har ett ansvar att nationellt samordna dricksvattenfrågor, särskilt när det gäller kris­ och beredskapsplanering av dricksvattenförsörjning samt anpassningar till klimatförändringar.

Livsmedelsverket har expertkompetens om riskanalys inom området livsmedel och dricksvatten och deltar i epidemiologiska utredningar.

Livsmedelsverket har tagit fram en klimatanpassningshandbok som, om den följs med arbetssteg som analys och riskbedömning, även ger en övergripande uppfattning om de risker som generellt sett finns för kommunal dricksvattenförsörjning.

Livsmedelsverket är också tillsynsmyndighet för NIS-­regleringen inom sektorn leverans och distribution av dricksvatten.

Klimatanpassningshandboken, livsmedelverket.se

VAKA, som bildades av Livsmedelsverket 2004, är en nationell vattenkatastrofgrupp som ger stöd till kommuner och regioner som drabbats av problem med dricksvattenförsörjningen. VAKA nås dygnet runt via SOS Alarm och kan på kommunal nivå kontaktas av VA­chef, chef för miljö­ och hälsoskydd, räddningschef, kommundirektör eller annan behörig person som fått delegation på detta. VAKA stödjer på förfrågan också regionala och centrala myndigheter som länsstyrelser och regioner.
VAKA kan bistå kommunen med specifik rådgivning, expertstöd och coachning, och också ge stöd till flera funktioner samtidigt. Kommunen fungerar själv som ledning och beslutsfattare samt besvarar och hanterar media. VAKA består av personer som är fördelade över hela landet med kompetens inom dricksvattenproduktion, miljöskydd, geohydrologi, kemi, mikrobiologi, räddningstjänst med mera. VAKA ger stöd via telefon och kan komma på plats inom 24 timmar om behovet finnes. VAKA har tillgång till ett brett expertnätverk (myndigheter med flera) som används i varje unik situation.

Livsmedelsverkets utrustning för nödvattenförsörjning, som finns på sex depåer i landet, kan avropas via VAKA. I samband med en akut kris kan dessa lämnas ut dygnet runt och nå alla kommuner inom cirka sex timmar. VAKA stödjer med råd om hantering även i samband med dessa larm. Utrustningen har under en tioårsperiod (cirka 2008–2018) använts i 40 samhällsstörningar och stått standby i 19 händelser. Kommunen står för kostnaderna för transporter och återställning av utrustningen.

Läs mer om VAKA och den utrustningen, livsmedelsverket.se

HaV har ett nationellt ansvar att ge ut tillsynsvägledningar inom vissa områden i miljöbalken. Utpekade områden som berör dricksvatten är miljökvalitetsnormer för vatten, vattenskyddsområden, enskilda avlopp, vattenverksamhet (förutom markavvattning) och skydd av grundvatten. HaV är även ett stöd för kommuner och länsstyrelser när de ska besluta om vattenskyddsområden. Områden av nationell betydelse kan pekas ut som riksintresse för olika ändamål och ska sedan skyddas mot åtgärder som kan skada deras värden eller möjligheter att användas för ändamålet. För att tydliggöra vattenförsörjningsintresset i samhällsplaneringen har HaV därför pekat ut och beslutat om 28 områden (anläggningar) som bedöms vara av riksintresse för vattenförsörjning. Kommunen ska i sin översiktsplan visa hur riksintresset tas tillvara.

Svenskt Vatten är en branschorganisation för landets samtliga VA­organisationer som arbetar för friskt dricksvatten, rena sjöar och hav samt människors tillgång till långsiktigt hållbara vattentjänster. Organisationen har ett utvecklat samarbete med flera myndigheter och arrangerar allt från större dricksvattenkonferenser till kurser i lednings­, avlopps­ och dricksvattenteknik. Genom ett inrapporteringsverktyg där kommunerna kan meddela den aktuella vattensituationen kan Svenskt Vatten ge en samlad bild av vattenläget i landet.

SGU är den myndighet som ansvarar för frågor som rör berg, jord och grundvatten. SGU har ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. SGU informerar om grundvattennivåerna i landet, har ett brunnsarkiv, kan tillhandahålla geologiska data och har expertstöd till kommunerna, bland annat ”Låna en geolog”. SGU har tillsammans med SMHI tagit fram en tjänst om risk för vattenbrist. Tjänsten gäller för både grundvatten och ytvatten.